Barns rätt eller vår rätt?

—– flyttat från föregående tankar —–
Till sist just nu iaf
så undrar jag väldigt över hur vi s.k. vuxna och tillika i det här fallet föräldrar är funtade. Jag skriver kanske mer om det vid annant tillfälle men jag kände att avsaknade på ansvar från s.k. vuxna och borde även ingå en del förnuft i vuxenheten fast jag vet att den saknas hos många.
Detta fall är ett sådant där barnet får betala ett pris som är så absurt bara för att vårdnad och vårdnastvist används som argument i vem som har rätten till barnet. Det händer antagligen oftare än vi tror och det gäller nog både män och kvinnor som kanske känner sig ratade eller annat åt det hållet men hur är man funtad när man gör så att barnet får betala. Det här fallet syns det så tydligt den primära kostnaden för barnet. I andra så kanske det är mindre tydligt och kanske är också konsekvensen för barn/en svåra att överblicka eller att ens existensen av tanken på att barnen bekostas finns.
Nog för att egoismen och egenkärleken står högt för en del av oss s.k. människor men någonstans för det väl i rimlighetens namn ta slut. Nu vet jag att det finns grövre händelser men som drabbar barn i en vårdnadstvist men dessa kanske inte synliggörs på samma vis som detta fall där det är enkelt att se.
Barn med våldsamma/n missbrukande/sjuka eller på annat vis mindre kapabla föräldrar kanske det inte märks direkt hur illa ställt det är för barnet/n eller hur illa det kan bli i framtiden. I många fall kommer situationen familjen levt i och, då främst, barnen befinner sig i inte förrän en separation/skilsmässa är på tapeten och då är det lätt att saker hamnar i skymundan och skylls på vårdnadstvist och djävulskap.
Våra barn skall bli dom som tar över efter oss som är s.k. vuxna i dag. Vill vi inte ha en lugn och trygg värld så kan vi fortsätta missbruka våra barn för det är det vi gör eller så kan vi använda som hjärnceller vi faktiskt fått och göra rätt gentemot våra barn oavsett vem som står kvar utan.
Jag har inga recept på hur men jag vill och önskar så att vi kunde se bortom vår egen egoistiska sfär till fördel för dom vi vill skall ta över när vi inte längre kan. Dom flesta vuxna vill nog att ens barn skall ha det bättre än man själv hade det och då undrar jag varför det så sällan sker i realiteten.
(jag tar nog bort hela detta långa och lägger det till ett eget sedan men det får jag ta när jag kommer hem för nu blev det paniskt bråttom igen) Jag har flyttat den nu!