Mörare än mörast

är jag och det är väl så. Inte för ovanan att jobba för jag har ändå jobbat åt LDA ideellt 1-2 dagar per vecka sedan i somras och fram till nu. Det är nog långa dagar och resor och rörigt. Det tar tid att riktigt komma in i något jag egentligen inte kan. Det är många projekt, många skolor, många bilder och dessa skall helst passa ihop och lösryckta namn, platser och projekt ger ingen bra bild utan då blir det pussel. Sedan är det nog det att påbörja en sak, avbryta, hoppa till en annan, gå tillbaka till det jag höll på med och så vidare i den ordningen på ett ungefär gör mycket åt knoppen. Det tar väl några dagar innan jag kommer in i röran så att jag kan oröra den en aning.
Skall iväg med fröken
för första sprutan Avonex i dag. Innan det måste vi hämta ut medicinen mitt inne i stan (det hade glömts bort och som tur var fanns det på Apoteket Scheele inne i stan) och sedan prover för att se om Levaxinet gjort någon förändring och sedan till neuro för att ta Avonexet. Det tar väl hela dagen eller åtminstone hela eftermiddagen så vi får se när vi landar hemma igen.
Jag håller alla tummar och tår att frökens bieffekter inte slår till med full kraft för i morgon skall hon träffa sin blivande brukare. Jag har lovat åka in med henne om det är illa i kroppen. Jag gruvar mig väldigt för hur hon skall reagera på sprutan. För en del kan det bli riktigt illa och skovliknande processer kan sättas igång i kroppen bortsett från att man får värk och i vissa fall tom feber.
In i duschen med dig Wesenlund och sätt lite fart är vad jag får se till att göra nu.
Ha en fin höstdag.

Bookmark the permalink.

Comments are closed.