Kontakt är viktigt!

Det gäller allt här i världen, finns ingen kontakt händer det ingenting oavsett om det är ström det gäller eller kopplingar mellan människor. Här verkar det som vi ofta har problem med just kontakt både med människor och maskiner.
Lektion 1:
För ett antal år sedan lade tex vår tvättmaskin av och felsökning gjordes och då konstaterades att den var DÖD. Turligt nog fanns där utrymme så en ny köptes in och fraktades hem i vår lilla Skodas skuff från (en syn för gudarna och vi hade även två passagerare). Köpet tog inte ens 30 minuter om jag inte är helt fel ute.
Väl hemkommen började installationen av den nya. Den tvättmaskinen gick på 2-fas vilket inte gällde vår gamla maskin som krävde 3-fas. KA knotade på och efter en stund kommer han på att den gamla maskinen visst fungerade. Vi hade kollat säkringarna också och dom fungerade men vi missade en av dom 3 säkringarna och den slog ut hela maskinen. Vi hade köpt en ny maskin som vi egentligen inte behövde men inte lämnade tillbaks utan behöll eftersom den gamla ändå var rena rama reliken. Vi lärde oss en del då, kolla hela säkringsskåpet och nöj dig inte med en snabbkik.
Lektion 2:
Vi har länge haft problem med vår nummerpresentatör som började visa delar av telefonnumret och sedan bara lade av. I min enfald trodde jag att det var något helfel på den lilla Anitan vi har och att det kanske visade sig när vi kopplade in vår fax. Länge har vi (jag iaf) svurit över att man inte såg vem som ringt. Inte för att särskilt många ringer men det är roligt att veta.
I söndags när vi höll på med städandet började jag fippla med presentatören och tyckte kablarna gick knasigt osv. Provade olika varianter men ingen skillnad och så kom KA på den så otroligt fenomenala saken – kolla batterierna.
Fasen vad jag svor åt min egen dumhet för visst var det nya batterier den lilla Anitan behövde och ingenting annat. Min irritation över en trasig presentatör var ju helt bortkastad.
Ingen av oss är otekniska utan snarare tvärtom och fixar både det ena omöjliga efter det andra men en trasig säkring och döda batterier fick oss båda på fall. Tur att det inte var värre saker när det gäller det maskinella kontakterna för när det gäller dom i vardagslivet är lösningen oskönjbar trots otaliga försök att finna en anledning.

(2) Miss Lussekatt 2004,

kan det vara något för alla pälsbollar och dessa ägda? Vi har en underbar bild på Eddie med glitter i håret och det suraste kattansiktet jag skådat. Jag vet inte om man måste vara levande för att delta för Edgar är inte det men bilden är fin ändå. Tänk vad människor gör mot dom ovilliga familjemedlemmarna. För den som vill delta finns länken ->, Expressens Lussekatt 2004
Planen höll nästan hela vägen men vi reviderade den en aning. Min optimistiska bakidé togs helt bort och till det kom matlagning istället som även gick snabbare. Vi blev klara förutom dom däringa adventsstakarna som står längst in och bakom cyklar och massor av bråte och dom får alltså vänta tills i morgon. Glögg blev det ingen utan den väntar vi med tills annat tillfälle. Glöggen försvinner ju inte heller utan den stannar nog kvar i sin flaska.
Jag såg att jag ligger efter med svar i gästboken och i kommentarerna och jag får ta mig i kragen i morgon och se om jag hinner med det.
Trevlig avslutning på helgen och god kommande vecka.

Dagsplanerna är många

och vi får se hur långt vi kommit när dagen är över. Det är ett vackert första adventsväder, stora vita flingor som singlar ner och gör utsidan vackert vit. Storleken på flingorna ser ut att ändras till mindre och blötare och då kanske det vackra vita är ett minne blott om några timmar och nar ersatts av snösörja.
* Adventsstakarna (faststättning av dom krävs med tanke på Mannefredde ”bin Laden” Jonsson
* Matlagning så vi har matlådor minst hela veckan
* Dammtorkning
* Badrummet (allt)
* Dammsugning
* Golvskurning
Dator av och skurhinkarna redo och antingen är vi nöjda i kväll/natt eller så är vi missnöjda.
För er som har en lugn och skön första advent så njut av den, vi skall göra detsamma fast på det mindre lugna sättet. Musiken måste på annars händer ingenting.

Första advent i morgon

och inte en pryl framme än så länge. Misstanken är stor att inget kommer fram ikväll heller för vi är båda så pigga så vi undrar hur vi skall orka äta. Nej vi har inte varit ute och rumlat mer än om man kan kalla pälsbollarnas nattliga störning av oss tvåbenta för rummel. Nattliv kan det kan det definitivt kallas för.
I morse var jag så arg
på Gubben (pälsbollen, INTE KA) så jag kunde ha skickat honom med expressbrev till Bangkok eller annat land lika långt bort. Till och med i sömnen började jag vråla åt honom med resultatet att KA defintivt vaknade och jag likaså men då hade Gubben hållit på att trampa och spinna under några timmar, fram och tillbaka många gånger. Det är inte lätt när man är pälsbollägd och inte tvärtom.
Nyss hemkommen
från Willys i Bro och med ett antal kassar med både människogott och kattgott. Mannfred äter ju vårat så han får ingå i det människogoda. vi köpte även en flaska Blossa lättglögg men vi glömde mandeln. KA tyckte vi kunde ta vanliga nötter för vi har några gamla och då tänkte ja att somliga kan dom 🙂 Nej, en påse mandel köper vi imorgon för lite juligt är trevligt och doften är väldigt trevlig.
Vi träffade en av våra gamla och f.d. kunder på Willys och det var roligt för det var faktiskt länge sedan, 1½ år sedan sist. Tänkte på det och vårt första möte med Karin som var i första lokalerna, den ombyggda ladugården. Den dagen var det så mycket flugor som for och jag tänkte att den kunden aldrig mer kommer att komma men där hade jag fel. Flugor jagar inte iväg folk bara sådär.
Nej nu måste jag ta reda på fläskfilén (svensk) som skall bli wok. Ha en trevlig lördagkväll och med tanke på att det är ljustider numera så snälla tänk vad du gör med det brinnande ljuset, ditt hem kan brinna upp så aktsamhet är viktigt.

Snabbmat eller snabbmat?

Stekt fläsk med löksås och potatis, hemlagad såklart, stod på menyn i dag. KA börjar jobba 15 och vi tänkte äta en tidig middag eller sen och annorlunda frukost eller vad man nu vill kalla det för.
Sagt och gjort, jag började med maten men såg att det kanske var i senaste laget. Okej, hinner vi inte äta tar du med dig matlåda kom vi överens om. Vi hann inte äta och KA tog med sig stora delar av maten och ett berg med potatisar. Såsen (det tar nästan 40 minuter för att smaken skall komma till sin rätt och det är så gott) kanske inte hann bli helt klar men han ville så det är hans problem. Jag begriper inte var den maten skall få plats någonstans för KA är inte stor men han äter som en häst men mängden potatisar fick mig att tappa hakan, minst 8 och det var inga minipottar precis.
Så vår middag blev snabbmat á la takeaway och jag har ännu inte ätit mer än smakat av det som ligger i kastrullen och några stekta fläskbitar under tiden liksom, brukar smaka som godast då. Gott, mmmm. Jag gillar oftast min egen mat men inte alltid.
Min löksås kanske inte är som man skall men som jag skall. Jag gör såsen på den lätt frästa löken och sedan häller jag i dom stekta fläskbitarna så får allt koka ihop sig tills det smakar gott enligt mig.

En blomst om dagen…

kanske är receptet för att höja en mungipa eller två eller mailet med foton och en stor peng eller erbjudandet om ompyssling med hårfixerier och prat. Jag måste säga att jag blev varm inombords, väldigt varm och väldigt glad och också väldigt tacksam för orden, omtankarna, gesterna och handlingarna på nätledes och på annat vis. Det blev inte bara en mungipa utan flera. TACK!
Det kändes ganska urfånigt och jag kände mig ganska dum för responsen för min tanke var absolut INTE att någon/några skulle känna något varken måste eller behöva. Jag skrev bara ner mina egna känslor som svämmade över en hel del den dagen och kommer väl att komma och gå men livet är så, det kommer och går i vågor. Egentligen så har vi det ganska bra, jag älskar min man, vi har någonstans att bo och vi har viss inkomst även om det mesta försvinner och vi har det ganska okej. Det finns dom som har ännu mindre att leva på om än alls något och med tanke på vädret och andra omständigheter så har vi det bra.
Gårdagens snökaos
gjorde som vanligt sitt i Stockholmstrafiken på alla plan. Jag blev bara 15 minuter sen i förhållande till när jag brukar landa. Hemresan blev värre, den tog ganska lång tid. Signalfel redan i Karlberg och då hade vi prescis börjat åka från Centralen men med ett leende går det mesta. Köerna, pendeltågen, bussarna och människorna. Kallt var det också på tågen, perongen och i väntan på bussen. Mössa har jag ännu inte dragit på mig fast jag manat på kär make så han har sin hemska, ”fina” mössa från Gränna och där han ser ut som en riktigt hottentot alias byfåne i.
KA älskar sin mössa och från mig får han alltid garv och leenden för den är ganska ful men värmer väldigt mycket. På tal om den mössan så kostade den extra vända till Gränna trots att vi faktiskt skulle åkt en helt annan väg hem från Göteborg än vägen förbi Gränna. På nervägen hittade KA den mössan men den var dyr tyckte vi båda. Under tiden i Göteborg suktade och suktade herrn och ville så väldigt gärna köpa den däringa saken så vi tog vägen förbi Gränna och KA´s älskade mössa.
En parantes,
om 19 besökare har hela Gökboet haft 100,000 besökare sedan 3 år, på det 4:e. För oss är det mycket för ingen av våra sidor drar särskilt mycket. Antal besökare inkluderar inte våra gäster utan ”bara” familjens och det är lite roligt ändå.
(Glömde ju länken) Vinn en julskinka tipsade Chadie om men jag lär nog inte vinna någon, 28,8 har jag lyckats med som mest innan jag gav upp. Vore inte så dumt att vinna en för skinka är bara så gott trots att jag är djurvän älskar jag kött men inte rådjur och inte hare av etiska skäl.
Blaj, blaj som vanligt men en sak är säker och det är mitt eget blaj, blaj.

KA har haft en lång natt

eftersom han tog ett nattpass då det behövdes en personal. KA tyckte att han kunde fortsätta gårdagens pass från 11 – 21:30 och ta natten för han skulle ändå börja i dag 7:30 och slutar 18. Han har slumrat i på sin höjd ett par timmar och när jag pratade med honom för ett par timmar sedan lät han som en zombi och då är timmarna kvar till 18 bra långa. Det är vaken natt på boendet så det är riktigt men är det helt lugnt får man slumra och det gjorde han. Han är duktig min man och bra envis mot sig själv, tur att han är den han är ändå.
Det var en seg
och lång dag i går utan tillstymmelse till gajst någonstans. Jag hade ju all tid i världen att fixa lite med sådant som behöver fixas med och en sak gjorde jag i alla fall, jag åt frukost men kanske kunde det kallas middag vid 18 tiden i går kväll. Jag vet, jag är hopplös men kände ingen hunder. Det går ingen nöd på mig heller för kilona sitter där dom sitter, inte mindre men ibland mer 🙂 Jag satt mest och klickade planlöst på nätet, läste bok och glodde på tv och kände mig bara så less.
Jag vet att andra har det värre, tex. hemlösa som riskerar att frysa ihjäl eller jagas bort från den lilla fristad dom åstadkommit osv, barn dödas av både föräldrar och andra, människor svälter ihjäl och det finns dödliga sjukdomar men inget av dessa saker ger mig någon tröst för det är ingen tröst att andra har det 1000 gånger värre än jag.
Ibland undrar jag om min del i det vi kallar för samhälle, det sociala livet osv. Jag har tröttnat på flathet från andra människor oavsett om det är nätkontakter eller i vardagen. Jag backar undan och kapar av för det är min rätt och det känns faktiskt mentalt lättare när man inte förväntar sig något där det ingenting ges mer än löften om mer någon gång.
Jag har också slutat att kommentera och eller gästboka där responsen ändå är helt obefintlig men läsa tänker jag fortsätta med ett tag till. Jag skulle önska att jag lika lätt kunde sluta att bry mig men det är en lite längre process än så men det kommer det också. Jag kommer att märka det när jag slutar störa mig på det hela.
Jag satt och skrev
om vår ekonomiska sits i går men skickade inte upp texten förrän idag, jag ville tänka på saken först. Kom inte med klämkäcka lösningar för vi har redan funderat både upp och ner på alla möjliga och omöjliga sätt och vis. Det är väl därför det känns så tungt. Men kanske skall jag ta fram dom små sakerna som gör livet värdefullt ändå. Vi skall på en frukostdejt den 2:a december som vi ser väldigt framemot och vi skall på kryssning till Tallinn den 7:e december (nästan helt gratis inklusive julbord). Det är väldigt värdefullt att träffa människor, särkilt sådana man tycker om och trivs med.
Nästa vecka borde vi också veta hur det går med planerna på KA´s jobb. Kanske får han en fast tjänst, jag hoppas givetvis. Jo, en annan sak jag hoppas på är lottovinsten, den lite större såklart :).
Jag är ganska glad ändå tydligen för jag skrattar åt det jag sitter och skriver och det är i sig hoppfullt. KAnske bäst att ta mig själv i kragen då och göra något av dagen i stället för, som i går, ingenting.
En av alla
som är födda i dag för 39 år sedan är allas vår Jerry och nästa år blir det gube. Stort grattis Jerry och njut av dagen.
Middag tills KA landar hemma skall jag fixa till och förhoppningsvis har jag fått i hop en del under dagen av vardagligt stök. Ha en fin söndag och jag hoppas du har lika vackert väder som jag har, solsken och vinterlandskap. Mannfred nuter av utsiktet i den lilla stegen KA har hängt upp i fönstret och som han äntligen har börjat gilla att sitta i.

(3) Var är jag?

och då menar jag mig själv som jag känner igen mig som för den jag är nu känner jag inte alls igen mig i, fast kanske en liten del.
Jag är orolig, stressad inombords, lättretad, tycker inte saker är särskilt roliga, får inte mycket gjort utan tiden bara går osv, osv. Jag vet att det ekonomiska läget gör sitt till, det finns inte något att ta av av våra 2000:- efter räkningarna är betalda och detta skall sedan räcka till månadskort och mat och gud bevare oss om vi behöver gå till läkare eller köpa medicin av något slag. Julen närmar sig och julklappar ja, vi får väl önska åt andra för det är gratis. Dessförinnan fyller mina syskon år, 40 år den 1:a december och det kan vi ju vara med och fira känner jag surt för det kan vi ju inte. Dom bor i Göteborg och vi bor här och resurserna räcker inte hur mycket vi än vill.
Det som slog mig är att så här är det i 5 år om det vill sig illa. Det spelar ingen roll hur mycket eller lite vi tjänar tillsammans varje månad för det vi får ha kvar är konstant tills firmans skulder är borta eller längst då i 5 år eftersom det enbart är skatter, tack och lov. Våra egna periodiseringsfonder har landat också och dom ingår ju i katastrofen och det gör varken till eller från vad gäller månadsbetalningen. Tänk att periodiseringsfonder låter så bra när man är ett litet företag och vill ha en pappersbuffert men det slår hårt när det är över med företagandet och ja, life sucks men vi har tak över huvudet och varandra.
Det känns surt för under alla år har ingen av oss tagit emot en enda svart krona varken i företaget eller som privatpersoner. Vi har alltså gjort rätt för oss hela vägen. Den dagen vi sätter näsan i vädret kan vi iaf konstatera att vi gjort vad vi kunnat som situationen ser ut idag i alla fall. Tanken på att enda möjligheten vi har att få en peng över är att hitta ett ”skattefritt” jobb som extra, råna en bank, vinna eller att någon rik okänd anhörig dör och vi får ärva stora pengar. Vilka framtidsusikter alltså. KA blir inte yngre och om 5 år är han 61 och jag 47. Hur skall det gå då och vad händer? Jag vet, man kan inte ta ut sorgerna i förskott eller gå och oroa sig hela tiden men det suger och oron finns där.
Så ytterliggare en sak som borde vara rena glädjen är att ett av barnen skall gifta sig nästa år i september och vad kan vi bidra med? Inte ett sketet öre och hur kul är det på en skala? Det är roligt att dom skall gifta sig men vår delaktighet med bidrag känns avkapad även om vi kan hjälpa till med praktiska saker känns det fördjävligt. Jodå, vi gläds väldigt åt att Sofias föräldrar skall gifta sig men det är inte det som känns fördjävligt.
Vi försöker ta fram guldkorn i tillvaron och peppa varandra men ibland blir saker och ting för tunga och det är då jag undrar vart jag tagit vägen för jag är här men jag känner inte igen mig själv riktigt. Visst har det sista 1½ året varit mentalt så tungt och än verkar det inte vara över, rättare sagt vi väntar tills frökens prover är klara så vi vet om det är ytterliggare saker på lut. Jag som inte är en dystergök har svårt att inte vara det i nuläget. Om framtiden kan man aldrig sia något men ibland så känns framtiden så tom.

(2) Vinterlandskap är vackert

och det får mig att tänka på när jag var liten och vi var på besök i Kiruna och det gavs tillfälle att åka på skidtur (man gjorde så då och kanske nu också men antagligen mer sällan). Ett sådant här väder gav ofta en dagstur på skidor med Kirunalimpa med ost på och kanske också någon skiva med kaviar, en ring falukorv, en bit rökt renkött, en termos med varm choklad, en renfäll eller liknande och så varma kläder.
Sådant kan jag inte göra här, det finns varken skidor eller lämpligt område för en dagstur på skidor om jag inte skall åka en bra bit först. Det är roligt att tänka på det för det var roligt och när man väl kom hem var kinderna röda, kroppen varm och duschen så skön. Ofta resulterade dagsturen i en viss solbränna för det biter rejält mot det vita underlaget. En del tanter hade folieunderlag för att bli bruna och dom satt där med ansiktena mot solen.
Gårdagen var lika vacker och fåglarna utanför ”talade” om att det var kallt. Vi har mat åt dom så där finns att äta och lagra sig inför den karga vinterna som kanske kommer. Gubben protesterade väldigt mot kylan och hade väldiga problem för han ville så gärna gå ut men det räckte med att sticka nosen i dörröppningen så vände han på klacken och grät en skvätt till. Hur jag än vred och vände på mig kunde jag inte göra det varmare ute. Stackars pälsboll som älskar att vara ute. Vintern är lång för en sådan som han.

MT fixerier mot spam!

Jag har nu stängt kommentarer och trackbacks för texter skrivna längre tillbaks än 14 dagar. Jag har också lagt in en liten kodsnutt så att den som ändå vill säga något hänvisas till mitt kontaktformulär eller gästbok. Detta som ett led i att bromsa meninglös spam. Jag funderade på att korta ner tiden till en vecka men eftersom jag inte skriver så mycket kanske mina funderingar var aktuella längre än en vecka.
Jag har gjort likadant på Gökarnas (numera bara Mannfreds) sida och Nyttsidan som ändå inte är särskilt aktuell. Har funderingar på att döda den helt och lägga in alla sidors senaste text i stället så syns något nytt och mest troligt också text om eventuella ändringar. Det går simpelt att göra med MT. Vill någon som kör MT upp tom 2,661 ha scriptet för att stänga kommentarer är det bara att skriva en kommentar eller maila mig via mitt kontaktformulär ovan annars kan man hämta det här.
Det som är bra med det scriptet är att man kan välja vilkas bloggar och vilken tidsrymd per blog som skall gälla och det är särskilt viktigt när vi är flera som använder samma MT installation. Jag måste göra detta manuellt men det är så simpelt så det kostar ingen möda. Kom på att jag kanske skall säkra det scriptet också med htacces. MT-Blacklist kan göra detta också men det kräver mer i installation än vad jag har lust att göra just nu.