KA har haft en lång natt

eftersom han tog ett nattpass då det behövdes en personal. KA tyckte att han kunde fortsätta gårdagens pass från 11 – 21:30 och ta natten för han skulle ändå börja i dag 7:30 och slutar 18. Han har slumrat i på sin höjd ett par timmar och när jag pratade med honom för ett par timmar sedan lät han som en zombi och då är timmarna kvar till 18 bra långa. Det är vaken natt på boendet så det är riktigt men är det helt lugnt får man slumra och det gjorde han. Han är duktig min man och bra envis mot sig själv, tur att han är den han är ändå.
Det var en seg
och lång dag i går utan tillstymmelse till gajst någonstans. Jag hade ju all tid i världen att fixa lite med sådant som behöver fixas med och en sak gjorde jag i alla fall, jag åt frukost men kanske kunde det kallas middag vid 18 tiden i går kväll. Jag vet, jag är hopplös men kände ingen hunder. Det går ingen nöd på mig heller för kilona sitter där dom sitter, inte mindre men ibland mer 🙂 Jag satt mest och klickade planlöst på nätet, läste bok och glodde på tv och kände mig bara så less.
Jag vet att andra har det värre, tex. hemlösa som riskerar att frysa ihjäl eller jagas bort från den lilla fristad dom åstadkommit osv, barn dödas av både föräldrar och andra, människor svälter ihjäl och det finns dödliga sjukdomar men inget av dessa saker ger mig någon tröst för det är ingen tröst att andra har det 1000 gånger värre än jag.
Ibland undrar jag om min del i det vi kallar för samhälle, det sociala livet osv. Jag har tröttnat på flathet från andra människor oavsett om det är nätkontakter eller i vardagen. Jag backar undan och kapar av för det är min rätt och det känns faktiskt mentalt lättare när man inte förväntar sig något där det ingenting ges mer än löften om mer någon gång.
Jag har också slutat att kommentera och eller gästboka där responsen ändå är helt obefintlig men läsa tänker jag fortsätta med ett tag till. Jag skulle önska att jag lika lätt kunde sluta att bry mig men det är en lite längre process än så men det kommer det också. Jag kommer att märka det när jag slutar störa mig på det hela.
Jag satt och skrev
om vår ekonomiska sits i går men skickade inte upp texten förrän idag, jag ville tänka på saken först. Kom inte med klämkäcka lösningar för vi har redan funderat både upp och ner på alla möjliga och omöjliga sätt och vis. Det är väl därför det känns så tungt. Men kanske skall jag ta fram dom små sakerna som gör livet värdefullt ändå. Vi skall på en frukostdejt den 2:a december som vi ser väldigt framemot och vi skall på kryssning till Tallinn den 7:e december (nästan helt gratis inklusive julbord). Det är väldigt värdefullt att träffa människor, särkilt sådana man tycker om och trivs med.
Nästa vecka borde vi också veta hur det går med planerna på KA´s jobb. Kanske får han en fast tjänst, jag hoppas givetvis. Jo, en annan sak jag hoppas på är lottovinsten, den lite större såklart :).
Jag är ganska glad ändå tydligen för jag skrattar åt det jag sitter och skriver och det är i sig hoppfullt. KAnske bäst att ta mig själv i kragen då och göra något av dagen i stället för, som i går, ingenting.
En av alla
som är födda i dag för 39 år sedan är allas vår Jerry och nästa år blir det gube. Stort grattis Jerry och njut av dagen.
Middag tills KA landar hemma skall jag fixa till och förhoppningsvis har jag fått i hop en del under dagen av vardagligt stök. Ha en fin söndag och jag hoppas du har lika vackert väder som jag har, solsken och vinterlandskap. Mannfred nuter av utsiktet i den lilla stegen KA har hängt upp i fönstret och som han äntligen har börjat gilla att sitta i.