Desperationen är stor

på kattfronten eller, som vi säger, pälsbollsfronten. Gubben vet inte på vilken tass han skall kunna gå ut och rundorna fram och åter balkongdörren är intensiva och beklagandet över minusgraderna stor. Det Gubben säger är nog skitväder, skitväder och jag vill ut nu! Varje vinter med minusgrader är det samma visa och vi kan inte hjälpa honom hur mycket vi än skulle vilja utan får stå där som små fån och säga ”men Gubben, kom då” och gosa bäst det går för att i möjligaste mån kompensera förtvivlans sång.
Det är lustigt med det där för både Maja och Martin struntar i att gå ut och beklagar sig inte nämnvärt heller utan går och lägger sig på sängen istället men Gubbens klagosång finner ingen ro varje vinter. Just nu kommer en moloken pälsboll som tillfälligt gett upp och lägger sig i klätterställningens ena låda.
Förresten
så har jag nyss sett snö live men bara på ett biltak som antagligen varit någonstans där det finns snö för här lyser den med sin frånvaro även om nu minusgraderna blivit mer vinterlika, -5 för att vara exakt.
Still no mail och jag kan inte grotta nu för då kommer jag alldeles för sent för det är dags att dra, till senare och må det komma snö snart.

Bookmark the permalink.

0 Comments

  1. Stackars Gubben säger jag bara men han har haft lite tur ändå för det har inte varit långa perioder med kraftig kyla för jag minns förra vintern och förtvivlans rop och klagan i många dagar.

  2. Ack ja, hur känner jag inte igen det där med katternas vintertrauma… 😉 Det gäller bara att härda ut tills dess att de har vant sig vid ”det där blöta, snöiga, kalla, hemska, TA BORT DET!!” Vilket kan ta sin tid 😉

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.