Stäng av!

Jag klarar just nu inte mer för det som är är inte men det är ändå. Det går inte att ta in mer just nu och tv´n är av och skall så förbli. Än så länge vet jag inte att någon jag känner har drabbats och måtte det så förbli men sannolikheten är liten, kanske. Jag är så trasig och känner så starkt att jag vill göra något mer än sitta här och bara känna. Något praktiskt men vad kan jag göra? Vet någon något så skriv för jag vill göra något praktiskt och göra nytta. Jag känner mig så onyttig och faktiskt också ynklig där jag sitter i trygga hemmet och gråter. Jag har ”glömt” att äta och känner nu att något måste i magen innan … men matlusten finns helt enkelt inte att uppbringa.
Fånga ögonblicken
har jag försökt göra en liten stund i morse. Det där med äggblåsorna skulle kollas upp och jag var med i väntrummet och ja blåsor är det. När jag sitter och väntar i väntrummet kommer en tjej och kille så glada och leendena lyser upp och när jag ser vad dom tittar på tänker jag att ja, det finns lycka mitt i denna kaos och det dom kikade på var ultraljudsbilder på det kommande underverket.
Mannfred och jag
skall ta oss en macka eller något åt det hållet och sedan skall jag sätta mig med min bok och försöka fokusera på den. Veckans planer har sopats bort och är i sak helt oväsentliga.
Det makabra är att vi som inte är där ser allt och hör den ena berättelsen efter den andra och det blir bara mer och mer ogreppbart, det växer det som är en omöjlighet är faktiskt en realitet. Vi tar in allt som syns och hörs och det är omänskligt med all denna sorg, smärta, kaos och död.
I en av tidningarna stod det att läsa (jag trodde jag läste fel) att turister ligger och solar på stranden och en del badar i samma vatten som det flyter lik. Kan det vara möjligt? Är det så för att dessa turister är chockade eller? För mig är det helt obegripligt men jag är inte där så jag kan omöjligt förstå hur mycket jag än vill.

Bookmark the permalink.

Comments are closed.