2004 ett svårt år

varvat med glädje, hopp, förtvivlan och katastrof som avslutas ännu svårare.
På det personliga planet har det inneburit oerhört mycket och lång och evig väntan på besked om konsekvenserna av vår valda konkurs. Kunde vi få bo kvar (som faktiskt är det mest primära för oss, ett tak över huvudet, någonstans som är ens eget) var frågan som hängde över oss som blytyngder och ovissheten var total. Det blev bra till slut men vägen dit var ändlös och evig som det kändes. Vi lever visserligen på luft och lite till men vi har vårt hem och för oss är det en förutsättning för alternativet, som vi fick veta var det enda vi kunde räkna med, ett vandrarhem är inget alternativ och att sitta på en stubbe och filosofera är nog trevligt när det är självvalt men inte när det blir ett tvång.
Tessan/Fröken
fick ms och efter den diagnosen har flera andra följt men det går bra för henne trots allt och hon har kämparglöd så det bara stänker om det. Minnet sviktar väldigt ofta för henne men jobba det gör hon och skriver flitigt saker som är viktiga i hennes årskalender. Bromsmedicin i form av spruta en gång i veckan med biverkningar som minskar i negativa effekter men dom minskar sakta. Var allt slutar vad gäller ms och följddiagnoserna vet vi inte ännu men vi hoppas på det bästa. Fortfarande undrar jag vad som varit vad under åren som gått för dagens diagnoser innehåller allt som skett under dom senaste åren och kanske var det orsaken till det vi idag vet.
KA/Hönebjär/bakaxel/knäpprot/Kallemannen
fick månadslön och säkrad anställning till årsskiftet som nu är förlängt hela 2005. Han vet fortfarande inte riktigt vad han skall satsa på och drömmen om att kunna bli pensionär på heltid finns för då kan han välja själv. För visst är det jobb han gör viktigt men ibland undrar han om jobbet egentligen passar honom även om han passar för jobbet. Drömmen om den stora vinsten finns ju och vi vann dryga 80 kronor på veckans lotto men det är långt kvar till miljonerna. Tack och lov så är det gratis att drömma.
Mannfred
och hans artfränder har startat FRIH (Fåglars rätt i hemmet) och han trivs rent allmänt. Det har varit gökträffar som lyft oss alla här hemma inklusive marodören himself såklart för han älskar att få följa med ut och då hjälper han till med selepåsättning.
Vi var rädda att han skulle må väldigt dåligt av att hans bror/polare/kombatant Henning inte längre bodde kvar dom farhågorna är borta. Vi saknar Henning väldigt och löften om återkommande information om hur livet på landet leker med Henning har inte uppfyllts och jag är ofta arg för vi saknar honom även om det inte är möjligt för honom att leva med oss.
Mannfred har heller inte begripit att han liksom inte är som ”normala” caiquar/vitbukisar är på många plan men det gör inget säger hans polare Herr Bert för han är visst en vitbukis trots allt. En lycklig gök och oerhört social kille och då gör det inget att han inte är som alla andra men i vissa lägen hade det varit roligt 🙂
Pälsbollarna, Maja, Martin och Gubben
mår bra även om Martin får tillbaks sitt haltande mellan varven men han har ett svagt skelett/leder som gör detta och det är vila som gäller för hans del och så fisken, den älskade fisken. Maja stackarn hon har ett stort och flygande problem i form av terroristen Mannfred som älskar att retas med henne men hittills har det gått bra. Gubben, ja han har ju sådana problem varje vinter och är så förtvivlad över denna kyla som faktiskt hindrar hans utevistelse. Ävenså i dag för alla har dom husarrest/utegångsförbud med tanke på alla smällare ute.
Sköldisarna Bertil, Lillis och Esmeralda
bor fortfarande i badkaret ochdet går bra, dom trivs och det är större än deras stora akvarium var. Kanske får vi råd att göra något av badkaret men det är okej som det är nu.
Dammråttorna
lever gott här i Kungsängen och kanske särskilt hos oss. Här finns knappast någon risk för utrotning.
Jag/Carina/kär hustru (KA är inte lika ful i mun som jag)
Nu jobbar jag på en idéell organisation februari ut och sedan har jag som mål att gå en utbildning så att mina kunskaper blir validerade för framtiden. 10 år som företagare där jag kan så många program och områden men inget som styrker dessa kunskaper.
Jag är fortfarande oerhört ostruktuerad och väldigt ofta halv och får lite gjort enligt mina egna planer här hemma. Mentalt har nog allt från förra året i maj gjort sitt och tagit på dom krafter som drev vårt företag. Jag har kommit igen men saknar ändå stora delar av den jag brukat vara i pondus och go.
Tillägg 20050101 För mig är undrandet över hur ”min” älskade chimpans, Cheeta, haft det över. Jag fick veta att hon haft ett bra liv tills hon gick bort 1987. Hon fick det optimala liv tillsammans med sin bästa vän Herman som lever än idag och bor på Lowry Park Zoo i Tampa, Florida USA.
Sammantaget har år 2004 ändå varit ett gott år för oss alla. Nya trevliga möten som gett positiv mersmak och framtidsutsikter. Livet går ändå och åren verkar rusa sin kos. Vi har hälsan och vi har varandra – tack och lov för varandra.


Världen utanför vår egen sfär har slagits i spillror mer markant än någonsin förr men som Åsa skrivit så sker katastroferna hela tiden. Ofta väljer vi att inte agera i många fall eller att inte agera tillräckligt. Aids, svält, inbördeskrig, diktatur och maktfullkomlighet gör vår värld en värld i kaos och full med katastrofer. För oss lokalt i Sverige är Tsunamin i Sydostasien ett hårt slag men glöm inte att det är den största katastrofen i mannaminne för hela världen. Våra nordiska medborgare har något att komma hem till men för dom flesta av dom i länderna som drabbats har ingenting, varken tak över huvudet, vatten eller mat.
Ett fridfullt avslut på året, året som gav oss alla lärdom om vad en Tsunami är och plockade fram människans empati. Fira om du kan och vill och tänk en tanke, gör årets slut till ett gott avstamp inför möjligheterna som finns i det obekanta 2005.
Tack för i år och väl mött inför nästa och glöm inte att värna dina nära och kära.

Bookmark the permalink.

0 Comments

  1. Jerry: Tack detsamma och må detta år bli DITT år för du är redan där egentligen.
    Tiina: Äntligen ett livstecken. Hur bidde det med gästboken då? Jag har hittat en som tar privata inlägg och är ganska snygg i layout men du kanske låter det vara som det är tills du börjar skriva igen. Gott Nytt på dig med.
    Lasse: Ja vi får tacka Kicki för mycket för tänk att jag äntligen fick veta om Cheeta, efter alla år av längtan och undran. Häftigt.
    Att få möjligheten att lära känna den livserfarne skepparn från då är få förunnat och ja det är underbart vad Kicki har ställt till 🙂
    En av psykologerna som varit nere i Thailand sedan i måndags anser att en massgrav måste till för det går inte att ta hem dessa svällda och oigenkännliga lik. En mötesplats för anhöriga, ett minnesmonument att gå till önskar han. Det är ju lite som du skrev. Kanske måste det till slut bli så för dom flesta.
    Önskar både dig och Jean ett år där hälsan står er båda bi och om inte annat som händer det häftiga saker i juli med Uncle Eddie.

  2. Lasse Colliander

    Jag vill bara säga att jag är tacksam mot Kicki för att hon sammanfört Jean och mej med dej och K-A.
    Ni ör mycket djupt tänkande och genomsympatiska människor, och vi önskar er allt gott för år 2005 opch framtiden.
    Det här nyåret blev mycket dämpat i Sverige p.g.av tsunamikatastrofen, och den berör naturligtvis mig också, men jag kan inte låta bli att tänka på att många många miljoner människor lidit och lider fortfarande på olika platser i Världen fullkomligt utblottade, och massor av barn dör dagligen av svält och sjukdomar. Men när det är Svenskar så är det så mycket mera tragiskt. Varför?
    Och varför skall det sättas in enorma resurser för att flyga hemruttnande lik istället för att kremera dom direkt på platsen för att rädda folk från våldsamma epidemier.
    Vore det inte mänskligare och bättre att använda alla resurser för att hjälpa levende människor???
    Alla dör ju någon gång i alla fall, och över 80 % skulle ha kremerats om dom dött hemma.
    Anyway, HAPPY NEW YEAR!!!

  3. Gott Nytt År!! / Tiina

  4. Gott nytt 2005 till dig och alla gökar, små som stora!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.