En vecka kvar på kursen

och sedan får vi se vad som händer och fötter.
Jag har varit lösmynt och ”ställt” till det för mig med Herr Berts mamma, Sassa, och frågat om Tjejtrampet, hon nappade och nu är det bara att se hur långt jag överlever loppet. Jag såg på Tjejtrampets hemsida att det finns ett kortare lopp utan tidtagning och om mamma gök går med på det så blir det vad som cyklas. Jag kommer aldrig annars att kunna gå under veckan efter så jag hoppas att dryga 2 mil duger för Sassa är min motsats vad gäller tränad. Jag har även bokat in egen mekaniker som kommer att stå redo att assistera med däckbytning längs vägen och hejarop och kanske ta hand om sin ledbrutna fru som är så otränad så jag borde få beröm för det. Undra om jag kommer att ens kunna gå efteråt men samtidigt skall det bli roligt för då har jag iaf vågat mig på något. Härliga galenskaper kan det kallas för med tanke på mitt oerhört motionerande jag.
På jobbfronten
blev det inte riktigt som jag hoppades och det som blev sa jag nej till (jag vet, jag är knäpp men mitt välbefinnande är värt mer för mig för ekonomiskt ger det inget under dom närmaste åren) Nu får vi se om allt bara sket sig eller om sista intervjun kanske ger något. Isf är det ett tidsbegränsat jobb som kan bli en fast tjänst efter september i år. Företaget finns i Kista så det är dessutom smidigt att ta sig till jobbet. Jag tror aldrig jag har varit så besviken över något som kändes bara så rätt med både arbetsuppgifter och arbetsmiljö.
Affischerna går mot sitt slut även om det är ett antal kvar. Dom sista går ganska snabbt att göra per timme så mot stora staden åker vi nu!