Månad: april 2005

ropade Mannfred när jag var på kursen. Inte i ord men i sättet och hetsen och tjuteriet enligt KA som stod i lokalen med Mannfred och jobbade på med affischerna. Tempot är enligt planen men nog fasen är fötterna mer än döa. Samtidigt är det roligt att jobba tillsammans igen för det är länge sedan. Jobbet i sig är väldigt tråkigt men roligare av dom tråkiga och man märker att det händer något hela tiden och visst, tävlingsandan ligger kvar men eftersom jag fått sätta på fler plastfickor än KA´s affischer så ligger jag efter i antal 🙁 men inte i antal fastsatta plastfickor och något måste jag ju vinna 🙂 Knäpp är bara förnamnet så det är ingen mening att säga något om det för det gör mig inte mindre knäpp någonstans.
Vi hade sedan länge
planerat in en lunch med vår ena gamla kundkontakt och i dag blev det läge för det i Kista. Under lunchen ringer teflonen och då är företaget som vill ha norsktalande kundtjänst intresserade så dit skall jag på fredag klockan 10. Kan vara ett väldigt roligt arbete i en spännande miljö och det skall bli roligt att känna av stämningen på företaget det gäller. Lite komiskt för det ligger i samma hus som AcadeMedia där jag går på kurs just nu. Vet någon hur det är att arbeta som uthyrd åt bemanningsföretag så skriv gärna hur det är och vilka villkor som gäller. Kollektivavtal finnes, det vet jag men resten. En annan är så dum så jag frågar ju inte heller. Jag har ju någon dag att ta reda på så att jag vet innan. För mig är inte lönen det primära utan annat är viktigt och det viktigaste är att jag mår bra där jag befinner mig.
På något vis är det bra att faktiskt kunna väga in detta och inte jaga lön. Jobbet måste stimulera mig och ge mig något att glädjas över när jag skall hem eller är på väg till jobbet. Optimalt på något sätt.
Företaget som jag träffat två gånger har varit i kontakt med referenserna så nu är vi två som väntar besked på den fronten, jag och den andra tjejen som kom till intervju två alltså.
Oavsett vad som händer och fötter så är det roligt att faktiskt få komma på intervju och gå förbi första hindret och så liksom gå vidare och alla 3 har gett mig godis för egot med att göra just detta.
Gårnatten, delar av den iaf,
tillbringades på KS för misstanke om något (inte mig eller KA) men som tur var var misstankarna felaktiga så vi kunde återvända hemåt under sena/tidiga morgonen. Gissa om en annan är döare än döast just nu för det har varit en lång dag i går och en lång dag i dag.
Nu måste liket i säng för ögonen orkar inte och inte hjärnan heller riktigt. God natt och sov gott, det tänker jag göra.

Min andra intervju gick av stapeln idag samtidigt som en urgullig kurskamrat var med för sista gången eftersom hon börjar nytt jobb i morgon (inte värdeföretag) och till råga på allt ville Manpower Norra ha mig pronto för att prata om en tjänst ”norsktalande kundtjänstmedarbetare” och dit skall jag då i morgon. Företaget jag besökte förra veckan vill träffa mig igen (jippi!) och det blir på fredag eller måndag. Fasen vad det händer grejor på en gång. Jag vet vad jag vill iaf och DET är alltid något. Det skall bli spännande att se vart saker och ting landar när det liksom är klart.
Vi fikade för och med min slutande kurskamrat och gav henne en blomma med budskap och sedan bjöds jag på lunch av samma goa kurskamrat i Kista Centrum och sedan var det bråttomt hem. KA skulle in till Söder på hörapparatsinfo om diverse hjälpmedel, innan det skulle vi ta emot käre Farbror Melker (Mannefreddes ena amigospolare och tillika FRIH medlem) och jag skulle byta om innan kosan drog mot staden igen.
Senilkalle var i farten och samtalet från Manpower kom precis när jag närmade mig Jakobsberg, dit jag skulle åka av för att plocka upp KA från jobbet, och nästa gång jag insåg att jag missat avfarten så var jag i Kungsängen. Jag skyller på telefonsamtalet och det roliga ändå att jag var mer än önskvärd. Där står KA och väntar samtidigt som klockan rusar iväg och vi har då alltså en kvart ca innan vi måste åka in till stan igen. Det var bara att vända och sikta in mig på Jakan och så mot Kungsängen och den då väntande Farbror Melkers mamma.
KA kom bara 10 minuter för sent till sitt infomöte och jag kom en hel timme för tidigt till min andra intervju men jag gick iväg mot Stureplan och höll på att inte komma i tid. Intervjun gick bra vad jag tycker iaf och det är väldigt bra träning.
Här är det goder natt från mig och mail kommer så snart jag hinner med.

Kors i taket får man väl säga. Nöjda och glada och faktiskt så blev det till och med ett litet husbygge åt Mannfred. KA tog mellanskivorna som är av hårdare pappvariant och monterade ihop tak, väggar och golv och så gjordes ett litet hål och Mannfredde hur lycklig som helst. Fotobevis kommer. En film togs också så det skall bli kul att höra Mannefredde. Filmsnutten skall bara konverteras först och det blir när KA får till programmet och inte nu.
Vädret är grått och +5 grader, solen skymtar inte ens. Jag jobbar hemma idag för det fanns inga bokningsbara rum och då blir det bara socialt och inget jobb för min del så då är jag flitig här kanske.

”Nisse” är inte i koma längre. Vi fick lite halvaktig information tidigare men det gjorde ingenting och förändrade inte någonting för oss. Vi for iväg och jag var ganska rädd för hur jag skulle reagera och känna och hur är man, vad gör man och många fler frågor. Vi visste ju bara om koma och orsaken till den. Det kändes så bra att komma dit och både KA och jag pratade och vi tror oss veta att vi faktiskt fick massor av respons, skratt, handtryckningar, intensiva kommunikationsförsök med både mun, ansikte och hand. En viktig sak är att det var ”Nisse” vi hälsade på, visst av en annan variant men makes no difference.
Jag ”skällde” på honom för vad fan körde han som han brukade för? Han fick en groda som ligger i en hängmatta med en bok och så symboliserar grodan ”Nisse” för både KA och mig, nu är det hans tid att (ofrivilligt visserligen) ta det lugnt och vila som han aldrig normalt tar sig tid att göra annars.Vi träffade hans fru och det kändes så bra men jag var väldigt osäker på hur man skulle vara men det liksom bara var som vi är. Jag är iaf övertygad om att ”Nisses” envishet någonstans därinne kommer att bära vägen fram till något som kommer att vara bra i framtiden. Det kändes så skönt att ha varit där och vi kommer igen.
Jag är ingen vinnare
i normala fall och detta är säkert ett stort undantag men jag har visst vunnit en iPod Shuffle på 1GB. Jag visste inte ens att det var en tävling utan jag tyckte bara fler skolelever skulle anmäla sig till före detta Klasskamrat eller vad det nu hette för att ha kontakten med sina gamla klasskompisar. Anmäl dig gärna till Stayfriends och lägg till dina gamla skolor och vill man i förlängningen så går ju kontakt att ha med klasskompisarna också eller med mig tom.
Två saker händer i dag
Plastfickor, nu är det A3:orna som är kvar och det är lite för många för från nästa lördag är det monteringen som skall göras under dryga två veckor och där födriver vi antagligen också Valborgsmäss i jakten på antal färdiga affischer. Allt skall vara klart den 2 maj och KA har tagit ledigt två veckor men eftersom vi inte visste vilka dessa två veckor skulle vara så hoppas vi att det sena beskedet inte sätter hinder i vägen för då är det katastrof.
Den andra saken som händer är att jag skall iväg me två kurskompisar på en Brasiliansk afton som börjar 16:00 med middag. Taskig tajming, jag vet men vi visste inte när fickorna skulle komma när jag anmälde mig och sedan kom fickorna och jag har velat men KA säger det är lugnt så aningen dåligt samvete har jag trots allt men det håller på i ca 4 timmar så natten finns ju kvar till fickorna för min del.
Ha en trevlig helg och se livet som att det kan upphöra i morgon så gör det som är viktigt för dig, ta vara på det du kan ta vara innan det är för sent.

och där vill jag jobba! Företaget verkar ha en bra personal politik och stämningen kändes varm. Dom äter faktiskt frukost tillsammans innan arbetsdagen sätter fart på riktigt. Det är flextid så eventuellt strul med pendeltåget skulle inte spela någon roll. Mycket kundkontakter och övergripande ansvar för egen kundstock. Snabba puckar och periodvis övertid. Jag vill ha det jobbet och jag var så full av det när jag kom därifrån att hela jag bara sprudlade. Nu är inget klart ännu men jag vill ändå fast vi får se. Inom ca en vecka bör besked ges, särskilt eftersom praktikveckan måste göras och sedan skall det vara helt klart senast tisdag sista veckan och sista veckan är inte så långt bort, bara 3 veckor kvar på kursen.
Intervju 2 på det andra företaget händer nästa onsdag klockan 17 och det känns roligt att gå vidare.
Glädjen när jag kom hem
förbyttes mot stor sorg. En av våra gamla kunder som vi varit både undulatvakt och kaninvakt åt och som ofta ringde hit på vägen hem har inte hört av sig på länge. ”Bagarberta”, ”Nisse” är två smeknamn och vi har undrat men tänkt att nu har han haft för mycket att göra. Nisse är också en av mina referenser så jag har mailat honom men hörde inget ifrån honom och började undra vad, hur och varför. Tanken att ringa har jag haft länge men inte kommit till skott. Jag ringde i går och hans nummer gick till växeln och jag bara ”har Nisse slutat?”. Nejdå, Nisse har inte slutat utan är sjukskriven säger tjejen i växeln lite försiktigt och jag men oj, hur kan jag nå honom. Berättade om vilka vi var (firman) och hon kände igen och då berättade hon lite och vår Bagarberta ligger i koma sedan mitten på november efter en bilolycka på väg hem. Nisse hade alltid så himla brottomt och vi sa ofta kör försiktigt osv. Nu hjälpte inte det utan skadan är där. Vi skall hälsa på i helgen. Både KA och jag blev så ledsna och jag blev så himla förbannad på Nisse. Fan livet stinker för många och familjen, barnen, huset ja livet och dess förutsättningar för att ha ett bra liv. Vi fick mer information av en av Nisses kollegor och vad säger man.
I natt har jag sovit oroligt, KA likaså och jag är ledsen och glädjen över gårdagens intervju försvann och jag kan inte känna den alls. Makabert nog tänkte jag men vem skall jag ha som referens nu då? Jag menar vi har jobbat med Nisse i så många år, han vet hur jag är på den fronten med kundkontakter. Så blev jag förbannad på mig själv om hur kan jag tänka så när allt han är är en man i koma och familjen står där utan man och utan pappa.
Livet är skört se förfasen till att leva i dag och var rädd om det du har för man vet aldrig när det försvinner.