Tjejtrampet är om endast två veckor *skräck*

och jag har inte cyklat en enda gång, fy sjutton men det löser sig kemiskt. Antingen så får Sassa bogsera mig eller så dör jag på fläcken. Roligt skall det bli och så får vi se hur jag överlevt, ryggläge eller hästgång. Knäskydd måste jag köpa, skydd och skydd men stöd som gör att jag kanske klarar att cykla dom där milen det handlar om. KA och jag skall/skulle ut och cykla ”varje dag” var det bestämt och så i helgen men hur det blir vet ingen för vi skall bowla eller om det kallas för förtäckt pratstund. Vi får se vem som hänger med klotet in för bowla kan jag inte men jag har provat det. Skratta kommer vi att göra och DET är värt allt, även en tur i käggelbanan. Sällskapet är ju inte fy skam heller fast dom tänker rymma till annan stans om husköperiet går i lås och här hålls tummar, tassar och klor att det skall gå i lås även om det är långt bort.
Efter intervjun i onsdags dök jag upp hos Nina och där satt jag tydligen fast tills det var dags att hämta KA som skulle släppa av mig hemma och sedan åka till ett annat boende och jobba extra. Det var trivsamt, roligt och gott. Nina, kaffet var inte alls starkt! Stackars Levent, han fick nog både öronskav och annat.
Planerna för dagen var många och jag har inte gjort en enda hittills, precis som vanligt med andra ord eller så inte. Ha en trevlig helg och jag skriver, på återläsande till annat tillfälle.
P.S. Solen skiner men graderna är inte särskilt många. D.S.

Bookmark the permalink.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.