Sjöhistoriska var härligt!

[Lystnar på: In The Air Tonight – Phil Collins – The Best Rock Album In The Wor (05:26)]


Om än kom vi iväg alldeles för sent pga bilen och sedan fick vi vänta ytterligare på brukaren men så, till slut kom vi fram. På vägen plockade vi upp Nina och Levent. Kaffe var samtalsämnet i bilen in mot mötesplatsen men så brukar det vara, annat sades också men det var svårt att kunna kommunicera. Väl framme fick vi assist att greja parkering och då vinkades det adjö till Nina och Levent som gick på en fotopromenad.
Hebbe med päron hade rymt på fika och kaffe var viktigt så det grejades lite kaffe av Herr Jonsson under tiden jag pratade goja med barnen och också stod så tjusigt där med pirathatt på. Tjusig kan jag inte påstå mig vara i hatt eller för den delen utan hatt men det bjuder jag så gärna på.
Artisteriet satte i gång och då försvann dom gojsugna barnen och det gjorde inget för då fick jag möjlighet att gosa med jamande kakaduan Jocke och gråjako tjejen Garbo. Det var så mysigt och kändes helt underbart för det var nästan som att ha Henning på axeln igen. Mannefredde hakade på Hebbes pappa och fick då möjligheten att på närmare håll studera artisterna och enligt Hebbes mamma så sjöng visst Mannefredde med Peter Jöback 😉 och Hebbe med både Shirley Clamp och Jill Jonsson, gisses vad det måste ha varit en syn för gudarna.
(foton blev tagna men inte av oss, jo några men flest av Hebbes päron samt andra och några hamnar snart där dom brukar hamna och det är ju också en av fördelarna med Aleborg Solutions, där finns ImageMagick, cron, ssh osv, osv för att inta tala om den fenomenala supporten)
KA med brukare, Mannfred och jag gick in och fick i oss en liten matbit som vi bjöds på (även inträdet) eftersom jag var pirat med goja. Det var väldigt skönt att komma inomhus för även om regnet höll sig borta så var det inte varmt ute. När vi satt där kom M, snart en vitbuksmamma till både en svarthuvad och en rosthuvad och jag hängde med och kikade på hennes räddningsprojekt. Åh så underbart söt liten skatunge som ropade när vi kom in och skrek i högan sky över mat, mat, mera mat. Maten bestod av pannkaka och det var så gott. Som vanligt tog det längre tid än planerat (trevlig och givande pratstund) och KA stod och stampade där nere för restaurangen stängde och min mat var oäten men väl inpackad i en folieform.
Dags att dra hemåt alltså och vägen dit tog ett tag så KA och brukaren gick för att hämta bilen och jag var kvar och pratade med folk som hade undringar och fundringar om Mannefredde. Skönt att få sätta sig i en varm bil sedan men kön, den eviga kön tog ju aldrig slut och tempmätaren gick liksom upp lite på gränsen men det blev inte mer än så.
Trötta och nöjda kom vi hem och sedan skulle vi kika på fröken med sambos nytapetserade sovrum (dom har gjort det själva) så där bidde det lite nybakad äppelpaj med kaffe och sedan var den dagen helt slut.
(Segt i fingrarna men nu kommer det här synligt också, tyckte det var konstigt men jag hade bara det i draft)

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.