Henke Penke is back in town!

(Rättat: 050731, 21:59 Allmän sinnesförvirring eller inte men jag blandade ihop dagarna helt.)
I torsdags förmiddag bestämde vi om Skansendate med Sandra och Jörgen, Bertans och Sessys päron och vi skulle bara göra oss klara så förbyttes missmodet mot nästan euforiskt glädjerus från min sida åtminstone och jag tror jag smittade någon i Haninge.
Här satt jag ganska ynklig och kände mig nedstämd (jag vet, jag är hopplös) så damp det in en kommentar på ett av korten från Hennings hejdåsession.
Henke is BACK! skriver Marcus, Hennings riktiga ”pappa” och jag börjar skrattande gråta och nästan gapar åt KA att fixa fram Marcus nummer, jag måste ringa Sandra (har hela tiden velat träffa kär Henning och det har säkert också kakduvan, tillika tjurtofsen Sessy) och berätta om det underbara samtidigt som jag undrade vad som hänt och om han var okej.
Total sinnesförvirring blev det hos mig och tårarna bara rann samtidigt som jag skrattade, märklig kombination kan tyckas men inte för mig inte.
KA kom med numret och jag sansade mig (det är sant) en liiiten aning i telefon med Sandra och så ringde jag Marcus. Stackars Marcus, jag slutade aldrig fråga och ivern stod som spön i backen för träffa Henning är ingen fråga, bara ett konstaterande och då det stora NÄR? KÄNNER HAN IGEN MIG? HUR MÅR HAN? HUR SER HAN UT? osv, osv. Jag fick bilder av Henning men väntan på dessa kändes evig. Kommer att lägga ut dom men vill bara ha ett ok från Marcus först. Vi har inte setts sedan påsken 2003 när vi med stor sorg sa hejdå till Henning, situationen gjorde det ogörligt och då speciellt Hennings krig mot och med KA som stod där med söndertuggade händer/fingrar samt nacke.
Hela hjärnan fick en lätt härdsmälta kan man väl säga (jag hade ingen härdsmälta innan, bara nästan) och vi kom aldrig iväg. Var ju tvungen att dela med mig av infot till Sandra.
Nu bara väntar vi på att träffas. KA undrade om Henke kommer att säga tjena ”pappa” och så komma mot honom för gos för att i samma sekund sätta näbben i fingret. Jag har drömt mardrömmar om Henning där jag efter lång tid äntligen fick träffa honom och då högg han mig i ansiktet för att vi lämnade bort honom och han var så arg på mig. Den drömmen hade jag för flera veckor sedan och har inte med onsdagens besked att göra.
Vi får se när Marcus hör av sig eller ringer och dröjer det till måndag ringer jag igen, inte tu tal om den saken.
Jodå, vi kom iväg till Skansen men om det skriver jag senare. En underbar dag med härliga människor och så rogivande trots knatandet och Ugglaturnéen som vi hörde där vi gick.

Kort skaderapport enligt önskemål ;)

Ingrid (och andra som önskar veta), här kommer liten rapport enligt önskemål.
Skadan från dagvattenröret är så pass omfattande så väggar mellan kök och badrum skall rivas = inte längre någon toalett eller tvättfat = går inte riktigt att ens ha detta som övernattningsalternativ. Vi försöker komma på en lösning men vi vet inte riktigt hur ännu, alternativet är en portabel toa (dom är dyra dessutom) i någon form.
Toan ryker inte förrän antagligen på måndag när dom kommer och river väggarna. Redan nu är det full insyn utifrån iom att väggar börjat skäras ner (i torsdags och helt i onödan) och då syns det direkt in via köksfönstrena och med direkt inblick på toaletten. Det har gått att lösa genom att sätta upp bakstycken från skåpen för det ena köksfönstret.
Hade inte ”trädgårdskillarna” anmodats (årliga buskklipp/rens/städ i området) att kapa ner buskarna utanför kök och balkong hade vi ändå haft insynsskydd men dom rök i torsdags. I den klippningen rök också Mannefreddes badbuskar (hemska tider) men samtidigt insåg vi att Mannefredde inte kommer att vara hemma igen förrän årets badsäsong är över och då spelar buskarna ingen roll men det kändes lite surt just då.
Byggfirman har/får ett smärre helvete med mattorna som legat i kök och hall eftersom det sitter en bra skikt med tjärliknande material underst och det går inte lätt att få bort. Mattorna är borta och det sista skiktet med ”filtliknande” innan fästmaterialet sitter kvar inklusive det tjärliknande materialet trots det bästa på marknaden i maskinväg att skrapa loss mattor med.
Lite mentalt knäckande var det i onsdags förmiddag när ena byggkillen meddelar oss att det är bara att packa ner innehållet i resterande köksskåp (på väggen mot badrummet) för att väggarna skulle rivas. Vi hade nämligen förlikat oss med tanken att det går att sas bo här och umgås mer med dotter och hennes sambo för middag, dusch osv och det fungerar ju och nu går ju inte det riktigt.
Enligt HSB´s försäkringskille som var här så skulle vi få någon form av besked om något under veckan men så har inte skett och vi vet varken mer eller mindre. På måndag bör vi få närmare besked om inte annat och då återkommer jag med vattenskadeinfo. Då är också vårt HSB kontor bemannat igen för då är semesterstängningen här över.

En lugn dag men trött så ända in i …

Det kom inga killar i morse och inte senare heller men det visade sig att dom åkt på ett akutjobb som tog precis hela dagen så vi har förstått att vi ser dom i morgon istället. Ganska skönt trots allt för vi betalade iväg alla räkningar, stämde av angående uppskovet som går till självrisken samt åldersavdrag för badrummet till att börja med. Vi stämmer av bättre när vi vet summan. Tur att badrummet tas med i beräkningarna och anses vara oförutsedda utgifter av mer både akut och nödvänding art, resterande tar vi när resterande vets mer om, borde få mer besked under veckan.
Känslan att vara här är jämförbar med en stuga du inte alls vill vara i som inte har något av bekvämligheter och som är ganska liten och trång. Nu finns ju faktiskt en toalett och också ett tvättfat med rinnande vatten så något bättre kanske än stugan jag beskrev. Det är lite teknik som krävs för att diska i tvätthon men det går men det får inte vara större grejor än våra stora themuggar. Visst kan man ta en balja men det går liksom inte att ställa den någonstans med risk för vatten på golvet och mer vatten vill vi inte ha.
Tessan med sambo kom förbi och tog en fika i sovrummet. *asg* Vi har också en gammal thevagn med utvikningsbara sidor och genast såg Tessan dess potential och hämtade en liten duk, en skål med blommor i och ställde dit sockerskålen. Vips hade vi en liten bordliknande thevagn i vårt sovrum och med två småpallar blev det riktigt sött. Att denna thevagn står framför KA´s gamla klädskåp (ett lågt sådant) som står vid fotänden av vår säng gör inget i sammanhanget för gulligt är det ändå. Hallmöblerna står här också i det enda rummet som ännu är ett rum och inte ett förvaringsutrymme. Resultatet bidde så här på ett ungefär,
fikastund i kaoset
Det är ingen som röker där även om askkoppen ligger på bordet.
Förresten så har vi en gammal liten tv som har stått här sedan urminnestider för tanken var att kunna mysa framför tv´n i sängen. Nu kan vi alltså sitta och titta på tv, antingen i våra kontorstolar som vänds från datorerna och sänks (jag sänker ner min) eller ligga i sängen och glo. Ganska okej i sammanhanget trots allt. En stor nackdel finns om både den är på, KA sitter och lyssnar på Stefan och Christer i datorn och jag sitter här med ”bruset” från dom varma vindarnas fläkt i köket och samtidigt hör klickandet från tangentbordet.
En sak till, visst har vi det bra så vi skall inte klaga men livet rämnar mellan varven och då känns det därefter också.

Fredagsfyran v28 -05

Tema: Tid
1. Låter du tiden ha något inflytande i ditt liv eller ordnar du upp livet på något annat sätt?
Tiden har alltid inflytande eftersom allt styrs av tid. Tiden till jobbet, tiden hit och tiden dig. Jag är ingen tidsslav men måste ju anpassa mig till dom krav som ställs med tider involverade.
2. Föredrar du väggklocka, armbandsur eller mobiltelefonklockan?
Armbandsur är ”min” klockmodell i första han men även väggklockor och väldigt sällan kikar jag på min mobilklocka.
3. Är det dags att byta ut de gamla tidszonerna mot någonting annat nu när internet får ett allt större inflytande?
Jag tycker inte det utan dom tidszoner vi är inkörda med fungerar generellt sätt med våra vanor, krav samt samhällsfunktioner.
4. Har du lätt för att komma ihåg tider?
Tidigare hade jag svarat ett rungande ja på den frågan men dom senaste två åren har gjort det lite mer bluddrigt men jag tror jag återfår min normala kalender i knoppen med lugnet och ro´t som smet.

Sur gympasal luktar det i kök och hall

eller som jag alltid tänkt på den lukten som stinkande otvättade gamla gympaskor. Mattan i köket bestod av den nyare mattan och så något från urminnestider som ingen (mattläggaren som lade mattan) tog bort utan bara lät vara kvar och limmade den nya på. Synd att det företaget inte finns kvar längre.
Mitt i en turbulent situation hjälper det inte med 114 förslag och minst det dubbla med frågor och frågor och ifrågasättanden av riktigheten kring värden, skador, självrisker och annat vi förmedlar. Ifrågasättande kring så kan det inte vara, så kan dom inte göra och det är inte rimligt, hur vet ni det, kommer det att bli så, vet ni det helt säkert osv, osv då till slut gav jag upp och eftermiddagen blev värre än morgonen. Oavsett andras situationer så känns det för oss som att vi har fått mer än nog av allt och ännu mer och nu skulle vi ha lite tid att ta det lite lugnt och ladda och sedan faktiskt få ha det lite bra. Inget handlar om att ta ut saker i förskott utan vi lever i en verklighet som vi måste förutse i vissa aspekter för framtiden, vi måste gardera före för efteråt är det för sent då känns det ganska meninglöst med vet du det säkert osv. Man kan aldrig veta säkert men vi kan heller inte vänta och se för då är det för sent och helt utan återvändo. På vissa saker kan man inte vänta och se om utan se till att om inte blir möjlig.
Innan eftermiddagens emotionella kaos revs hela köket men inget slogs sönder utan bedömningen kvarstår av vad som slängs och vad som inte slängs. En hel del skåpbottnar har som kjolar (av fukten) på sina bärande ben och jag kan aldrig tänka mig att dessa skall återmonteras för det är inte logiskt men vad vet jag hur försäkringsbolag tänker. En av byggkillarna menade att skadorna är så omfattande att enklast vore att bara slå ner alla väggar, slänga ut allt och börja från början för det blir ett evigt pusslande och lappande både på gipsväggar och annat. Antagligen vore det den mest ekonomiska lösningen avseende totalkostnaden inklusive alla arbetstimmar och tidsåtgången som skulle minska drastiskt med den metoden = billigare totalkostnad. Skåp, väggar och liknande blir oftast dyrare att laga och lappa än att återställa nya.
HSB´s skadereglerare var här och dokumenterade kök/hall. Det som var väldigt positivt är att han känner våran kontaktperson på Länsförsäkringarna. Vi filmade ju fontänen ur dagvattenröret från i torsdagsnatt och den filmen samt korten vi tog ville han ha med sig som dokumentation och han fick med sig en bränd CD med detta på. Det känns bra att KA var så pass snabbtänkt att han tänkte på att dokumentera med videokameran.
Jag har uppfattat fel det är inte 3-4 månaders torktid utan 3-4 veckors torktid i köket och sedan får dom se hur lång tid resten tar. Vill man vända på det hela så kan vi passa på att måla taken och sedan måla/tapetsera väggarna i köket och likadant med hallen för allt är borta och den delen kostar oss åldersavdrag det försäkringen täcker.
I morgon skall golven skrapas fria från mattans underlägg/skydd i både kök och matta. Bäst att få några timmars sömn.

Ner som en pannkaka och inte upp som en sol

är väl som det känns just nu, inte tillstymmelse till uppkänsla finns att frambringa. Två stora skador med minimisjälvrisk på 6000:- max 18000:- och därimellan 10% per skada och sedan tillkommer åldersavdrag på det som är i badrummet med olika % på kakel och matta och sedan tillkommer åldersavdrag med % på matta, tapeter och färg för kök och hall. Fasta installationer såsom köksskåp och bänkar är det inga åldersavdrag på men jag antar att knappt något av dessa byts ut förutom det som stått på rörsidan.
Inte för att det är någon tröst i sammanhanget men självrisken på kök/hall får vi kräva av föreningen om dom/HSB är ansvariga och i min bok är dom det för vi har absolut inget med någon felande packning på dagvattenröret som vi inte ens kommer åt. Allt beror på vad försäkringsbolaget för HSB och vårt föräkringsbolag Länsförsäkringarna kommer överens om. Vi får se vad det blir i slutänden och under veckan borde vi veta precis hur landet ligger.

Gråt och tandagnisslan var gårdagen full av.

Fläktens brus är det enda som hörs och som mötte oss igår när vi kom hem efter att ha lämnat Mannefredde till Paula. Inte ett jamande ens en gång sa hej är ni hemma igen. Ingen som bråkar med mig i sängen och gör så att jag själv knappt får plats. Tomt är det, väldigt tomt och väldigt konstigt. Jag trodde inte jag skulle kunna sova utan fyrbenta sängkompisar men det gjorde jag trots fläktens ljud hela natten, sämre var det för KA som hört fläkten mer eller mindre hela natten.
Vi hann inte packa iordning en endaste pinal för dagen gick i ett med att ordna, ta reda på vad som gäller, hur gör vi och med vad. Vi var hemifrån före 11 och kom hem igen när klockan var närmare 19:30 och hade sagt hejdå till Mannefredde. Vi mellanlandade med kartongerna från IKEA och hämtade kissarna, viäg med dom och så upp till centrum för något i magen och sedan hem för att hämta Mannefredde och så plockade vi upp Paula från jobbet och iväg med dom två med stora buren och sedan hem till tomheten. Vi vet ju att Mannefredde har det bra men ändå, det är vår lillkille trots att han ibland önskas dit pepparn växer eller liknande sydligare nejder :).
Gubben, Maja och Martin grät och klagade så det stod härliga till när vi satte in dom i våra två transportburar (en stor och en vanlig). Dom åker inte ens transportbur till veterinären utan dom ligger bekvämt hos oss i bilen och sedan bär vi in dom (en av oss bär två, en i varje arm, och den andre bär en) och det mår dom bra av. Det var förtvivlad gråt, tandagnisslan och klagan och det kändes inte riktigt snällt om jag säger så. Martin, magkatarrskillen är lite räddare av sig för nya saker, så det var inte lätt att lämna honom men enligt samtal med pensionatet hade det gått hyfsat bra (kanske dom säger till alla). Jag bad KA ringa för annars skulle jag bara fråga, fråga och hålla på. Maja och Gubben började nästan bråka i den stora transportburen men dom lugnade ner sig som tur var men olyckliga plenty, jag också.
Asthman är lugnare och jag känner inte av den alls men det ytliga som låg har antagligen torkat så shit hits the fan i morgon när alla skåp samt mattor rivs av. KA har inget skrovligt i rösten eller känner sig tungandad mot i går och det bådar gott för dagens kamp mot klockan (jo och här sitter jag men kaffe skall jag ha i mig och då kan jag göra det framför datorn)
Det paradoxa i allt är att idag skiner solen och himlen ovan är blå, äntligen en dag för KA att kunna greja med altanen och färdigställande av dammen, inoljning av träsakerna men icke, det blir inomhus för hela slanten. Han blev bra besviken för regn idag hade känts mer rätt om jag får vara lite rolig.

Katterna skall till Bålsta på pensionat, Mannefredde till Paula

med den riktiga buren och sköldisarna klarar sig på balkongen med daglig tillsyn så då återstår enbart vi obevingade tvåbenta för risekn är att vi inte klarar att sova här ens, åtminstone under första veckan när det är som värst här.
Dags att åka till IKEA, strax, alldeles strax. Rätt märkligt men KA har reagerat på allt skit som finns i lägenheten nu och han är inte ens varken allergiker eller asthmatiker. Jag har reagerat lite mer än natten innan men får ta lite boostmedicin så bör det gå. Är ju aningen bortskämd vad gäller min asthma under många år nu så jag hoppas att det inte blir ett rejält bakslag. Jag känner mig alls inte lika uppgiven som i går utan nu är det arbetsenergin som satt fart på kroppen.
Regnet öser inte ner nu och det är ju positivt.

Vi vet vad vi har att göra hela helgen!

Det är att tömma alla skåp, lådor mm i köket, flytta ut frysboxen, diskmaskinen och alla andra möbler därifrån ut i resten av lägenheten som är torr, innan måndag morgon. Skåp och lådor som står mot golvet kommer att kastas så där får vi nya någon gång när detta är klart (positivt men väldigt negativt). Hallmöblerna skall bort innan måndag morgon. Djuren har ingen stans att bo förutom pensionat (inte för sköldis) och pensionat för Mannefredde är inte att tänka på för han kan inte bo instängd i en bur under 2 – 4 månaders tid. Pensionat finns för katterna och där kan dom få det rätt okej under denna tid och försäkringsbolaget står för den kostnaden.
Det mest akuta är för Mannefredde på grund av mögelsporerna som frigjorts iom att städskåpet har flyttats och torkfläkten blåser på rätt bra. Även om vi alltså skulle kunna rent praktiskt bo kvar här finns det inget kök och inget badrum förutom tillgänglig toa så hoppas jag att min asthma inte slår ut ordentligt. Jag har redan känt av det men det kan vara från partiklarna som blåser runt omkring i första hand då från badrummet, vi får se hur natten går.
Helgen är räddad för hade vi inget att göra (dammen och altanen går inte att göra något med på grund av tårarna uppifrån) innan vet vi nu vad vi har att göra så morgondagen börjar med att åka till IKEA och köpa flyttkartonger för att packa ner allt som skall bort från kök och hall. Har vi tur kan vi stuva allt detta i vårt s.k. förrådsrum (ursprungliga ”master” bedroom för många år sedan)
Gnäll, gnäll, gnäll men fan vad jag är less på att saker faktiskt alltid skiter sig för oss hela förbenade tiden för så känns det just nu trots att jag är både nyduschad och mätt och nu redo för sängen.
Ett stort grattis på födelsedagen till Sebbe neråt landet, söder om Göteborg, om jag inte är helt ute och cyklar fyller herrn 12 år i morgon. Har jag fel får päronen rätta mig annars får ni ge födelsedagsbarnet en stor kram samt en åt pappa i efterskott.
Godnatt!

Köket, hallen och delar av vardagsrummet är vattenskadat

men det är från dagvattenbrunnen och klockan 13 kommer en annan torkfirma för att riva och torka ut. Hur vi skal lösa boendet är vårt försäkringsbolags del men samtidigt så har vi 3 sköldpaddor, 3 katter och så Mannfred. Katastrofen är alltså total. Gårdagskvällens och nattens ösregn gjorde sitt till och vi torkade och torkade vatten som nästan forsade in i hall och kök.
Vi får se vad som händer, jag menar ingen har dött och ingen är dödligt sjuk men nog är det bra som det är och en sak är säker, det räcker och blir över för många år framöver. Vi får se vad som händer men boendet och hur man löser det mest akuta som ändå är djuren. Mannefredde och kissarna kan man inte bara placera var som helst, sköldisarna är inte beroende av gos och friheten på det viset men det är ingen som har ett så stort akvarium som kan husera 3 sötvattensköldpaddor heller.
Jag känner mig rätt så uppgiven om man säger så och det är då en underdrift. Om inte annat så kan vi studera ösregnet och åskan utanför för om inte det som är ute nu kan kallas för ösregn finns inget som kan kallas för det.
Tills en annan gång någon gång. Åskar det närmare lär vi ju koppla ur det mesta här så vi får se. Hur illa det är kommer vi att få veta när dom börjar riva mattorna och lyfta bort köksskåpen. Tycker du synd om oss gör det inget för det jag gör jag också och KA likaså. Fy fan säger jag bara.