Programmet blev bra

trots att jag fasade för det värsta. Tessan är nöjd med sin insats och det är huvudsaken även om hon önskat att hon fått med mer om allt dom faktiskt pratade om under intervjun och som för Tessan var grunden till att hon gick med på att delta i programmet.

Tack och lov att det INTE blev som en del andra avsnitt blivit. Jag har inte pratat med min mamma nere i götet ännu (har inte hunnit med det) men misstänker att både hon och kär moster satt och grät när lillfröken pratade. För den nyfikne så såg ni var vi bor också även om vår färglada utbyggda balkong slapp skämmas för sig i rutan ;). Vi bor nära varandra och kompisen Mia bor mitt emot oss och porten syntes in till oss iaf. Kul att några såg programmet och skrev det här, kommenterarerna gladde både mig och Tessan.

Kanske kan prgrammet hjälpa någon om inte annat på sikt. Jag tror det viktigaste med ett program där skammen är det som till stor del styr den sjuke är att andra får se att dom faktiskt inte är ensamma, att det finns fler i samma situation. Synd att varken behandlingshemmets vistelse där dom yttre konsekvenserna av den vistelsen togs upp eller resan efteråt som kostat mycket kom med eller mycket av det andra som kretsat kring detta med missbruket. Tycker fröken beskrev det snällt om det faktiska totala kaoset och kriget som rådde för ingen av oss förstod hur, var eller varför saker hände som dom hände. Vi gjorde så gott vi kunde men det är egentligen aldrig tillräckligt och inte heller gör man som förälder särskilt rätt men det vet man inte förrän efteråt, i bästa fall vill säga. Vi menade väl på lärans resa som det ändå har varit och i dagsläget vet vi ju det vi inte visste då.

Egentligen borde man ha en handbok om efter redan före om det ens var möjligt. Siare kanske skulle göra sig en förmögenhet men då måste dom ligga nära verkligheten annars är det ingen mening. Måste i säng så kommentarerna får vänta tills i morgon. Eftersom jag inte vet om jag hinner i morgonbitti vill jag redan nu gratta Ingrid (Igge) på 40-års dagen, bara 1 timme för tidigt men det kanske går bra ändå. Allsången kommer i morrn 😉

Alla bilder är borta

och det innefattar dom jag fick ihop under helgen och alla övriga digitala foton vi tagit under detta år, övriga kan finnas på cd i bästa fall. KA´s dator har strulat en massa och då valde han självklart att omformatera och i farten blev det, trots dubbelkoll och lite till, fel hårddisk som rök.
Jag hoppas dom som fotat när vi varit med kan tänka sig att skänka oss kopior så att vi har något.
Arg? nej, bara trist, väldigt trist. KA är rätt så förtvivlad för foton får man inte igen bara sådär.

BED, binge eating disorder – kanal5 20:00 i kväll

eller som det för det mesta kallas för på svenska, hetsätningsstörning är utgångspunkten på kanal5 i programmet Outsider ikväll klockan 20:00. Xxxxxxx har inte synts till i trailern men hon är med i programmet för den som vill. Tessan är aningen skeptisk för det hon ville få fram verkar inte vara med i programmet. Kanske blir programmet bra eller så blir det inte det och oavsett vad som blir är hon modig som ställde upp.
Xxxxxxx är i dag fri från BED (några år sedan) men har blivit diagnosticerad med multiple skleros, MS och har den i skov och trots detta arbetar hon som personlig assistent och ja, hon är värd alla eloger för visst har hon svårt med sin MS men vägrar den. I dom djupare undersökningarna som gjorts efter MS diagnosen har underproduktion på sköldkörteln och PCO hittats. Mot underproduktionen äter Xxxxxxx Levaxin men mot PCO finns inget i dag att göra.
Om helgens underbara liberiabarnsträff återkommer jag till, kort och gott har jag bara en sak att säga – otroligt.

Antar att det är meningen

att det mesta skall skita sig hela tiden för oss. I går gick antagligen växellådan precis efter att KA kommit hem efter att ha bytt damasker på bilen. Meningen var att fortsätta efter en liten stund hemma med fisk till pälsbollarna hemma hos Nina och Levent och så dom sista affischerna men det sprack rejält också.
Det känns som att det alltid skall skita sig för oss och det har jag skrivit förrut. Mitt i allt började jag skratta för vad är detta?
I helgen skall jag åka ner till Kungälv och närmare bestämt Fars Hatt för en träff av oss som var liberiabarn en gång för många år sedan. KA får njuta att stillheten här hemma, ja min då för fläktarna brusar på för fullt, precis som vanligt alltså. Kicki (från Oxelösund) och jag får lifta med Christer Forsslund med bror som kör ner och det skall bli trevligt, har jag tänkt.
Åker i morgon och åter på söndag. Det är stor middag på lördag och tanken är bilderna från då och nu och massor av prat. Många av oss barn från den tiden är lite ”speciella” och har lite egna referensramar om livet, människor och vad som är för oss och det skall bli roligt att höra mer om hur, var och när. För mig är mina 14 år därnere från bebisstadiet uppåt min grund och en del av dom andra har samma/likartad bas där tiden (oavsett lång eller kort) format oss djupt.
KA´s förkylning sitter fortfarande i och han är sjukskriven veckan ut. Hostan har han fått stark hostmeducin för med både effedrin och morfin i och den har hjälpt. Läkaren på jouren var lite åt att KA fått lungemboli (blodpropp i lungan) men så var inte fallet. Han hade väldigt tungt med andning och asthmamedicinerna han fick inhalera gjorde varken till eller från så det blev både ekg och diverse blodprover. Remissen var skriven för Danderyd som nästa anhalt men sedan resonerade vi och vi kunde åka hem igen och nu är han bättre.
Min förkylning blev aldrig någon men den lurar där bak så vi får se om jag lyckas mota eller om den klubbar mig i helgen för det kan jag bara INTE missa.

Skansen och Miljon Dollar Baby

Veckorna bara rusar iväg och jag märker att ingenting hängs med hos mig själv. Jag skyller på torkarfläktarna även om jag inte behöver skylla på något. Det är rörigt med dom och dagarna går liksom i ingenting kan man väl bäst beskriva det som.
Det finns inget som ens går att göra förutom vattna dom stackars blommor som ff lever, kolla in och fixa med sköldisarna, vika tvätten om det finns och sedan sitta vid datorn innan den eviga processen med disk i trappen, kaffevatten osv inför morgondagen och sedan sängen och en god bok.
Gissa om vi båda längtar tills det är färdigt för det är skönt att kunna ha ett hem och inte något som ser ut som det är färdigt för rivning när som helst. Jag har ett mentalt sikte inställt på att det borde vara färdigt innan jag fyller år för då är hösten redan långt gången och månaderna har verkligen vandrat iväg. Blir inte det i oktober så mitten på november men längre än så sträcker sig inte mitt mentala tålamod just nu. Det är som på landet fast värre för vi är inte på landet i något torp utan moderniteter.
Ett stort P.S. Henning är här, han har sovit över. Mellan honom och Mannefredde verkar det inte lika kompisaktigt även om Mannefredde vill närma sig men Henke ville inte utan markerade. Kan bero på att ingenting är sig likt här, absolut ingenting. Jodå, Henning kände igen mig i går och jag började gråta för han reagerade på rösten innan han ens såg mig. Tessan kände han igen direkt utan att hon var nära och då blev han alldeles struttig.
Rubriken då, jo jag skriver en text om den dryga veckan också, strax 🙂

En underbar dag

synd bara att den började så tidigt, redan före 06:00 började jag vakna till men det var mer synd om orsaken än om mig. KA hostar något så djävligt och han hade rätt bra med feber som alvedonen tagit ner på en hanterbar nivå. Jag har undrat om han kommer att orka och det säger han att han gör så jag får väl tro på honom.
Efter att han somnade om (inte jag) några timmar, svettade ut en hel del feber och fått i sig vätska och lite kaffe är han aningen mer alert och nu är det dags att dra iväg.
Jag har klarat mig än och känningarna har inte blivit mer än känningar och det känns bra men jag tar inte ut något i förskott men motar fan i porten mentalt.
I morgon har vi med oss Henning (så hett efterlängtad) förutom Mannfred in på Papegojträff på Sjöhistoriska (klicka på länken för lite mer info och den är till för alla som vill komma, med eller utan goja eller gojkunskap, och kostar inte ett sekin). Det skall bli spännande att se hur Henning reagerar på mig och KA för vi har inte setts ännu och sist var i april 2003. Undra hur det kommer att gå.
Vi skulle visst åka så kanske är det på tiden att jag gör slag i saken och borstar tanden, resten är redan gjort.