Antar att det är meningen

att det mesta skall skita sig hela tiden för oss. I går gick antagligen växellådan precis efter att KA kommit hem efter att ha bytt damasker på bilen. Meningen var att fortsätta efter en liten stund hemma med fisk till pälsbollarna hemma hos Nina och Levent och så dom sista affischerna men det sprack rejält också.
Det känns som att det alltid skall skita sig för oss och det har jag skrivit förrut. Mitt i allt började jag skratta för vad är detta?
I helgen skall jag åka ner till Kungälv och närmare bestämt Fars Hatt för en träff av oss som var liberiabarn en gång för många år sedan. KA får njuta att stillheten här hemma, ja min då för fläktarna brusar på för fullt, precis som vanligt alltså. Kicki (från Oxelösund) och jag får lifta med Christer Forsslund med bror som kör ner och det skall bli trevligt, har jag tänkt.
Åker i morgon och åter på söndag. Det är stor middag på lördag och tanken är bilderna från då och nu och massor av prat. Många av oss barn från den tiden är lite ”speciella” och har lite egna referensramar om livet, människor och vad som är för oss och det skall bli roligt att höra mer om hur, var och när. För mig är mina 14 år därnere från bebisstadiet uppåt min grund och en del av dom andra har samma/likartad bas där tiden (oavsett lång eller kort) format oss djupt.
KA´s förkylning sitter fortfarande i och han är sjukskriven veckan ut. Hostan har han fått stark hostmeducin för med både effedrin och morfin i och den har hjälpt. Läkaren på jouren var lite åt att KA fått lungemboli (blodpropp i lungan) men så var inte fallet. Han hade väldigt tungt med andning och asthmamedicinerna han fick inhalera gjorde varken till eller från så det blev både ekg och diverse blodprover. Remissen var skriven för Danderyd som nästa anhalt men sedan resonerade vi och vi kunde åka hem igen och nu är han bättre.
Min förkylning blev aldrig någon men den lurar där bak så vi får se om jag lyckas mota eller om den klubbar mig i helgen för det kan jag bara INTE missa.