Jag lever

och har varken gått i graven eller rymt men jag har ingen tid under dagen och orken tryter när jag väl är hemma. Till råga på allt damp det ner en DVD med massor av musik från då och nu. En låt jag önskade mig särskilt var Single Girl och den fick jag i flera versioner, tusen tusen tack bröderna Forslund. Salig är milt beskrivet.

Det är mängder av låtar från 60, 70 och så en del särskilda ”Liberia” låtar som får mig och många andra liberiabarn att ”shake loose” och försöka ge sig på bump eller annat dansande åt det hållet. Jag skrattar ff åt alla ”gubs och gums” som såg ut som en drös 17 åringar där vi alla skakade loss på dansgolvet i nostalgins tecken.
Ingen i den gruppen, som var 82 till antalet, kunde kallas annat än tjejer och killar för så var vi alla och det har inget med alkohol att göra på några som helst plan.

Nästa träff hålls i Finnhamn år 2008, må vi alla leva och ha hälsan tills dess för en sak är säker, dit skall jag och många andra med mig.

Nu tänker trött, tråkiga jag gå och lägga mig så sov så gott. Jo, ett litet p.s. växellådan var inte växellådan (tack och lov) utan bara en trasig sprint och det blev billigt om man jämför med alternativet, bara 500:- riksdaler och glädjen var ganska så total över det också faktiskt.

Tänk, otur allt som oftast men samtidigt mitt i skiten så nog fasen har vi tur ändå på något absurt sätt.

Liberiabarnens träff del 1 – nedresan.

Liberiabarnen är ”osvenska”

Vilken helg, helt underbar men alldeles för kort om man skall få lite sömn också. Det började med att det var dags att dra på fredag morgon. Då ringer KA Dino för att höra om bilen och då bes Ka sätta sig och fasan slog till hårt men då säger Dino att det enbart var en liten fisig sprint och att bilen var klar att hämta.

Snabbt som attan ringde jag Kicki som var på väg från Nyköping med tåget att vi kommer men bilen först och det var okej. Snabbt iväg och hämta bilen, dumpa av den andra och så in mot Centralen. In och hämta Kicki och så helomvändning mot Järva Krog där bröderna Christer och Stefan redan hade anlänt. Vi kom bara ca 15 senare än planerat men bilen kom ivägen och det var bara ett måste för det krävdes två förare.

I bilen började så resan ner mot the happening. Bra musik och jag börjar sjunga hellre än bra och snart instämmer även Kicki och grabbarna garvar gott. Musiken varvades med humor á la Stefan och Crister och det rörde sig om humlor, vaselin, öl på moln, osynlig man med mör rumpa osv, osv. Vi garvade och sjöng mer eller mindre hela resan ner, jag lovar och svär att vi inte var berusade av annat än glädje och spänning. Rastade för kaffe en gång och mat en gång och så var det systemet i Laxå som inte hade någon kö men tre kassor och en analys om snickaren som antagligen var brottare.

Äntligen framme vid 17:30 tiden tror jag för ingen av oss kikade egentligen på klockan. Vi checkade in och fick infot att alla bokade liberiabarns rum var fulla förutom 3, nästan alla övernattningsfolk här med andra ord. Spännande tänkte iaf jag och så iväg mot våra rum och så en liten sittning framför poolen innan mötet med alla andra okända ansikten inomhus.