Liberiabarnens träff del 2 – vi är inte kloka någon av oss ;)

Ute kommer ovädret ganska snabbt över Kungälv med omnejd och vi rökare drar oss in till resten av gänget som sitter och pratar, pratar och pratar och både kramas (med okända och kända) och skrattar. Helt otroligt. Kicki har med sig ett kuvert som ”min” uncle Eddie har skickat. I detta kuvert finns det bland annat en telefonkatalog från 21 september 1963 och gissa vad, vår familj finns med i den med husnummer, Loop 1 hus 127 (första huset vi bodde i och det var ett pelarhus) och så vårt telefonnummer som jag inte minns just nu. Får materialet för inscanning när Kicki har suktat färdigt.

Telefonkatalogen går runt och diskussionerna om vilket hus vem bodde i förhållande till någon av oss fick sig lite mer bränsle för en del kom ihåg lite annorlunda men kartan i slutet av katalogen innehöll bevis för den enes eller andres minnen. Där satt jag som ett litet spån och mindes inte (jag var 6,5 år när vi flyttade från Liberia till Ghana) ett smack men var väldigt vetgirig.

Mina försök till konversation var en artikel Ed hade skickat till mig som handlade om när Cheeta dog den 7 februari 1987 i ”massiv heartattack”. Den artikeln skall jag vid tillfälle översätta och göra så enhetligt som möjligt. Det blev en liten kul grej av Cheeta, min artikel och samtalsämnen. Dom övriga letade gamla klasskompisar, seglarkompisar från Nautical Club (en del föräldrar startade och byggde upp en båtklubb), tenniskompisar och så kärlekar från då. Tänk att vi var alla födda mellan 1950 och 1965. Egentligen så undrade ju även jag om någon visste vem jag var, kände mig från då osv och gissa vad, en kille gjorde det faktiskt. Hans mamma var väninna till min och han såg mig som liten bebis och lite större 🙂 Han tyckte jag var lik bilder på mamma och jag är lik min mamma. Lycka att en hade någon sorts relation till mig.

En kille (somliga skulle nog säga 50 årig gubbe men ingen gubbe fanns där inte, jag garanterar), Tauno, är bara att beundra. Han pratar helt ren Basa och också helt ren broken english á la liberian way. Snart är delar av gänget (inte jag, minns ett endaste dugg) igång och pratar det som sitter efter 40 års bortovaro.

Vi åt en bit middag, hungern var tydligen där ändå, jag blev bjuden på planka av Kicki och så satt vi där och tjoade och skrattade. När tiden gick tänkte vi försöka vara pigga till nästa dag så Kicki och jag drog oss till vårt rum för pigghetsklokheter och fick sedan bröderna Forslund och Roger som skrattsällskap till arla morgonstund.

Ingen av oss var särskilt pigga morgonen därpå, väckarklockan ringde en hel timme för tidigt, 7 *iijk* / vi tänkte äta en njutningsfull frukost i lugn och ro). Ja, ja tänkte jag det går la att vila middag en timme eller två så att jag orkar middagen/festen och nattens dansövningar.

Bookmark the permalink.

0 Comments

  1. Pingback: Väggarna, ja delar av dom iaf, är uppe nu! | Carina´s Tankar – Tankeboken

  2. Väggarna, ja delar av dom iaf, är uppe nu!

    Det betyder att under morgondagen eller torsdag kommer väggarna att vara helt uppe som vi förstått om inget annat kommer i vägen vill säga. Nu återstår egentligen bara att få priset på det hela så…

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.