Bröllopet

i lördags (17/9 2005) var mer än trevligt och bruden var så vacker, riktig åh jag vill gifta mig igen (givetvis med samme man) och komma ihåg känslan av att stå där framför prästen.
Varken KA eller jag kommer ihåg särskilt mycket av vad som skedde i kyrkan mer än att vi faktiskt blev man och hustru och döttrarnas sång samt brudnäbbarnas ursöta assistans och så vägen upp till altaret som jag minns som i ett rus där jag gick gången fram lotsad av Helge och andades psykoprofilaxaktigt för att ens kunna ta mig fram. Turligt nog höll Helge mig med ett fast grepp i armen så att jag stod på benen hela vägen.
Jag var absolut inte nervös innan men när vi väl stod i kyrkgången tillsammans med Helge, tränor och näbbar så slog det mig att gisses nu är det dags. KA hade inte sett mig brudklädd innan heller och fotograferingen tog vi efteråt. Jag kanske är knäpp men så ville jag att det skulle vara, lite som en överraskning.
Vilken utvikning men väl så minnesvärd faktiskt. Dom var fina blivande brudparet och söta fröken Sofia assisterade med tärnorna fast Sofia svängde mer med benen, snurrade lite på sig själv och undersökte mattan än brydde sig om vad som försiggick hos mor och far. Vi fick med oss hela vigselceremonin på video och det mesta av middag med trivsel, presentöppning och tal samt lite dans. Tyvärr missade jag Herr Jonssons dans med dotra dagen till ära vilket också hade varit roligt att få med på videon men talet han gav finns med och det var bra, kort och lite klurigt så där.
Kvällen blev sen men inte så sen ändå. En mysig kväll, en dag och kväl att minnas. Som med allt annat kommer foton vad det lider bara brudparet sagt sitt och orken åter hamnat där den bör höra hemma.
(Lite sent upplagt men jag skrev det några dagar sedan fast bara i draft, skyller på min trötthet.)