Livet är en liten eller stor berg-och-dalbana

och tur är väl det egentligen annars lärde vi oss aldrig något, varken bra eller dåliga saker. Jag tror vet att alla behöver både motgångar och framgångar i både stort som smått för att faktiskt växa i det dagliga. En del människor får det ena med råge överfyllt och en del glider omkring och märker knappast hur andra har det. Jag är trots allt ganska tacksam att jag inte tillhör den senare skaran utan den första men råget kunde ha varit aningen mindre allt som oftast.

Det är ju också så här att livet är den tuffaste skolan man kan gå och så är det. Det märkliga i det hela om jag tänker på Thèrése är att hon har något jag undrar om jag hade haft i hennes skor i dag, en järnvilja som gör att även om benen knappt finns där så gås dom på och framåt går dom dessutom. Det kan bara vara den rena hjärnviljan som faktiskt inte accepterar att benen knappt känns och egentligen inte heller är gångbara men ändå går dom. Vi är fascinerande faktiskt i hur vi kan trots att vi i praktiken inte kan. Vi mäktar mer än vad som alls är möjligt och mer än så ofta.

Jag tror också att frökens livsskola på något sätt rustat henne för detta (jag tror varken på det ena eller det andra och absolut inte på hokus pokus) och ja, det stinker av orättvisa på alla fronter men det går ändå fast nog fan har förtjänat något helt annat, inte tu tal om den saken.

Jobbet är det dags för, ha en bra vecka, jag skall göra mitt bästa för att få en dito och ikväll har vi kusinbesök (Tessans kusin med kompis från Göteborg) på middag (det går faktiskt att både sitta i köket och i vardagsrummet, det ser nästan fint ut också.)

MS är ett djävla skit!

Från 5 plack till 32 plack är riktigt illa, det är MRT från förra året och i år. Att fötterna gränsar till det som kallas sekundär progressiv MS är likaså skit. Att fröken bara är 25, precis har börjat leva mer i ro, skaffat sig jobb där hon trivs, börjat skönja att efter regn kommer solsken och så kommer det MS så kan allt börja om från början är värre skit.

Falsk lättnad när det "bara" är skovformen för det behöver inte bli så mycket mer än så här säger forskaransvarig tillika hennes MS-läkare. 1,5 år har gått sedan diagnos ställdes och det har bara gått åt ett håll kan man enkelt beskriva. Inga av skovsymptomen har återgått utan snarare förstärkts och blivit till vissa delar konstanta, värst är allt men dessa är mer illa än andra, smärtan, den totala tröttheten, kraftlösheten, sömnsvårigheterna, kognitiva minnessvårigheterna och ostyrigheten i fötterna i kombination med domningar. Prat om rullstolsramp skrämmer och vi är inte där ännu men hon är så medveten om att den dagen är närmare än vi velat tro tidigare, fy för fan själv säger jag bara.

Livet stinker faktiskt och detta är bara för orättvist så det finns inte. Jag är förbannad faktiskt för det är mitt barn som äntligen skulle liksom landa bra. Det djävliga är att hon antagligen har haft MS sedan pre-tonår. Det var två incidenter när Tessan var yngre och vi fick åka in akut eftersom hon blev som förlamad i benen. Dessa två gånger var inte relaterade till varandra och alltså något år mellan tillfällena så tanken fanns inte men ingen kunde förklara det hela heller men det försvann ju fort. Växtvärk är för många vanligt men ändå finns det rim och reson där, hennes var varken det ena eller det andra och enligt läkare lite troligt växtvärk, snarare MS.

Det finns en uppsjö symptom som tillsammans säger en hel del men som ingen lagt ihop till MS för den tanken fanns inte. En hel del av det ostyriga, oregleriga tonårstakterna som blev evigt långa, grejor som verkat vara ett under resans gång kan i detta fall mest troligt länkas ihop i slutänden till MS säger experterna och det i samband med PCO´n och sköldkörteln säger ju sig självt att inget blir som man kan önska under den sena pubertala fasen i livet.

Aktiva försök att varva ner

Har gjorts i helgen och i dag verkar en liten början ha hänt, jag sov tills väckarklockan ringde och det är första gången på många veckor. Vi gjorde inget särskilt alls förutom att packa upp enstaka kartonger, iordningställa lite av vattenskaderöran och försökte lyssna på kroppen.

Vaknade ändå kring 6 båda mornarna och lyckades också väcka KA lite tidigt (inte 6 men ändå ). Han behöver också få sova men det är lite svårt att stänga omkring sig och inte låta alls som det är här hemma även om tanken är att vara tyst, så tyst det bara går. För den delen har ännu ingen varit här och lagt flytspackel så när vi får ett ordentligt badrum vet ingen i dagsläget. Förbannade byggfirma och förbannade HSB.

I går kväll var vi i bastun och sedan en väng förbi skön fröken (jag hade tiggt till mig lite hemgjorda köttbullar med hemlagad mos till min lunchlåda) och hämtade min mat.

Nervöst och lite oroligt var det med tanke på orkanen Wilma och hennes framfart eftersom Sofias föräldrar är där på bröllopsresa. Vi försökte få kontakt och lyckades inte särskilt bra men så ringer telefonen och brudparet hade p.g.a orkanen avbrutit resan och var åter i Sverige. Del av resan återbetalas så kanske kan dom göra något när det inte är orkansäsong.

Nina fyllde 35 år i lördags och ett sent men lika stort GRATTIS kommer här. Allt är visst lite halt och lytt här i gökboet men det blir nog ordning på torpet så småningom.

Kallt och halt och strul i lokaltrafiken så dags att bli klar. Ha en bra vecka, det tänker jag försöka ha. Kanske får vi ett helt färdigt kök i bästa fall med fungerande häll, fläkt och kyl.

Försäkringsbolag säger jag bara!

Så less på detta och inte en krona så långt ögat når, inte blev det bättre av att jag lyckades tappa månadskortet heller. Både ansiktet och öronen skriker lugna ner dig, lugna ner dig men det är lätt att säga. Sönderstressad kanske det kan beskrivas som och ja så är det men vad fasen skall jag göra åt det just nu. Jag känner mig konstigt nog lugn inombords men ansiktet och öronen bevisar det motsatta trots att jag säger till mig själv, stressa av, stressa av men det hjälpte inte.
Hela situationen är problemet och jag vet det men det hjälper inte. Tydligen är flytspacklingen av vårt badrum på gång för när vi kom hem i går låg det säckar med spacklet i trappen och det hade också slängts all den bråten av gamla köket som stod utanför. Kors i taket. Ett aber bara Mannfred kan inte vara hemma då eftersom det i pulvret på det mesta spackel är farliga ämnen att andas in. Firman har inte hört av sig till oss så vi vet inte när, var eller hur. Skall bli intressant att se vad som händer och fötter.
Redan onsdag också och snart är det helg och sedan är den över och så springer det bara iväg allting. Stressad? Jag?! Nej, vem kan tro det.

Fort gick det, igen!

Inte en peng fanns på kontot i fredags och det trodde vi inte riktigt på heller. Lite surt men samtidigt tur för spispaketet vi skulle köpa som ersättning för det sönderrostade gick inte att sätta handpenning (som vi "rånat" omgivningen på). När vi sedan kom hem från OnOff fanns det med och till ett ännu lägre pris så vi var inte besvikna särskilt länge.

Sidan är egentligen bara ett test så inget av dom vanliga funktionerna jag haft på MT version 2,6 finns med och det kommer att dröja innan jag fått både layout och färger (gillar dessa faktiskt) som jag funderat på. Tills vidare finns gamla sidan kvar med både länkar hit och dit. Den sidan hittar du här

Nya MT 3.2 har massor med braiga saker, synd bara att den måste köpas men tur att dom hade erbjudande med 30$´s rabatt. Vi köpte programmet för ett tag sedan men ingen tid att ens orka försöka installera den. Jag har inte installerat den nya över utan gjort en egen installation för att slippa så mycket strul som möjligt.

HSB´s del har inte hänt något med, ingen kom och fixade röret eller undersökte den faktiskt blöta tröskeln som varit lika blöt hela tiden utan att det intresserade HSB´s besiktningsman innan. Röret som skulle bli helt är inte det heller och högskåpen står där dom står, det är byggarens problem och inte en skråma skall det bli.

Jag har ff en stor hög med tvätt att ta reda på så att jag slipper halka och slå mig halvt ihjäl så till en annan gång, vid annat tillfälle.

Fredag idag och det känns bra

Tusen tack för gratulationerna från alla. Trots bristen på tårta var det en okej dag med mycket vila, vila och åter vila. Tårta eller annat fikar vi i morgon enligt andras önskemål.
Mamma fyllde år i går och grattades med både blomster och sång. Hon är exakt 19 år äldre än mig, en ganska ung mormor, 62, med tanke på att äldsta barnbarnet är 25 och går mot sitt 26 och hennes äldsta dotter är 43.
Försäkringsskadan är avslutad vad gäller försäkringsbolagets del men än har inga storverk dykt upp på kontona men enligt utsago skall det landa på kontot under eftermiddagen. Varken sönderrostad spis eller kyl blev ersatt eftersom dom var så gamla så dom hade inget värde kvar, äsch det blir väldigt bra ändå. Vi tror på idag vad gäller kontot när vi ser det.
Nu är den delen klar och alla våra utlägg var okej så det var bra med tanke på allt vi drog iväg och gjorde i brist på klarhet. Men, jo det är ett stort men, HSB´s del är ännu inte klart. Röret är inte utbytt efter kameraundersökningen, det blöta vid vår ytterdörr, på utsidan, är ännu inte undersökt från dom andra rören, tröskeln till badrumsgolvet, som revs loss i förrgår för klinkersättningen, var bra blöt. Skumt med det mesta.
Min hjärnskakning är relativt okej men nacken är lite jobbig så kanske fick den sig en knix ändå och då blir det inte bra. Jag jobbade igår och tog det varsamt, så varsamt jag kunde. Jag upplevde också en tröghet hos mig själv som faktiskt, tro´t eller ej, inte är normalt hos mig.
På med sockorna (inte KA´s) och så iväg, til later folks!