Livet är en liten eller stor berg-och-dalbana

och tur är väl det egentligen annars lärde vi oss aldrig något, varken bra eller dåliga saker. Jag tror vet att alla behöver både motgångar och framgångar i både stort som smått för att faktiskt växa i det dagliga. En del människor får det ena med råge överfyllt och en del glider omkring och märker knappast hur andra har det. Jag är trots allt ganska tacksam att jag inte tillhör den senare skaran utan den första men råget kunde ha varit aningen mindre allt som oftast.

Det är ju också så här att livet är den tuffaste skolan man kan gå och så är det. Det märkliga i det hela om jag tänker på Thèrése är att hon har något jag undrar om jag hade haft i hennes skor i dag, en järnvilja som gör att även om benen knappt finns där så gås dom på och framåt går dom dessutom. Det kan bara vara den rena hjärnviljan som faktiskt inte accepterar att benen knappt känns och egentligen inte heller är gångbara men ändå går dom. Vi är fascinerande faktiskt i hur vi kan trots att vi i praktiken inte kan. Vi mäktar mer än vad som alls är möjligt och mer än så ofta.

Jag tror också att frökens livsskola på något sätt rustat henne för detta (jag tror varken på det ena eller det andra och absolut inte på hokus pokus) och ja, det stinker av orättvisa på alla fronter men det går ändå fast nog fan har förtjänat något helt annat, inte tu tal om den saken.

Jobbet är det dags för, ha en bra vecka, jag skall göra mitt bästa för att få en dito och ikväll har vi kusinbesök (Tessans kusin med kompis från Göteborg) på middag (det går faktiskt att både sitta i köket och i vardagsrummet, det ser nästan fint ut också.)

Bookmark the permalink.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.