Valborg liksom bara svischade förbi

eller fel, dagen tog aldrig slut. Men känslan över Valborg existerade inte så dagen var liksom inget märkbart för min del. KA jobbade och övriga familjen gjorde egna saker så det var bara jag här. Så ensam har jag nog inte känt mig på länge, det blev en aning tycka synd om mig själv där jag grejade mellan låtarna som spelades på min dator med att torka av skåp och golv och spela spel på datorn. Man kan känna sig oerhört ensam fast man inte är det men insikten av att varken KA eller jag egentligen har några kaffekompisar som man kan ta en snabbfika med, beklaga sig tillsammans med eller göra annat vardagligt var väldigt påtaglig igår och det kändes jobbigt för min del och nu när jag tänker på det så är det jobbigt också.
Socialt umgänge är viktigt men samtidigt är det svårt när man, som både KA och jag, faktiskt är kräsna och jag iaf backar undan där jag inte känner mig hemma. Det vore roligt att kunna fika med någon som kunde finnas mer i närområdet eller bara ta en promenad på kvällen. Samtidigt så är det så att är man som jag så finns det lättare saker i livet 😉 Tur att jag har ett jobb som är ganska roligt även om jag får jobba mer än skäligt. Med tanke på jobbet så kom jag ikapp under lördagen men det tog också dryga 5 timmar av dagen.
På kvällen började det låta som att någon stod och rev och slet i saker som dunkade mott väggarna och fler än jag reagerade för efter ett tag var vi några som stod och glodde på balkongerna men inget synligt syntes så jag antar att det var rejäla ”bomber” som small även om det varken luktade eller syntes något. Skumt för med den effekten borde det ha luktat rejält med krut.
En långhelg med åtminstone en ledig dag tillsammans, idag, och det känns bra. Jag liksom tappar mycket fart när jag är solo och får inget gjort, inte på det sättet jag skulle vilja.

Bookmark the permalink.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.