Engagemang – förändrar det något?

Jag menar att engagemang förändrar men frågan är snarare om det förändrar något i längden. En annan viktig aspekt är hur engagemanget ser ut, stannade det vid symbolen eller?. Det har skrivits en hel del om Bobby och säkerhetsnålstanken och rosorna. Det har skrivits att det inte gör varken till eller från utan bara dämpar samvetet en stund och liknande åt det hållet.
Är det så att du tar till dig en ide/tanke, som tex jag gjorde om säkerhetsnålarna, och sedan bara låter det vara vid just det att skriva lite och lägga in bilden och inte mer så var det och är betydelselöst och hade ingen annan mening än möjligtvis ett sätt att haka på, döva ditt samvete eller vad vet jag hur just du tänkte/tänker. Det går inte att tro att bara för att man gör en sådan sak så förändras läget för någon. Det krävs faktiskt mer än så för att symboliken skall ha en innebörd och stå för något riktigt engagemang.
Åsa undrade i hennes text vad det är vi ser egentligen och det är en springande punkt i allt som vi med facit i handen visst borde ha förstått osv. Ofta så reagerar vi på något som kanske inte stämmer alla gånger men tänker att det nog inte var något eller så avfärdar vi det med missförstånd alternativt så lägger vi det bara åt sidan och tänker inte alls mer. Det är dessa saker som måste förändras hos oss i första hand, alla vi som reagerat på det som drabbat Bobby för det är många fler där ute både små och stora, barn och vuxna. Vi måste göra lite mer som Anna Wahlgren skrev, skrik mer.
Ordbankaren skrev om att rangordna engagemang och att rangordna kan jag inte se att det handlar om i Mickeys text utan mer att ”och vad händer sedan då”. I den texten och det jag tolkat håller jag med hela vägen förutom att det visst är meningsfullt att uppmärksamma så länge det inte stannar vid det. Tycker dom av oss som visat att vi reagerat med antingen skriverier, säkerhetsnålar, rosor eller vad det nu månde vara att det är bra sedan då var allt bara ett spel för gallerierna och vi en samling goda kålsupare hela bunten.
För att kunna förändra måste vi börja någonstans och eller med något. Bobbys situation och det som drabbade honom är tack och lov inte vardagen för många utsatta men det finns många utsatta som har ett helvete varje dag. Många av dessa utsatta (barn, vuxna, pensionärer, handikappade osv) är beroende av att du, jag, grannen, vännerna osv faktiskt reagerar när något verkar vara fel och det hur lite vi än vill, orkar, förmår reagera. Var och en av oss måste ta vårt mänskliga ansvar och inte bara förfasas utåt sett, det finns mer att göra än så.
I mina ögon är den som märker något men inte reagerar med ett agerande en tyst medgivare även om det låter hårt och för mig är det den springande punkten i att engagera sig eller inte.

Otydligheter

Del ur en konversation på jobbet:
Jag säger:”xx hjälpte mig att konka in…”
Kollega frågar:” hjälpte xx dig med kokain?”
Jag frågar:”va?”
Kollega säger frågande:” hjälpte xx dig med kokain?”
Jag garvar och svarar: ”nej, xx hjälpte mig att KONKA IN kartongerna”
Det kan bli väldigt fel ibland och jag pratade för fort och kollegan hade huvudet fullt av annat.