Förbannad blir jag

när något som drabbar var och en av oss människor görs som ett satans unikum. Det hetsas upp och stackars den och stackars den, senast nu Nanne Grönvall. Det är lika illa för alla som drabbas och inte bara kändisar.

Tänk om media någon gång kunde sansa sig och när sjukdom tas upp stort relatera till vanliga andra som du och jag som faktiskt dör/kämpar mot samma sjukdom. Chockbesked är det för vem som helst, dennes familj och nära och kära. Visst är det bra om media kan dra igång kampanjer för att upplysa om både rön och sjukdomar osv men dra för fasen inte isär en människa och slå mynt av att en faktiskt väldigt personlig tragedi och sorg drabbat.

Låt en kändis få känna och få hantera sina chocker som alla andra för oavsett vad behöver vi alla hantera det på vars och ens eget vis. Det jag egentligen blir mest arg för att det ter sig som rena unikum när livets orättvisor slår mot en som är känd eller dennes familj men alla andra tappra som slåss för livet i liknande möjligt dödliga sjukdomar finns inte och märks inte. Tänk om det kunde göras reportage om vanliga människor också.

Välkommen Lina!

Välkommen fröken Signe Lina och stort grattis till Carina m familj. Jag citerar Kattis från gästboken:

Nu äntligen är väntan över för alla oss (och mor & far förstås) som väntat på det där samtalet från BB.
Signe kom ut 3330g och 48cm med hull och hår.
Grattis Carina och Thomas som kämpat er i förlossningen. Grattis Elin & Johan till en lilla syster!

Vad jag vet finns en till ”tjockmage” som är på gång även om det dröjer en tid till (spännande skall det bli och vi hänger med).

Helgen var iaf solig

och det var ju tur för känslan. Regn behövs men det optimala är faktiskt om regnet enbart finns nattetid när ingen märker det mer än naturen utanför. Solen ger mig energi och just nu behöver jag en hel del av den varan, javisst jag är inte ensamom det behovet.
Oavsett vad som sägs på tisdag så har vi semesterplaner, planer goda för själen. Två flugor i en smäll skall vi försöka få till. Återstår bara ”barnvakter” åt pälsbollarna i första hand och lillfröken i andra hand. KA och jag har semester vecka 30 – 33 (vården ger det som går och KA fick sent och jag fick till det också).
Det är en lång väntan tills tisdag känns det som men det går det också. Jag känner mig dessutom väldigt stressad för att hinna med allt som skall hinnas med på jobbfronten eftersom vi har sommartid och slutar 1 timme tidigare alla dagar.
Jo, vi åt lite sill och potäter på Midsommarafton och lyckades få till en liten lunch med ett av barnen och sambo. Någon stång såg vi inte mer än på tv, vi njöt av en lugn dag under eftermiddagen. Resten av helgen jobbade KA och jag läste på balkongen och fick lite färg på köpet.
En fråga till dom som kan, Majstång och Midsommarstång. Varför säger vi Majstång om stången på Midsommar? Någon vet säkert.
En annan fråga, Ordis blogg vet man om den blivit hackad av nötter eller?

Tappad sug

Sugen är tappad och luften är lite ur och mail obesvarade. Samvetet gnager och lite till men vi har mer än så att hantera just nu så jag struntar faktiskt blankt i det för tillfället. Vi vet kanske mer på torsdag om det som sker eller så får vi vänta lite till, who knows. Det är så att livet är och inte alltid som vi önskar och nej det har ingenting med lägenheten att göra.
Vi har fått ordentligt städat hemma, varenda pryl, bok och annat har fått sitt men besöket körde fel och kom inte. Vilan var skön i solen och skuggan och fikan på balkongen likaså utan besöket. Det finns fler tillfällen.
Updaterat: 23 juni Den 4 juli blir det mer vetskap och om det går att göra något åt.

Så var det klart,

åtminstone i 1 år. Vadå klart? Boendet är grönt och banklånet vi till slut fick gjorde sitt till. I fredags fick vi till slut beslutet vi väntat med sådan ångest på. Om 1 år blir inte väntan på beslut lika ångestfyllt för då har vi inget som ökat i värde.
KA och jag skålade faktiskt på lördagen i ett par champagneflaskor (små) vi fått när vi åkt på kryssning för flera år sedan. Det känns bra och nu kanske vi kan börja våga leva mentalt igen. Skål till världen och oss.

Herman har dött

Cheetas bästa vän Herman har dött. Herman var alfa hannen och tydligen ville hans kompis sedan 5 år ta över och det blev en riktigt fajt som knappt gick att bryta. Herman blev väldigt skadad och opererades i flera timmar men han klarade inte det utan dog. Han blev iaf 42 år. Så stiliga kort har jag hittat på honom och jag hoppas verkligen att jag får kopior. Uppdaterat: 20100501, jag fick kopior, kika själva på denna sida och tänk att han var en gammal kille. Artikeln är borta så detta stämmer inte längre: ”Det står om Cheeta i texten fast dom har skrivit Guita men det är min Cheeta”.
Fasen vad ont det gör, jag hade hoppats kunna ta mig till Lowry Park Zoo för att träffa honom, en länk till mitt livs kärlek, chimpansen Cheeta. Det finns mer om Cheeta och Herman och mannen som för alltid är ”min” uncle Ed, mannen som tog med Cheeta och Herman till USA och gav dom ett underbart liv trots att Cheeta dog för länge sedan, på min afrikasida.
Det är mina rötter och kärleken till djur kommer därifrån och den absoluta kärleken till chimpanser har sitt ursprung där.

Artiklar om Herman från diverse tidningar:
http://www.naplesnews.com/
http://www.tampabaylive.com/
http://www.cbs47.com/
http://www.firstcoastnews.com
http://www.tbo.com/
http://www.tampabays10.com/
http://www.sptimes.com/
http://www.wpmi.com/
http://www.tbt.com/tampabay/