Den korta negativa versionen

på Malmötrippen blir så här. Det börjar 08:43 tisdagen den 25:e juli på pendeltåget där vi inser att det nyinköpta transportburen enkom för denna resa står kvar i hallen. Mannfred kan inte bo utan hus så enda lösningen är att köpa ännu en transportbur.
På kvällen blev det trevligheter men alldeles för mycket för min del med toabesök som resultat.
Onsdag den 26:e juli fortsatte som gårdagen slutade men sedan blev visst Wesenlund pigg och vi kunde bege oss till Danmark sm vi planerat. Det skulle vi inte ha gjort för där blev min väska stulen med presentkort, mina kort, mitt smink, mitt pass, min asthma- och allergimedicin. Innan väskan blev stulen så fungerade inte längre mina skor att gå i så jakten på skor tog stora delar av promenerandet. Det fanns gott om skor men det skulle vara i klass med vår gedigna ekonomi, dvs REA och gåvänligt samtidigt som kan vara svårt men det gick till slut.
Efter polisanmälan och återresa till Malmö blev det därför också Jourläkarmottagningen för att införskaffa nya mediciner (recepten fanns också i väskan)
Torsdagen den 27:e juli gjorde vi Malmö by foot och Rundan (typ Paddan fast i Malmö) och inga tråkigheter hände den dagen förutom att mina fötter verkligen vägrade gå mycket mer.
Fredag den 28:e juli morgon upp tidigt och så iväg och väl på Stationen vinkar vi hejdå och som pricken över i:et åker min armbandsklocka av och går sönder inuti så visaren står på 07:45.
Jodå vi har haft det bra också men fy fasen säger jag bara och så klockan till råga på allt annat. Det sorgliga är att det känns som att det inte är meningen att någonting skall gå bra trots alla våra goda intentioner.