27 år sedan klockan 14:29

kom det ut en liten stor fröken. Hon började bråka i magen redan vid 4 tiden på morgonen och landade inte förrän 14:29. Denna dag skulle ju jag till Mödravården för kontroll eftersom jag gått 2 dagar över tiden samtidigt som jag ökade kolosalt i vikt.

En stor tjej på 4970 gram och som var hela 57 cm lång. Mormor var med den dag för 27 år sedan och hade ingen annan stans att stå än att hålla mig i min högra stortå när dom reparerade mig strax efter din ankomst. Ditt nyckelben var av för du satt liksom lite fast när dom drog ut dig med sugklocka.

En lycklig tjej på alla sätt och vis redan på BB. Du avfyrade leenden och var alltid så glad. Resan hit har varit lite krokig och väldigt tung i många stycken. Äntligen ser man dig le på riktigt igen, detta trots allt som varit och fortfarande är. Ditt glada humör har alltid funnits där men doldes av dina sjukdomar, livserfarenheter och sorger.

Tänk Tessan, det var inte så länge sedan du låg där i vagnen och ändå är det en hel evighet sedan. Må din dag bli en bra dag älskade dotter.

Grattis Therese på din 27-års dag



(På detta kort är Therese 1,5 och vi är på besök hos Moster Kicki och egentligen på väg till Sunny Dale Institute i Schweiz.)

Social comments

Loading Facebook Comments ...

8 svar på “27 år sedan klockan 14:29”

  1. Åh, vad härligt att det finns fler som ”återupplever förlossningen” på födelsedagen.
    Jag passar på att hurra och skicka gratulationer till ”lilla” fröken.
    Kram!

  2. Den förlossningen har jag alltid färskt i minnet fast förutom smärtan som det innebar och alla smärtsamma stygnen som syddes. Jag minns ju smärtan men känner den inte.
    Jag får hurra på din 27-års dag med tanke på ryggen.
    Tessan har läst och tackade så mycket.
    Puss!

  3. Tessan tackar och bockar så väldigt. ”Lik mig”? Till slut har hon väl accepterat det faktum att vi är oerhört lika varandra även det suttit långt inne. Det är få barn som vill vara lika sina föräldrar *asg*.
    Jag är stolt över att hon är lik mig.
    Hon verkade nöjd och vi gjorde fikat på söndag men sången på måndag.

  4. Hon tackade så mycket då, bara jag som var dålig på att skriva något. Kanske inte dålig på det men datorproblemen ställde till det denna gång 🙂

Kommentera