Pedofiler – kastrera dom djävlarna!

(Detta började jag skriva på för några veckor sedan men det blev bara liggande)

Så tänkte jag förr för jag ansåg inte att dom hade existensberättigande. Inte en tanke hade jag på att en pedofil faktiskt är en människa och att pedofilen inte valt sin sexuella läggning. Jag kan förstå den första rationella tanken att bränna på bål men om man tänker en liten sekund till finns det mer än så att faktiskt bry sig om. En sexuell läggning är inte självvald utan man föds så, åtminstone så långt vetenskapen vet idag.

Pedofilföraktet skiljer sig inte mycket från det förakt som rådde och faktiskt fortfarande (på många håll i världen och ävenså i Sverige) råder gentemot homosexuella, särskilt männen. Många dömer ofta också manliga homosexuella och misstänkliggör dessa män som påstådda pedofiler. En manlig homosexuell har inget med pedofili att göra. Manliga homosexuell gillar män och det har ingenting med övergrepp mot barn att göra.

Jag läste aldrig sidan det diskuterades om men jag läste en hel del bloggar och reagerade starkt på lynchmobben och den totala glömskan av att det är en människa bakom den sexuella läggningen, inte en sak. Det är inte många pedofiler som utagerar sin sexuella läggning men dom behöver kunna möta andra i samma sits för att förhoppningsvis få hjälp i att hantera sin läggning och inte gå över gränsen. I att möta andra menar jag inte för att bejaka sin sexuella läggning utan att hindra den i sin linda.

Det är något av det vidrigaste som finns där en pedofil utsatt barn för övergrepp så vem sjutton vågar säga att dom är pedofiler? Det är enormt stora skillnader i att vara pedofil och att agera ut den läggningen. Vore jag pedofil skulle jag inte säga det till någon om jag inte hade andra jag kunde prata med som befann sig i samma sits. Gränsen är hårfin i vad som är accepterat och inte accepterat.

Övergrepp mot barn är ALDRIG okej. Att försköna det hela med påståenden att barn gillar det är att förneka det faktum att barn generellt förlitar sig på vuxna. Ett barn är alltid i beroendeställning gentemot en vuxen och kan verka gilla både det ena och det andra, särskilt för att bli omtyckt, känna trygghet, få en kram osv, osv. Övergrepp mot barn har ingen fast magisk gräns som är svart eller vit, det kan vara allt ifrån fotografier till faktiska sexuella handlingar.

En pedofil behöver tillgång till förebyggande vård för att förhoppningsvis aldrig bli en utagerande pedofil. Många pedofiler vet med sig att det är fel och för somliga räcker det som broms i förverkligandet. Jag ser pedofili som en sjukdom som likt andra former av missbrukssjukdomar behöver verktyg för att bemästras. Det viktigaste där ser jag att en pedofil måste ha insikt och för att få denna insikt är vård en väg att gå.

En liten onödig parantes kanske, en pedofil är inte alltid en man, det finns kvinnor som är pedofiler – glöm inte det.

Jag har ingen lösning på problemet med pedofili eller hur man bäst skyddar våra barn jag tror bara inte att varken lynchning eller kastration av pedofiler löser problemet. Vad gäller frågan om yttrandefrihet så kan jag inte se att befrämjandet/berättigandet av sexuella övergrepp mot barn handlar om yttrandefrihet. Att skriva om pedofili i sak och kanske föra en saklig diskussion kring hur man motverkar utagerande pedofiler är en sak men att skriva förskönande omskrivningar för att göra det okej att bejaka sin pedofila läggning ser jag som uppmaning till brott.

Läs vad Tonårsmorsan skrev om det hela.

Bookmark the permalink.

0 Comments

  1. Glad Midsommar

    får man väl skriva även om det för vår del del kunde ha varit gladare. Ingen lön förrän på måndag, 18 kronor på kontot. Hela kroppen reagerade för det är tommare än tomt och lite sill och potatis hade varit…

  2. Tycker ditt inlägg är väldigt bra och stämmer väldigt väl överens med hur jag själv ser på det hela. Som en första reaktion på pedofili tror jag vi alla tänker; ”Lås in dem och kasta nyckeln”, det gör så ont i oss att tänka oss vuxna (män och kvinnor) utnyttja ett barn sexuellt. Men om man tänker ett strg längre, så måste man försöka sansa sig känslomässigt. Inte för att skydda pedofiler, men vi måste tänka rationellt på hur vi ska hjälpa barnen att inte bli utsatta för övergrepp och därmed går det hand i hand med att vi måste hjäålpa pedofiler att inte begå övergrepp. Att skapa ”lynch-stämning” kommer inte att få pedofiler att söka hjälp eller att komma ut med sina problem. Om de tiger om sina problem och drar sig ännu mer undan oss, hur ska vi då kunna skydda våra barn? Nej, en öppen debatt är viktig där ALLA får komma till tals, därmed inte sagt att vi ska acceptera ”förskönande beskrivningar” om övergrepp på barn. När vuxna utför sexuella handlingar med barn, begår den vuxna ALLTID ett övergrepp!! Det är ALLTID den vuxnas ansvar att sätta stopp för detta och inte låta det ske. Tror att en stor del av problematiken för oss som faktiskt blivit utsatt för sexuella övergrepp som barn, är just det där att vi kan få svårt att skilja mellan ”kärlekshandlingar” och ”sexuella handlingar”. Vi söker kärlek och tror att vi ska få de genom att ”tillåta” någon att ”få” sex av oss…! Det tar lång tid att jobba bort dessa vanföreställningar. Tack för ett bra inlägg! Kram!
    P.S. Hoppas du får en riktigt toppen Midsommar! D.S.

  3. Skjut inte min pedofil!!

    Jag har legat relativt lågt i den rådande pedofildebatten i bloggvärlden, trots åtskilliga uppmaningar från diverse bloggare om att uppmärksamma den på min sida. Jag har envist låtit bli. Jag har kommenterat några bloggar och jag var med och …

  4. Tack för din kommentar om inlägget. Tycker du har en oerhört klar och nyanserad bild trots att du är en av dom som drabbats. Självinsikt krävs på bred front för att kunna resonera som du gör om det.
    Hoppas du haft en bra midsommar själv trots dina rymlingar till barn :).
    P.S. Solen skiner precis nu, söndagen borde alltså kunna bli bra. D.S

  5. Jag kanske använde fel ord men det jag menar med förakt är avsky för det som inte är som ”det skall vara” eller ännu mer det som anses vara ”normalt” i betraktarens ögon. Förakt kommer ofta ur rädsla för det man inte känner till men inte alltid.
    I många stycken handlar säkert rädslan/föraktet gentemot pedofilen om att skydda barnen men jag tror en stor del även handlar om att det är gravt avvikande.
    Jag behöver nog bara gå så långt som till mig själv. Visste jag om att en granne var pedofil även om han/hon aldrig ens närmat sig ett barn och kanske rent av avstått från att bilda familj pga sin pedofili skulle jag kanske ha svårt att ens försöka tycka om den personen.
    P.S. Tack för din kommentar, det var roligt med en ny besökare. D.S

  6. Carina. ”Pedofilföraktet skiljer sig inte mycket från det förakt som rådde och faktiskt fortfarande (på många håll i världen och ävenså i Sverige) råder gentemot homosexuella, särskilt männen”
    ”En pedofil behöver tillgång till förebyggande vård för att förhoppningsvis aldrig bli en utagerande pedofil. ”
    Då är väl inte föraktet alls av samma slag? Förakt är ju rädsla. Men rädslan för pedofiler bottnar i den rationella omsorgen kring barn, inte i judars, kristnas, muslimers eller buddhisters irrationella, religiösa rädsla för normbrott. I övrigt håller jag med dig.

  7. Carina. Det är jag som skall tacka för att jag får kommentera 🙂
    Men problemet är väl: Hur kan du VETA att den hypotetiske pedofilgrannen inte är ute efter dina barn? Jag litar inte på en som tänder på barn.
    Om det är en vänlig homosexuell man som tänder på mig, så är jag bara smickrad. Ett barn kan oftast inte försvara sig mot en vuxen, varken psykologiskt eller fysiskt.
    Måste man tycka om alla? Är inte det en typisk kvinnoroll och något i det kristna arvet, något ganska onaturligt?
    Avståndstaganden kan rädda oss och våra barn, dessa avståndstaganden måste inte bryta lagen. Vi kan ju helt enkelt acceptera att vi inte vill ha dem nära. Den som vill vara ett helgon, slutar förvirrad, maktlös och utnyttjad i denna värld.

  8. Ok Carina jag missförstod hela bloggen märkte jag 😉 var lite för trött när jag läste, jag är naturligtvis upprörd över pedofil.se och har läst allt en av huvudmännen har skrivit om sig själv på andra siter osv. och blivit illa berörd av att han försöker avdramatisera pedofili samtidigt som han jobbat med barn.

  9. Men om man då vet att en av männen bakom pedofil.se har jobbat med barn och har förnärvarande en 16 årig flickvän, som han träffade innan hon fyllt 15, ändras då resonemanget något?

  10. Anonym: Resonemanget förändras inte alls för jag diskuterade inte domänet, sidan eller enskilda personer.

  11. Håller med helt och hållet, men jag har ingen aning om hur man ska få stopp på eländet, kanske vore en demonstration utanför en av huvudmännens bostad en ide.

  12. Tobias: Man måste inte tycka om alla och kan inte det heller. Jag skulle troligtvis hålla mitt lilla barn (har inga små längre) så långt bort från den grannen som möjligt om jag visste om det. Jag håller med dig om att tilltron till en person som tänder på barn inte skapar förtroende precis, snarare tvärtom.
    Kanske hade jag inte ens kunnat bo kvar i området, vem vet. Att skydda barnet blir/är något som borde gå först.
    Tycka om alla vet jag inte om det är särskilt kvinnligt men säkert lite av att ”mamma” sin omgivning hos somliga. Man kan inte tycka om alla och tur är väl det.
    Det är stora skillnader mot avskyn/hatet/föraktet och att tycka om. Även acceptans är svårt i ett sådant läge.
    En svår nöt att knäcka detta och väldigt fullt av motstridiga känslor på alla plan.
    P.S Jag skulle också bli smickrad om en homosexuell gillade mig. D.S

  13. Anonym: Pedofili som handling är inget att avdramtisera, barn skall ALDRIG utsättas för övergrepp.
    Jag anser att om man skönskriver och för fram perdofili som att barn
    faktiskt gillar det osv så är det enbart ett sätt att berättiga brottsliga handlingar.

  14. Pingback: Arkiverat och glömt | Carina´s tankar – Tankeboken

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.