Seven-year-old Assatou has been selling grilled plantains at a busy junction on the outskirts of the Liberian capital, Monrovia, for two years. ”My family can’t afford to send me to school,” she says with a sigh. ”So I learned how to cook plantain instead.”
allAfrica.com: Liberia: http://allafrica.com/stories/200709210779.html
Rättigheter, skyldigheter och självklarheter. I Sverige har alla barn både rättigheten och skyldigheten att gå i skolan. Rätten till utbildning är för oss som bor här så självklar att vi sällan funderar över det vi tar för givet, utbildning är bara en av dessa självklarheter.
Jag är uppvuxen i Liberia och Ghana och har sett livet ur andra perspektiv och borde kanske också uppskatta mer det som för dom flesta av oss är rena rama självklarheter här i Sverige. Med att se livet ur andra perspektiv menar jag absolut inte att jag var en av dessa barn som saker och ting inte är så självklara för, nej jag tillhörde väl det man kallar för dom priviligerade tack vare min uppväxt. Priviligerad i att självklarheter här i väst var just självklarheter även för mig under mina 14 uppväxt år i Afrika.
Priviligerad också iom att jag fick uppleva så mycket under tiden vi gästade Afrika och som jag har med mig idag och förhoppningsvis tills jag lägger näsan i vädret. Vi levde inte med några som helst umbäranden om man inte betänker att vi under militärkuppen i Ghana hade svårt att få tag på toapapper, Coca-Cola osv. Umbäranden så till vida att vi hade allt och lite till och då blir toapapper för en del ett världsproblem. Riktiga umbäranden? NEJ! absolut inte, ett rikt liv, en rik uppväxt (jag menar inte bara gott ställt (mot idag, fattiglapp så det stänker om det :), jag menar allt jag har med mig av erfarenheter, kultur och kunskap, det som format och ff formar mig)
Flickan i artikeln jag länkar till och som detta börjar med är 7 år och säljer plantain (stora bananer – vet inte vad plantain heter på svenska men det är gott att göra jam på och också steka) I 2 år (sedan hon var 5 alltså) har hon sållt stekt/grillad plantain eftersom familjen behöver pengar och dom inte har råd att sätta henne på skolbänken. Sedan hon var 5 år!
Visst, man kan inte alltid jämföra sig med människor som ahr det sämre men om vi alla kunde fundera ett varv eller två över allt vi tar för givet och kanske också lära oss att börja uppskatta det vi nu har som självklart i vår vardag kanske vi skulle bli mer empatiska mot våra medmänniskor.
Jag är på glatt humör och därmed ärjag tvungen att säga vilken fin och snygg hemsida du har.
Ja du, det hade ju varit roligt om det hade varit sanning men spam är som det är, bara skräp 🙂
Tonårsmorsa: För mig är mina 14 år i Väst Afrika mina rötter, det är där jag är formad och tack och lov för sunda föräldrar som inte var ”bios” utan ödmjuka människor som gav oss möjligheten att uppskatta andra människor, kulturer och det oavsett fattig eller rik. Jag är ju hövdingason 😉 fast jag är tjej eller kärring numera. Kika på kortet till vänster där jag sitter i knät på John, min då bästa vän och också vår ”houseboy” som det hette 1965 mm.
Vi tar så mycket för givet och uppskattar sällan det för oss så självklara. Tänk på om det vore din härliga son som stod där och sållde. Grejen är att det är helt okej där, alternativ finns inte och inget socialt nätverk heller. Lika mycket värda är en utopi.
Tack för svenska ordet för plantain, jag hittade det på engelska Wikipedia, http://en.wikipedia.org/wiki/Plantain Jag vet ju också att det växer i både Liberia och Ghana. Fried plantain är jättegott och likaså fufu med både jam och plantain. Annorlunda potatismos kan man kanske kalla det för.
Väldigt intressant blogginlägg. Ja, jag håller med dig, har man levt i en annan kultur (även om man inte varit den fattige och utsatta) så lär man sig uppskatta det vi har omkring oss här, samtidigt som man också kan känna sig kritisk till vissa delar (som trots fattigdom faktiskt kan fungera bättre i andra kulturer). För övrigt: de bananer du talar om tror jag är det som i sverige kallas för ”Matbananer” Man lagar med fördel mat av dem, då de inte är så mjuka, som ”fruktbananer”!
Tack för ett fint inlägg! Tänker på att jag har en son som idag är 5 ½ år och flickan började sälja som femåring…! Kram!