Ledig i 2 dagar

men torsdagen började ju med besök på Reumatologen klockan 9 och enligt den läkaren så är jag ingen reumatologisk patient, det var inte ens tveksamt. Det kändes ju bra i sig och bekräftar bara att jag inte är helt ute och cyklar om mitt märkliga mående.

Dagen gick i trötthetens dimma och både KA och jag fick sova en timme. Fattar inte detta riktigt, eller jo, det gör jag ju kanske och ett recept är att åtgärda det omgående, ja det jag kan påverka och faktiskt gör jag vad jag kan också där jag kan påverka vill säga.

Gårdagskvällen var riktigt trevlig med barn med sambor/nästan sambor på plats och övrig (nästan) familj sjöng en sång. Det blev gott också, skön fröken hade bakat tårta (Tomas hade vist bidragit där också, om det var hallonen eller annat som bidrogs med vet jag inte) och inhandlat fuskvarianter av halloncheesecake som ingen egentligen tyckte var god. 

I kväll är planerna att invadera stora staden och Kungsträdgården tillsammans med många andra som är mot gatuvåldet rent generellt och det som blev spiken i kistan mer specifikt. En död ungdom är en händelse i kategorin ”bristande vuxenintresse” för mycket. Det är så lätt att gapa när det är för sent för innan det är för sent finns inget intresse och särskilt där de vuxna absolut borde ha varit med. Jag har en del att tycka och tänka om det som hänt i Rödeby för i ärlighetens namn tycker jag det är värre för där har trackaserier pågått i flera år och berörda/ansvariga har inte agerat tillräckligt mycket om alls. Tankarna kring det utvecklar jag mer i morgon om det nu går att få ut något eftersom MT bara har kajkat för varje grej jag försökt skriva.

För världens barn

Burmas barn är extra utsatta?

Barnen svälter och är på flykt

En mycket stor del av folket i Burma lever i fattigdom och som så ofta är det barnen som tar mest skada av de vuxnas krig och maktspel. Efter att militärjuntan i Burma stoppat hjälpsändningar till landet riskerar hundratusentals barn och vuxan attt svälta ihjäl.

Mer finns att läsa på Aftonbladets artikel som jag citerat ovanstående från. http://www.aftonbladet.se/

Det jag tycker är sorgligt mitt i allt som sköljer över oss i dag är frågan om Burma och vad vi kan göra för att hjälpa, inte bara barnen i Burma eller övriga världens barn, utan människorna i Burma och andra stater där förtryck och total kontroll är en del av medborgarnas vardag och där en tanke, en åsikt, en känsla eller liknande nästan alltid leder till en helveteshåla med tortyr och andra inhumanitära grepp.

Burma har tappat sin plats i vår värld, rättare sagt hos många av oss. Aftonbladets namninsamling fick knappt någon respons, det gick sakta. Namnunderskrifter på Avaaz.org tog en hel evighet att få till trots att vi är många nätburna som påstås vara engagerade i frihet och rätten att få vara fri. http://www.avaaz.org/

Varje dag kikar jag in på Ko-Hitkes blogspotsida för att inte bara glömma, kanske är där många fler med mig som gör det men utan att säga något om det. Det är väldigt viktigt att vi andra, som inte finns bakom lås och bom och inte kan kommunicera det vi vill, fortsätter att skriva för att kanske påverka andra. En uppmaning som många kan, om vi vill, följa är här

Uppdaterat: 2007-10-13 Att Juntan i Burma gör vad dom vill vet vi sedan länge och att dom skapar en bild som är till för resten av världen att se visste vi kanske eller så inte. Arrangerade hyllningar till Burmas ledare, Juntavänlig demonstration i Burma och Tiotusentals utkommenderade människor deltog