Söndag och snö utanför

I dag är det pappornas dag så jag säger grattis till dom pappor som förtjänar det och dom som inte gör det tycker jag synd om för gissa vad dom har missat.

KA jobbar och slutar 15 och tills dess har jag en hel del som skall göras (som vanligt med andra ord). Tessan har beställt köttsoppa (min egen variant utan alla dessa hemska grönsaker i, som jag aldrig tyckt om, med kött, potatis och klimp). Hon följer med KA när han slutar för idag och slår två flugor i en smäll, både mat och gratta. Fler barn kommer lite senare.

Tyvärr får jag inte äta klimpen men resten av soppan får jag äta. Skulle ha ätit lätt mat i går också men det bidde inget av det alls.

07:40 blir det dags för urografi som jag gruvar mig väldigt för. Njurröntgen med kontrastvätska och tryck låter väl trevligt. Tänk att den där förbenade afrikanska parasiten kan vara kvar trots allt mot allt i vetenskapsväg men det var det när den syntes för dryga 8 år sedan också. När läkaren ringde mig och konstaterade blod i urin och jag hajade till för det var det enda som var avvikande på husläkarens prover också reagerade han direkt. Det är inga stora mängder men tillräckligt för att vara fel.

Det är rätt fascinerande ändå för det är samma läkare då för 8 år sedan som har hand om mig angående tropiska konstigheter nu också. Jag fick välja om jag ville göra njurröntgen först eller cystoskopin och jag hade glömt bort att jag gjort nurröntgen. Jag kom ihåg det under natten efter samtalet och fan och usch. Iaf så är det fan och usch i morgonbitti och sedan den andra måndagen veckan efter. Kan små så kan även en vuxen, eller hur!

Äsch, dags att göra slag i saken och inte bara sitta här och häcka. Fast det är enklare att sitta här och häcka nu när jag liksom kommit igång. Att göra sig fri är bra på alla sätt och vis.

Myndig kritik?

Jag reagerar ofta på den enorma flatheten som råder i valet att blunda och inget se när det händer saker ute i vårt samhälle. Många har artiklarna i media varit om händelser där det funnits människor i närheten och ingen agerat i någon som helst form. Samma åsikt har jag när det gäller våld i hemmet som mest gällde kvinnomisshandel men nu ofta gäller partnermisshandel oberoende på relation även om mannens våld mot kvinnan fortfarande är det som till stor del överväger.

31 oktober läste jag nedanstående artikel i SVD och höll på att tappa hakan. Jag var tvungen att läsa artikeln flera gånger för jag hade lite svårt att se vad som var fel i att restaurangägaren ingrep. Visst har vi alla ett åtagande att skydda och inte utsätta andra för risker men hur restaurangägaren kan klandras för att han så rådigt agerade. Troligtvis hade den misshandlade dött om ingen hade ingripit och för en person som är agerande att sitta och titta i väntan på att någon Polis skall komma under tiden någon håller på att misshandlas ihjäl är väl inte dit vi vill komma.

SvD, Räddade livet på 33-åring – nu kritiseras ingripandet av myndighet

Självklart kan inte alla ingripa på det sättet om en alls men kritiken ligger ju inte i linje med diskussioner om att lagstifta om att vi alla måste agera annars kan vi ses som medskyldiga. Lagstiftning eller inte så är det i linje med mina åsikter. Den som stillatigande tittar på är medskyldig i mina ögon eftersom man möjliggör det genom att ge sitt tysta medgivande genom att låta bli att agera.

Med agera menar jag självklart samma som jag gjort i alla år att göra något. I dag finns det mobiltelefoner så det minsta du måste göra är att ringa Polisen. Det finns dom som ingriper mer handgripligt utan eftertanke och i dom flesta situationer går det bra men det är inte det jag menar med att agera även om det är så jag agerar. Som jag agerar kan vara väldigt dumt beroende på situationen i sig men eftersom jag bara agerar utan att först fundera så spelar situationen för mig ingen roll.