Det går INTE att hänga tvätt

eller skura badrummet med två stycken assisterande Gökar.

Jag hänger och vips så ligger det på golvet, jag upprepar och det gör även dom. Jag ökar takten på hängandet och dom gör likadant men jag är snabbare och till slut så vinner jag.

Tvätten hänger alltså på tork och segern gick till… Carina 1-0.

Nu återstår att se om jag vinner över dom med skurandet och putsandet i badrummet också.

Uppdaterat:16:30 Jag vann där också men ett besök störde det hela 🙂 …Carina 2-0

Uppdaterat: 22:30 Jag förlorade skinkan som blev överbakad. 2,5 kg gick upp till 75 grader på knappa 2 timmar 🙁 Katastrof för julskinkan).

Dagens slutresultat:

  • Carina 2-0 mot Gökarna
  • Carina 0-1 mot julskinkan

Tomt , tomt och tomt

är det överallt. Ingen Gubben, ingen Martin, ingen julstämning, inga julklappar, inga pengar (- i kassan tills nästa lön, staten får det mesta) och ingen energi. Sista arbetsveckorna tog min geist och familjeminskningen tog resten.

Inget tack från jobbet heller där jag inte fick den där dignande julkorgen som alltid ges till jul med godsaker som lax och annat en fattig gläds åt (prestigeförlusten är total). Jag fick en chokladask (som jag ville lämna kvar men KA ville ha den). Inte ett tack, ingenting bara kaos. Tänk att jag jobbade fram det helt 100%iga vi har i företagets affärssystem från att ha haft allt i pärmar och ingen som helst kolla på något till att ha full koll på allt (åtminstone tills jag sluta). Helt suverän kundvård med korrekta och hela tiden up-to-date uppdateringar till kund och med samma info i egna systemet. Jo, jag har gjort ett suveränt jobb och vet det men…

Bitter? Nej eller jo men ändå inte däremot är jag full av förrakt mot vd och det vill inte säga lite. Tänk att vi bara är 4,25 på kontoret så det går ju att gissa hur kul det har varit att vara där i 2 år och 4 månader men är man dum som jag och tycker arbetsuppgifterna är roliga och ändå gillar 2 av 3 så blir det så här utdraget. Jag gav det tiden tills vi var skuldfria, så länge var jag faktiskt beredd att stå ut för att sedan dra men detta blev bättre än bra. Ett jobb sökt och det fick jag!

Jag skall in och jobba och lämna över till mina 2 arbetskollegor tillika chefer den 3 januari.(Det är bara vi där då) och sedan är det över. Fy fan och tack och lov. Dom är bra och turligt nog har det bara varit vi under dessa sista veckor men maildumheterna från vd´n har verkligen varit äckliga i det outtalade/oskrivna. Att vd´n dessutom skiter i övriga delägare säger det mesta…Jag önskar dom verkligen lycka till för mitt jobb är ganska krävande och tar mer tid än vad dom tror och kräver dessutom en hel del preventivt arbete.

Sängen ekar tomt på kvällarna. Martin låg alltid på mina fötter så jag knappt fick röra mig innan han muttrade/morrade. Bara 1 kattlåda, bara 2 matskålar från 4 (1 med torrfoder och övriga med var och ens specialité). Maja är inte så noga bara det är gott och hon gillar allt nästan alltid. Det är tomt och jag har fått ökad orosstress över Maja och Kurt och Mannfred. Rädslan över att det skall hända dom något eller helt plötsligt att Maja börjar magra eller dricka mer vatten. I övrigt är hon fullt frisk vad vi vet vill säga.

KA överlevde dagen i torsdags och hann säga farväl till Malena innan det var dags att möta upp Tessan, Martin och mig i Rinkeby hos vår veterinär. Martin somnade fint i mitt knä. Han var lugn hela bilresan och kröp in under en mjuk handduk han låg på i Tessans knä.

Julskinka blir det iaf på Julafton och knäck skall jag koka ikväll när gökarna sover men annars vet jag inte. Det känns mest makabert alltihopa. KA tog en semesterdag i morgon så han är hemma men jobbar Juldagen (jobbar nu också men slutar 15).

Det blir lite julbordsbrunch i morgon med delar av barnen så jag skall försöka göra lite städ och annat innan KA är hemma för gårdagen gick bara i ett mentalt trötthetsdis. Jag och gökarna vilade framför datorn en stund (jag uppdaterade MT till senaste betaversionen.) Kurt sov på vänstra axeln och Mannfred på skärmen och jag lutade huvudet mot mina armar framför skärmen. Gårdagen var så illa så jag glömde tom bort att ringa kära Moster på hennes 76 årsdag. Jag skäms så ända in i men vi skall sjunga så fort KA är innanför dörren, får väl låtsas att idag är i går.

Mailjulkort har vi inte fått ihop, än mindre pappersdito även om vi har fått några. Riktigt roligt att få vanliga kort.

Dags att ta tag i hemmet kanske. Gökarna sover ff men dom vaknar nog när som helst.

Glädje för nya jobbet

och att se fram emot dom sista dagarna på jobbet med glädje förböts i helgen av idioti. Kriget fortsätter in absurdum och orsakar endast kaos för oss 3 som är där nu och har varit där dom senaste veckorna. Mail om uppsägningstid (när det är gemensamt överenskommit sedan någon månad) och minsann, minsann. Jag är inte den som är den så idag tar jag kontakt med annan instans och gör saken kort. Jag har fullständigt stöd med övriga 2 och detta är försök till hämndaktion om ren prestigeförlust.

Denna vecka är nog absurd som den är. Klockan 15 är det begravning för Malena och jag kan inte komma loss pga kriget och det sörjer jag så ända in i. KA åker men får vända om ganska fort för i morgon är det Martin som säger adjö klockan 17. Han klarar inte helgerna och ja nu kan jag se för på bara en knapp vecka har han magrat än mer och är vrålhungrig och törstig. Fy fan säger jag bara.

Pga allt antar jag att min förkylning som var på g är kvar och säger till i hela kroppen. Jag mår apa men …

Gubben, höjdrädd vattenälskande pälsboll

Thumbnail image for gubben_gasp_060521.jpg

Bilden ovan är härifrån och fler bilder finns här Gökalbumet

Gubbens sista vecka bjöds han på köttfärs och grädde som han gillade.
Det är absolut inte bra att ge till våra kära pensionärer men i vissa
lägen spelar sådant ingen som helst roll.

Vi åt fuskmat, fröken bjöd, hade köpt en egen burgare åt Gubben och dom
övriga såklart men det var ingen höjdare. Varken Gubben eller hans
medpälsbollar Maja och Martin var intresserade och Kurt och Mannfred
var bara intresserade av fröerna på hamburgerbrödet och pommes frites.
När klockan var 17:00 var det dags att åka till vår veterinär i Rinkeby.

Det kändes fördjävligt för inte gillar Gubben att åka bil heller så han
jamade och tyckte det var pest och värre än så. Det hade varit en
bilolycka så vi stod fast i köer en stund men det löste sig och vi kom
i väg. Betalning gjordes först för visst får man betala för att ta bort
någon vilket känns makabert för man sörjer ändå men så är det.

Marie-Louise undersökte lite kort och konstaterade att ja han har
blivit sämre ganska fort men han verkade ändå ganska nöjd och snäll har
han alltid varit.

Lite lustigt är det att tänka på att den lilla katten med dom långa bakhasorna och som var rädd för höjder och gillade att stå i vatten blev en åldring på 18 år. Den mjukaste katt jag varit med och full av kärlek. Han älskade att kramas (jodå, han la tassarna om halsen, en på var sida), han kunde stå i timmar och trampa spinnande och dreglande i håret (enstaka sår blev det). En fena på att tigga snyggt var han också, många gånger kom det en tass smygande som varsamt petade på en arm för att om möjligt kunna få något. Om det inte funkade så försökte han själv sno från tallriken men väldigt smidigt och så osynligt som möjligt.

Tack för den tid du velat bo med oss Gubben och vi önskar att du har det bra och får träffa Gumman, Kitty, Edgar, Sigge och co.

Mycket hela tiden

känns det som. Denna vecka går till historien tror jag trots att jag varit hemma delar av den. I måndags åkte jag till jobbet mot bättre vetande men det var bara tvunget eftersom tulldeklarationer bara har 10 dagar på sig att bli klara och det sista dagen för 1 och då gjorde jag dom övriga när jag ändå höll. Åkte hem kring lunch och sov sedan resten av dagen.

Var hemma tisdag och om inte annat mådde jag ännu sämre än i måndags. Tisdag var också återbesök på Tropiska/Infektion där läkaren blev än mer fundersam. Klart var att jag har en 7 mm sten i gallan och det var det enda som syntes vara fel efter njurröntgen. Remiss till kirurgen eftersom dom opererar sådant i dag. Aha, och… Ja, dom däringa utomjordingarna är dessvärre ett ganska stort faktum men prover skall tas så det blir en ny cystoscopi med narkos denna gång trots att jag erbjöd dom att ta prover men det gör dom inte idag i vaket tillstånd om det inte är av akut karaktär. Efter det provet så bir det en special medicin som kräver tillstånd osv, osv. Spännande saker.

På väg från KS och längtan till sängen fick jag hjärtsnurp för Tessan ringer och säger att bebisen inte rört på sig på några dagar och MVC ville att hon genast skulle åka till förlossningen på KS. Sagt och gjort så behövde vi bara fortsätta till Tessan, vända och åka tillbaka till KS. Väl där så görs ultraljud och före det en halvtimme med hjärtvaddetnuheterförnågot på lilla underverket. Hjärtat pumpade på hur bra som helst och det konstaterades att underverket har fixerat sig och ligger med benen inåt och därför märks inte sparkarna lika tydligt eller knappt alls beroende på hur bebisen ligger. Det var fascinerande att se ultraljudet (jo, jag fick vara med och KA satt ute i väntrummet och fick förmedla till orolig blivande pappa att läget var lugnt). Dom kollade blodkärlen och hur dom jobbade, fostervattnat osv och allt var mer än bra. Tessan blev lugn och vi kunde åka hem.

Jag hade behövt/velat/önskat sova en stund i lugn och ro med vår pensionär Gubben 17,5 år innan det var dags att ta farväl för det var så bestämt eftersom han blivit sämre och inte hade mycket ork alls kvar. Mer om det i egen text.

Efteråt på vägen hem känner jag bara makaber tomhet och sedan var det bara att komma i säng när vi kom hem. Gökarna fick sitt och Maja och Martin sitt och sedan godnatt.

Martin skulle ha varit hos veterinären 13:30 men då var vi på nytt på KS så det fick bli idag, torsdag. Där konstaterades att Martins njurar är typ slut som artist och inget mer återstår att göra. Det syns fasen inte på Martin att det är så. Martin har alltid varit lite knepig som katt och väldigt Martin. Han är bara lite tröttare men han är inte ung längre, han är 14 år och pensionär var han redan som 7 åring. Däremot har vi reagerat på att han varit aningen törstigare och verkar ha magrat lite dom sista veckorna. Tanken slog mig att han kanske fått diabetes men ack så fel jag hade. Eftersom han är till åren kommen är det enligt veterinären bara att utsätta honom för lidande och det är inte rätt att försöka dra ut på det genom vad det än månne vara.

Krasst konstaterande är att vi blir bara med en katt från nästa vecka och vi skall beställa tid för Martin under måndagen så får vi se vilken dag det blir.

Jag jobbade idag så visst är jag bättre men när halva dagen hade gått var jag rätt mör men det kändes ändå bra att komma ikapp. Nu skall jag gå och lägga mig, klockan är mycket redan. Har bara svårt att smälta familjens minskade antal, det är…

God natt.

Inget Salem

för mig i dag och det känns surt och trist men vad kan jag göra när jag inte orkar annat än att ligga, snörvla, snyta, hosta och ligga lite till. Man får se det positivt, KA är bättre även om han inte är helt och hållet bra. Han skall iväg och jobba 12 – 21:45.

Jag som inte brukar bli sjuk har nu varit/är det 2 gånger denna höst/vinter. Jag tycker synd om mig själv, väldigt mycket också. Var tvungen att vara hemma från jobbet i går och det trots att jag inte har tid med tanke på mitt nya jobb, mycket skall vara avslutat och inget skall ligga och skräpa efter mig. Min nuvaranda arbetskompis sa att jag slappnar av och då är man mer utsatt.

Det började redan i onsdags eftermiddag/kväll med stick i halsen och känslan av att det låg minst ett hårstrå där. I torsdags jobbade jag men det var på gränsen vad jag mäktade med. Oavsett vad så måste jag vara på jobbet på måndag så vi får hoppas på något underverk under morgondagen för idag mår jag sämre än i går och skall snart gå och lägga mig igen.

Min tanke var att skriva lite om Kurt Grönstedts ”Mamma”, Malena som gick bort i tisdags kväll efter en lång tids kamp mot sin cancer men jag vet inte vad jag skall skriva. KA hittade ett bra kort på henne från en av träffarna på Sjöistoriska sommaren 2005 så jag skall skriva något men orden är svåra och värst av allt är att vi inte hann ses något mer efter sista träffen på Fjärilshuset i september. Den gången grät jag efteråt för det är hemskt att se någon försvinna framför ögonen på en.

Sängen nästa, till senare.

Äntligen kan jag andas ut

Det har känts som att hålla andan hur länge som helst och både tangenthäftan och tunghäftan har suttit i. Nätterna har varit jobbiga och tankarna har snurrat men till slut så…

Tänk att börja nytt år med nytt jobb och ett som jag så gärna ville ha också och inom den branschen jag så gärna vill jobba. Som bonus är nya jobbet där jag vill jobba också. Allt på en gång och till Kista bär det av efter Trettondagen. Vad jag skall göra förtäljer jag så snart jag har fått se min nya arbetsbeskrivning men det är en kombinerad ekonomiadminstrativ tjänst med sådant jag gillar mest – att få saker att fungera för är det något jag är bra på så är det att lösa problem.

Bra villkor också och jag är supernöjd. Stackars KA har hållit andan med mig så han tog liksom slut när jag ringde och berättade. Så slut så han fick lägga sig och sova lite. Visserligen borde han ha gjort det ändå eftersom han faktiskt är sjuk och hemma med dunderförkylning, röst som låter som en raspig jazzskiva, huvudvärk och feber.

Tänk så bra det kan bli och i ärlighetens namn är det också det enda jobbet jag ville ha och också sökte och fick komma på intervju för. Först till ett bemanningsföretag och sedan till företaget i sig och dom ville ha mig. Jag är bra helt enkelt.

Tack för all tumhållning och hemliga knep för något måste det ha varit 😉