Gubben, höjdrädd vattenälskande pälsboll

Thumbnail image for gubben_gasp_060521.jpg

Bilden ovan är härifrån och fler bilder finns här Gökalbumet

Gubbens sista vecka bjöds han på köttfärs och grädde som han gillade.
Det är absolut inte bra att ge till våra kära pensionärer men i vissa
lägen spelar sådant ingen som helst roll.

Vi åt fuskmat, fröken bjöd, hade köpt en egen burgare åt Gubben och dom
övriga såklart men det var ingen höjdare. Varken Gubben eller hans
medpälsbollar Maja och Martin var intresserade och Kurt och Mannfred
var bara intresserade av fröerna på hamburgerbrödet och pommes frites.
När klockan var 17:00 var det dags att åka till vår veterinär i Rinkeby.

Det kändes fördjävligt för inte gillar Gubben att åka bil heller så han
jamade och tyckte det var pest och värre än så. Det hade varit en
bilolycka så vi stod fast i köer en stund men det löste sig och vi kom
i väg. Betalning gjordes först för visst får man betala för att ta bort
någon vilket känns makabert för man sörjer ändå men så är det.

Marie-Louise undersökte lite kort och konstaterade att ja han har
blivit sämre ganska fort men han verkade ändå ganska nöjd och snäll har
han alltid varit.

Lite lustigt är det att tänka på att den lilla katten med dom långa bakhasorna och som var rädd för höjder och gillade att stå i vatten blev en åldring på 18 år. Den mjukaste katt jag varit med och full av kärlek. Han älskade att kramas (jodå, han la tassarna om halsen, en på var sida), han kunde stå i timmar och trampa spinnande och dreglande i håret (enstaka sår blev det). En fena på att tigga snyggt var han också, många gånger kom det en tass smygande som varsamt petade på en arm för att om möjligt kunna få något. Om det inte funkade så försökte han själv sno från tallriken men väldigt smidigt och så osynligt som möjligt.

Tack för den tid du velat bo med oss Gubben och vi önskar att du har det bra och får träffa Gumman, Kitty, Edgar, Sigge och co.

Mycket hela tiden

känns det som. Denna vecka går till historien tror jag trots att jag varit hemma delar av den. I måndags åkte jag till jobbet mot bättre vetande men det var bara tvunget eftersom tulldeklarationer bara har 10 dagar på sig att bli klara och det sista dagen för 1 och då gjorde jag dom övriga när jag ändå höll. Åkte hem kring lunch och sov sedan resten av dagen.

Var hemma tisdag och om inte annat mådde jag ännu sämre än i måndags. Tisdag var också återbesök på Tropiska/Infektion där läkaren blev än mer fundersam. Klart var att jag har en 7 mm sten i gallan och det var det enda som syntes vara fel efter njurröntgen. Remiss till kirurgen eftersom dom opererar sådant i dag. Aha, och… Ja, dom däringa utomjordingarna är dessvärre ett ganska stort faktum men prover skall tas så det blir en ny cystoscopi med narkos denna gång trots att jag erbjöd dom att ta prover men det gör dom inte idag i vaket tillstånd om det inte är av akut karaktär. Efter det provet så bir det en special medicin som kräver tillstånd osv, osv. Spännande saker.

På väg från KS och längtan till sängen fick jag hjärtsnurp för Tessan ringer och säger att bebisen inte rört på sig på några dagar och MVC ville att hon genast skulle åka till förlossningen på KS. Sagt och gjort så behövde vi bara fortsätta till Tessan, vända och åka tillbaka till KS. Väl där så görs ultraljud och före det en halvtimme med hjärtvaddetnuheterförnågot på lilla underverket. Hjärtat pumpade på hur bra som helst och det konstaterades att underverket har fixerat sig och ligger med benen inåt och därför märks inte sparkarna lika tydligt eller knappt alls beroende på hur bebisen ligger. Det var fascinerande att se ultraljudet (jo, jag fick vara med och KA satt ute i väntrummet och fick förmedla till orolig blivande pappa att läget var lugnt). Dom kollade blodkärlen och hur dom jobbade, fostervattnat osv och allt var mer än bra. Tessan blev lugn och vi kunde åka hem.

Jag hade behövt/velat/önskat sova en stund i lugn och ro med vår pensionär Gubben 17,5 år innan det var dags att ta farväl för det var så bestämt eftersom han blivit sämre och inte hade mycket ork alls kvar. Mer om det i egen text.

Efteråt på vägen hem känner jag bara makaber tomhet och sedan var det bara att komma i säng när vi kom hem. Gökarna fick sitt och Maja och Martin sitt och sedan godnatt.

Martin skulle ha varit hos veterinären 13:30 men då var vi på nytt på KS så det fick bli idag, torsdag. Där konstaterades att Martins njurar är typ slut som artist och inget mer återstår att göra. Det syns fasen inte på Martin att det är så. Martin har alltid varit lite knepig som katt och väldigt Martin. Han är bara lite tröttare men han är inte ung längre, han är 14 år och pensionär var han redan som 7 åring. Däremot har vi reagerat på att han varit aningen törstigare och verkar ha magrat lite dom sista veckorna. Tanken slog mig att han kanske fått diabetes men ack så fel jag hade. Eftersom han är till åren kommen är det enligt veterinären bara att utsätta honom för lidande och det är inte rätt att försöka dra ut på det genom vad det än månne vara.

Krasst konstaterande är att vi blir bara med en katt från nästa vecka och vi skall beställa tid för Martin under måndagen så får vi se vilken dag det blir.

Jag jobbade idag så visst är jag bättre men när halva dagen hade gått var jag rätt mör men det kändes ändå bra att komma ikapp. Nu skall jag gå och lägga mig, klockan är mycket redan. Har bara svårt att smälta familjens minskade antal, det är…

God natt.