I backspegeln

2008 var händelserikt år på många olika sätt, en del sorger och bedrövelser, en del glädjen och jubeltillfällen, en del bara vanliga dagar och en del mer ovanliga. Variationsrikt kan man väl sammanfatta det hela med.

Året började med stor saknad efter vi varit med pälsbollar i många år och precis sagt adjö till först Gubben och sedan Martin. Året började också med stora förväntningar på det som komma skulle, nytt jobb, blivande morföräldrar och så nedräkning på företagarkonsekvenserna.

Januari var både tung och underbar och lite upp- och nedvända världen.
Jag avslutade mitt förra jobb och började mitt nuvarande. Jag gjorde också ännu en cystoskopi för att kolla på mina presumtiva utomjordingar som verkat gilla mig.

Det viktigaste av allt under januari var ju det hett efterlängtade barnbarnet, Mia Julia som kom 22 januari (första bildinlägget finns här) som i dagarna blev 1 år gammal, i torsdags. Jag blev alltså mormor med många drömmar. Tessan fyllde dessutom 28 den 29 januari, en hel vecka efter att Julia föddes.

Så var det dags att säga att adjö till Maja, familens sista pälsbollsmedlem som fick resa vidare den 28 januari (det är Maja i korgen) dagen då Maja fick somna in, hela hennes kropp hade mer eller mindre lagt av på oerhört kort tid. Hon verkade kärnfrisk och oron över att hon skulle sörja sina saknade kattmedlemmar var onödig ändå lade hennes kropp bara av.

Februari var ganska händelsefattig vad gäller stora saker förutom att jag ännu en gång fick äta pest för att hota mina utomjordiska gäster. Det blev liksom början av månaden, 1 februari och den medicinen gav vidriga biverkningar. (Det sjöng i öronen, jag upplevde mig själv som främmande från mig själv, jag bara gled ihop och det smakade f*n i munnen bland några)

Mars månaden då KA skulle fylla 60 år. Drömmen hade varit att kunna fira honom lite större och så men det blev väldigt bra ändå och med tanke på alla i familjen och vänner runt om som sponsrade herrn blev det en riktigt härlig dag och födelssedagsbarnet var mer än nöjd. Sofia fyllde 5 den 11 mars och KA 60 var den 14 mars.

Jovisst, vi bjöd besök på morötter också 😉

April var ganska stillsam och solen började äntligen kika fram lite mer värmande. Ännu en födelsedag gick av stapeln när Stoffe fyllde 32 som också gav en underbar bild på Julia.

Maj, vår 14:e bröllopsdag den 12, Norges nationaldag den 17 och glädje från annat håll den 18 (även om det med facit i handen går att sia en hel del)

Juni var första sommarmånaden och vi var för första gången med om baksidan av
Nationaldagen men gissa om dagen i sig var lärorik men ack så sorglig.

Halva året blev det åtminstone gjort på.

Mail med en efterlysning om hunden Neo i Tygelsjö

Har någon sett denna hund ?
” Neo ”

På nyårsnatten försvann min älskade hund Neo ifrån vår gård i Tygelsjö.

Han är en rottweilerhane på 6 månader. Svart med bruna tecken, chippad.
 
Jag har inte hört nånting om honom, inte nån som sett honom eller liknade på 13 dagar, och jag lider otroligt mkt av detta, för han betydde allting för mig.
 
Jag tror att någon tagit Neo, och tänker behålla honom, och skulle mitt mail komma till den som har honom, snälla lämna honom tillbaka, jag köper en ny hund åt er, så länge ni bara ger mig min Neo tillbaka.

Har du sett eller hört nånting som kan leda min hund hem igen kommer du belönas generöst. Jag gör allt för att min älskling ska komma tillbaka.

SNÄLLA skicka detta mail vidare, enda sättet jag kan nå ut i sverige på.

Har gjort allt, polisanmält, anmält på diverse hemsidor, radion, sydsvenskan, kvällposten, lappar överallt där jag bor osv.

Kontakta
Therese Perlman, tillgänglig 24 timmar om dygnet, på tel:+46704164073, epost:ektp-@-hotmail.com ta bort – från epostadressen eller Polisen på telefon 11414

OBS!  Om någon har hittat honom eller vet att han är hittad vore det bra med en kommentar här så jag kan ta bort detta.

Tappad lust för denna sida

och den verkar inte återkomma. Det är många olika saker som bidragit längs vägen. Varje gång jag fått lust att skriva så har det hänt något, litet eller stort, och så drog lusten sin kos.

Vissa saker går inte att skriva om och vissa saker känns bara som ett evigt tjatande om samma saker. Tunghäfta, tangentborskramp eller vad man nu vill kalla det, återkommer hela tiden.

Jag är heller inte särskilt duktig på att kommentera hos dom jag följer även om jag slår mig själv med häpnad mellan varven. Det handlar absolut inte om ointresse bara total mental trötthet. Jag har inte varit så här trött ens under den värsta företagartiden som jag varit det sista året och den tröttheten bidrar också till min känsla av ingenting.

Åren med konsekvenserna vi levt och lever med har sugit ut mycket och att leva pankare än en kyrkråtta tillsammans med all oro, ångest och denna eviga osäkerhet likaså. Det är inte många månader kvar så är iaf den ena av oss skuldfri och möjligheten att börja leva mer som vanliga människor finns.

Tyvärr spricker drömmen vi hade att kunna fira våran 15 åriga bröllopsdag med både restaurangbesök (som inte handlar om McDonalds) och gott att dricka rätt rejält och sista återbetalningen kommer att bli på junilönen och bröllopsdagen är den 12 maj. Planerna var ju att fira både bröllopsdagen och att vi sas var ”fria”. Frågan är om ens våra semesterplaner kommer att kunna gå i lås, det blir liksom inget kvar att leva på i juli. Det är en tid kvar dit och allt kan ju hända tills dess så där får vi se.

Jag har skrivit det tidigare men ibland känns vissa saker som en enda seg och utdragen förlossning som aldrig tar slut.

Jag håller på en musikutmaning (jag fastnar i minnen om en hel del låtar) jag fått av Åsa och en sammanfattning om året som varit får se om det blir färdigt någon gång så att jag kanske vaknar ur denna mentala koma.