En riktigt vidrig förkylning

som aldrig verkar ta slut. Hela veckan har jag varit hemma vilket känns dubbelt upp. Oerhört dåligt samvete som gör att jag stressar trots att jag borde slappna av istället och låta allt vara eftersom jag inte är hemma för ros skull utan för att jag är sjuk.

Kristi Himmel helgen försvann i ett febrigt töcken som övergick från feber till att bara kännas som bomull och ställa till det i både bröstkorg och hals. När det värsta där släppte gick det över till att stoppa upp näsan med örovärk i vänster öra.

Status är väl att jag inte är i någon som helst form och pallar inte mycket men har fokus inställt på att helgen skall fixa kroppens nollfunktion.

Det var det segaste jag varit med om i förkylningsväg, jag som aldrig blir sjuk har nu blivit sjuk 2 ggr inom loppet av 2 månader vilket känns märkligt.

Jag tror två faktorer spelat in varav bara en första omgången, vetskapen om att vi nu är klara (sista betalningen närmade sig i mars och den är nu redan över iom maj betalningen) med min del av fogden efter 6 års vedermödor på den ekonomiska fronten vilket är en börda hur man än vill med den saken.

Faktor två är att jag kommer att vara bland många andra när vi går in i augusti månad, dvs arbetssökande pga besparingar. Det i sig är väl skräp men det lösr sig nog kemiskt med tiden.

Båda sakerna har väl gjort att mina normalt väldigt goda försvarsmekaniskmer har gett vika och jag är mer mottaglig.