Guilty of …

17:e mai (stavas så på norska) kom och gick och 2 saker fanns väl i sak som var viktiga den dagen, Norges Nationaldag (jo jag har ännu inte blivit svensk medborgare) och att vi faktiskt förlovade oss 17:mai 1993 (om jag inte tänkt ett år fel, isf 1992)
Veckan bara rusade och i torsdags gjorde vi något som för oss var stort, vi var till banken med H (Handelsbanken) och hade framtidssamtal med vår bankkontakt (tillika kontorets bankchef 😉 ) Nu har vi, för första gången på många år, gemensamma bankkonton, där ett är vårt buffert/spar/semesterkonto med automatdragning och så lönekonto och också ett fast fondsparande som dras den 26 varje månad (vi har varsitt fondsparande). Det känns häftigt och väldigt spännande inför framtiden.
Vi skrattar mer KA och jag och han är mycket piggare. Jag trivs på mitt jobb och det känns skoj, lite knasigt att betala ut lönen åt mig själv också 😉 ja bland allas löner såklart. Det är ju jag som sköter allt inom ekonomin osv.
Oj, här dundrar och brakar det massor men marken behöver sitt vatten, det har varit bra torrt men ljuvligt.
I går iaf skulle KA och jag få hänga med på en flygtur över Stockholm med min chef (ja han har ett 4-stisigt plan). Vi var ju flera från jobbet som skulle få flyga. Vi mötte upp på Barkarby Flygfält före 13 och vädret var bara gudomligt. Chefens dotter med familj hade flugit tidigare och dom satt och fikade, vi var först från personalen så vi kom upp först också. KA fick sitta fram med Lasse och jag satt bak med mig själv 😉 Kamerna var framme och redo för upplevelsen.
Rätt häftigt att vara så nära. Det gick fort att komma upp och KA och Lasse hade sina kommunikationshörlurar på (mina vara bara ljuddämpande). Först blev det en runda mot Kungsängen och vi flög över Hallonvägen så vi fick en hel del närbilder, en del häftiga svängningar i nästan 60 graders vinkel både hit och dit och sedan mot stan. Vi flög över Lidingö, Globen och sedan blev det tillbaka mot Barkarby. Häftigt som attan och slå 25 minuter Barkarby-Kungsängen-Lidingö-Globen-Barkarby den som kan 🙂
Lite synd var det att KA faktiskt började kräkas, det är inte bra att fota samtidigt som det svänger både hit och dit snabbt men korten var värda det säger han och dom kommer upp så småningom 🙂
Vad gäller rubriken så jo, jag är skyldig och allt enligt denna väldiga mysiga låt från UB40
Bookmark the permalink.

2 Comments

  1. Åh vad mysigt att åka privatplan.
    🙂
    Och ännu härligare att ni skrattar mer och har det bra tillsammans.
    Nice.
    Kram

  2. Ja, det var mysigt att åka privatplan 🙂 KA blev lite väl sjuk bara men annars häftigt.
    Skratten är viktiga men ibland fastnar dom i halsen tyvärr 🙁 men så är livet.
    Kram på dig Anneli

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.