Det gick inte att träna

Ge ett bidrag till Alla Hjärtbarn

som jag hade hoppats på utan jag fick gå av ”gåmaskinen” (vad heter en sådan man även kan springa på?) efter att jag maxat min smärttröskel 🙁 efter 10 minuter. Skall iväg till naprapaten i kväll så får vi se, så här ont har jag inte haft sedan förra veckan så jag ställde väl till det värre 🙁

KA kan iaf träna under tiden naprapaten kikar på mig.

Kurt och Mannfred håller på att smågnabbas bakom min nacke så det är svårt med koncentrationen. På tal om gökar så deras senaste äggbidrag ledde till ett befruktat ägg av 4. Lilla embryot (det var ganska stort) dog under tiden men det bidde ändå något.

Jag har placerat min blogg i Kungsängenbloggkartan.se!

Något gammalt och trasigt tittar fram

Ge ett bidrag till Alla Hjärtbarn,

men orden dör av sig själv varje gång jag vill skriva något. Det började i somras och märktes väl när min pappa dog och sedan tron att hösten skulle ge några blev bara en tro.

När man hela tiden känner att inget är bra då drar man sig tillbaka och knyter och stänger ner del för del och dit har jag väl kommit nu, mer eller mindre helt avstängd. Det knyter sig i bröstet och det känns som jag går sönder. Först har jag varit så arg så det finns inte men nu känner jag bara en enorm tomhet och stor smärtsam sorg.

KA och jag kämpar för att hitta något som kan kallas normalt men ingenting är det och då är det svårt. Vi har börjat på gym och vi skulle få introduktion med en personlig tränare förra måndagen men jag sträckte mig precis innan vi skulle åka, bara för att vi skulle flytta ett bord och jag sträckte mig lite för långt åt vänster med högra sidan, så jag bara skrek rätt ut. Det blev ingen introduktion då men vi skall försöka oss på en ny träff i veckan som kommer. Jag har ff lite känning av det men jag kan röra mig.

I morgon är en ny dag och med den förhoppningsvis nya möjligheter. Jag känner mig strypt men jobbar på att få ihop något som kan kallas drägligt så att det någon gång skall gå mer än drägligt. Aldrig trodde jag det skulle bli så här, aldrig. Ett utskitet bilbatteri har mer att ge än jag och betydligt mer go än jag. Tycker synd om KA för det är han som drar det oerhört tunga lasset och har så fått göra ett tag.

Vet inte om det går men skall iaf försöka mig på att sova för jag skall iväg till jobbet i morgon. Har jag tur funkar pendeltågen också.

Januari sa bara försvinn så försvann den

Flera födelsedagar blev det i januari och lillfröken Julia fyllde hela 3 år den 22 januari. En stor liten fröken som redan har en ”pojkvän”, hennes bästa dagiskompis Mike lika gammal.

Fröken fyllde 31 den 29 januari, åren går. Jag var inte ens 30 när jag träffade KA. Tänk vad konstigt det kan bli.

Ge gärna ett litet bidrag på 30 kronor till Alla Hjärtans Barn, det är en extra satsning nu under februari, klicka gärna på länken så kommer du direkt till Moa´s hjärta eller gå via mitt inlägg om hjärtat, http://carina.gokboet.nu/2011/02/alla-barnhjartans-manad-ge-30-kr-i-moa%c2%b4s-namn/