Extremism på dekis eller?

Jag tänkte mycket på när vi var aktiva med Farsor och Morsor på Stan och var delaktiga i att vara dämpande och bistå med att motverka, i vissa fall bara hålla koll också, allt beroende på situationen.

I går var det några med och så är det på varje sådana här tråkig sak. Det är sorgligt att samhällets skrala kassa skall gå till att faktiskt skydda dom jag kallar för samhällets nötter och tragikomiska skämt. Ideella föreningar och organisationer får inget betalt men hela apparaten kostar enorma summor. Fika och sådant brukar myndigheterna stå med men det är ju en baggis i sammanhanget av alla kostnader.

Jag hoppas verkligen trenden blir mer varaktig att brunskjortorna är på tillbakagång för ingen med sina sunda vätskor i behåll vill ha nazister på sina bakgator med allt vad det innebär. Vi har för många år och generationer framåt fått betala ett högt pris för vad nazismen gjorde och mäsnkligheten fick sig en, av många, enorma törner.

Ett riktigt bottennapp var antiaktivisternas beteenden, tyvärr som varje gång. Dom visar sig från sin sämsta sida, man kastar inte brinnande föremål eller annat som kan skada människor oavsett vilken sida av staketet man är på och hur mycket man än skulle vilja. Antiaktivisternas agrerande gynnar inte den antirasistiska sidan alls, den skadar den och ger motståndarlaget mer bränsle för deras sak.

På sätt och vis är jag glad att jag inte var med i går men samtidigt så gör ju faktiskt frivilliga organisationer stor nytta i sådana här sammanahang där man jobbar mot våldet.