Så går 2011 mot sitt slut – Gott Nytt År!

och min önskan till alla är att 2012 blir ett annat år med annat i bakfickan och nya trevligheter, att alla trasiga människor hittar ett sätt att bli hela på och att folkmorden som pågår i odemokratiska länder tar slut och länderna demokratiseras.

För mig och min familj önskar jag många saker men mest önskar jag att min ilska skall liksom dö ut och saker och ting som varit dom senaste 1½ år skall tona bort, dvs inte ta min tid och min plats och låta mig få läka för det har varit för många och tunga år (innan det) även om få märkt av detta. Jag önskar också att vissa viktiga saker som händer i februari går som planerat för alla berörda och att livet efter blir så mycket mer kvalitativt.

Jag har också lovat mig själv att INTE låta människor som bara pratar (oavett IRL eller via nätet i någon form) att få ta min mentala tid, helt frankt tänker jag väl ÄT SKIT på er! Jag tänker inte äta den utan den är helt er egen. Människor som får en att tro annat än det som defacto är, sådana människor tillåter jag inte längre att ta min tid.

En viktig sak som händer under 2012 är min och KA´s resa till Ghana, mitt gamla hemland som jag ff tänker på som hemma. Beroende på gökvakt så kanske vi tom kan vara borta i 3 veckor. Vi kommer iaf att åka tillsammans med flera övriga, vi möter upp i Frankfurt och flyger med samma plan ner den 12 july (wow, wow och wow) Det är spännande och ganska otroligt, som jag alltid sagt, jag skall hem innan jag fyller 50 (vilket jag gör i oktober 2012, har också funderat vilka som överhuvudtaget kommer att vilja fira med mig men idag spelar det mindre roll). Frivillig gökvakt någon, mycket jobb, mycket oljud och kanske ett bett eller två på köpet men dom är charmiga, väldigt charmiga.

Jag har, accepterat att saker som var inte är, och att familj inte alltid betyder familj på flera olika sätt. Det är sorgligt men viktigt att acceptera och att leva vidare med det. Jag har iof tränat en del sedan dryga 11 år och det tog ett par svåra år i första skedet men sedan gick det bättre och bättre och det gör nog detta också.

Var rädd om det som är sant och riktigt, låt dig själv ta plats och se dig för du är trots allt oerhört viktig och låt inte andra ta det ifrån dig oavsett deras intentioner.

Många har jag mött som betytt en del men en särskilt viktig händelse i året som gick var besöket från Arnulf den 23 september. En del andra viktiga saker har skett men dom spelar i dagsläget ingen roll nu, har det visat sig med facit i handen.

God mat, nya möten och avsked

En rolig fredag eftermiddag där vi var bjudna hem till Britta där Fatou och Mabou också var. KA hade jobbat natt så han fick inte sova många timmar eftersom jag väckte honom strax före 14, han fick sova dryga 3 timmar stackarn men vi såg båda fram emot middagen och mötena så det gick hyfsat bra.

Väl på väg körde vi på bra och så helt plötsligt hade vi kört fel och fick vända tillbaka mot Norrtull för att kunna hamna rätt. Vi kom fram till slut men lite sena var vi och stressigt kändes det eftersom vi också hade en tid att passa sedan på Arlanda där vi skulle vinka av Isatou på hennes resa mot Jamaica (avundsjuk, jag! nejdå men bara liite)

Jätteroligt var det att få träffa Britta, Fatou och Mabou. Maten var också väldigt smarrig, en Gambiansk maträtt där alla äter från samma stora matskål. Fatou, vad var det rätten heter? Domoda heter maträtten. Det var väldigt likt Country Chop i både smak och färg men mycket mildare i smaken.

Här ser man Britta, KA och Mabou, den goda maten och trivseln vid bordet.

 

 

 

Mabou hade bråttomt med efterrätten och gav mig ett litet smakprov och det var något att sukta efter men min bild är lite dålig, Fatou fick säkert till en betydligt bättre men jag laddar upp min ändå. Först är det en blandning av couscous och coccos som man lägger i en skål och sedan häller du på det i skålen som heter? (Fatou hjälp) och innehåller bland annat ananas. Efterrätten heter Chackry

Två nöjda personer fick vi med på bild också och den sötaste tjejen av alla kom aldrig med, en fröken kattunge som såg precis ut som våran Martin, 2 i teckningen (syns inte så bra i ryggläge men ändå och som liten kattunge syns det inte heller så bra) fast mjukare brun.

 

Så fort vi ätit färdigt och jag inte sabbat fler glas (jag lyckades ha sönder 2 stycken 🙁 ) var det snabbt iväg mot Arlanda. Även där fick vi oss lite centrifugkörning och sådant 😉 men vi hade så väldigt gott om tid så det gjorde inget. Framme vid terminal 5 så var det toabesök, växla in pengar och vänta in resenären.

Det var roligt att få vara med på Arlanda och det kändes skönt att det betydde något också.

Nu är fröken på planet mot Miami och förhoppningsvis sover hon gott också. Kanske kan kära mor slappna av några timmar innan sista etappen av resan går av stapeln vid midnatt vår tid.

Uppdaterat 20120101, fröken är framme och nu kan kära mor och mormor slappna av tills det är dags för hemresan 🙂 fick också namnen på rätterna av Fatou, tackar 🙂