Konstigt hur man kan reagera

men reagerade gjorde jag. Brukar kika igenom nättidningarna och det första som slår mig i ansiktet är att Whitney Houston har dött och jag bara va! Jag väntar ff på att få höra henne sjunga igen efter hennes återkomst till livet efter all missbruk. Hennes röst var helt makalös och vilka rysningar jag alltid fick av den. Whitney kommer att hyllas på morgondagens Grammisgala

Hennes låt, ”I will Always Love You” från filmen Bodyguard med Whitney och Kevin Kostner betyder mycket för mig.

Ett år yngre än mig var hon och det är fördjävligt. Hela min kropp reagerade och jag har fått värk i varenda led och det är konstigt men döden är ganska närvarande och har så varit i drygt 1,5 år och kroppen har nog inte riktigt landat i ro och heller inte det som är runt oss just nu heller med funderingar, oro och annat.

Andra har också skrivit och av dom jag läser hos hittade jag hos Åsa och Fatou. Fler kommer nog och media har efter nattens tystnad kommit igen med en uppsjö artiklar att läsa hos SVD, hennes hits från YouTube hos SVD, Aftonbladet, video från hennes sista framträdande från Expressen och en av artiklarna.

Utländsk media har lite mer, NewYork Times och från skvallerblaskan på nätet, TMZ.

Nej, nu måste jag stänga ner, måste göra anant än att sitta här, läsa och reagera ännu mer. Vi har saker att göra som måste vara färdigt i dag.

Bookmark the permalink.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.