paus. Vet inte riktigt men vet att ingen läser, själv hänger jag inte längre på Facebook och hinner inte med Google+, känner inte för att sitta och uppdatera hela tiden för att ha en chans att hänga med. På dagtid jobbar jag och kvällarna är värdefullare än att bara sitta vid datorn.
Det är särskilt viktigt nu när KA och jag har fått tillbaka delar av det som varit förlorat under rätt många år, först av konkursen med all ångest, kaos och konsekvenser, när vi blivit färdiga med hela den soppan som tog ca 7 år kommer familjeröra med mycket konstigheter (som visserligen varit där under tiden men förstärktes iom dödsfall) och så till slut mitt klimakterie mitt i all röra med dödsfall och följande soppa och så tog hela badrumssoppan som Proline tillsammans med Kålstalund och Sköndahls Golv skapade vid. Det har alltså varit eviga och tunga nästan 9 år.
Glädjen att fixa och trixa hemma trots familjeröra, trots svåra sjukdomar och trots allt annat som ändå är där, är värdefull. All icke respons säger allt ändå och då är det dags att lägga av för visst har det funnits saker som varit värda respons bland allt annat svammel.
Det har varit en del år, 2001 till nu, och mycket roligt har hänt, många möten som lett till fortsatta möten och en del vänner både som är kvar och som försvunnit. Och nej, jag tycker inte synd om mig själv någonstans, det har varit roliga år för det mesta och många roliga diskussioner både här och där.
Eftersom min grej har varit att skriva för mig, dvs aldrig anpassat det jag skrivit till vad andra vill läsa, så kanske jag fortsätter skriva för mig bakom lås och bom eller så inte. Vi får se. Jag tycker det är roligt att skriva igen faktiskt så man vet aldrig 🙂
Ghanaresan som närmar sig med stormsteg är för mig en milstolpe, biljetterna är betalda och nu återstår bara vaccineringar osv. Nästan hela respaketet med tour och annat är klart.
Bara för info, KA´s röntgen visar ingen cancer eller andra tokigheter, hurra! Men det hade vi båda börjat tro på eftersom hans mage blivit mycket bättre och aptiten återkommit.
Jo, träningen går också framåt, vi håller våra 2/3 gånger per vecka, tom i går fast KA inte hade ätit något på hela dagen. Jag gillar att min gravidmage sedan dryga 32 år börjar få en annan modell 🙂 och ja, det är roligt.
Vi ses eller så inte, ha det bra och tack för det som varit.
Jag läser också, fast går sällan in, men försöker läsa ikapp mig då. Dålig på att kommentera? Ja, jag vet. Beslutet är förstås ditt eget och jag tycker man ska göra det man vill. Vill du inte just nu, så lägg det åt sidan, kanske är sugen tillbaka om någon vecka/månad/år?!
Även om du inte fortsätter skriva just nu, så försök göra någon slags reseberättelse om resan, om inte annat i word i din egen dator, för det är så fantastiskt att ha kvar och man glömmer snabbare än man tror. Ett annat tips: ta med papper och penna och skriv några rader varje dag under resan. Det behöver inte vara mycket, bara lite kort: ”Vem du träffat, vad ni gjort och vilka känslor det har väckt”. Det kommer vara en bra fingervisning och påminnelse om resan när du sedan kommer hem. Som sagt: man glömmer snabbare än man tror. Kram! ♥
Tjaba bruden och tack för igår, det var så roligt och samtidigt sitter jag här och undrar hur mycket jag rörde ihop alla samtalsämnena vi hoppade mellan och tillbaka till. Hoppas ni inte skrämdes bort, det måste vi göra igen.
Jag tror vi alla är dåliga på att kommentera, en del mer en del mindre, tiden är inte vad den var tidigare heller. Enda gången jag saknat kommentarer är när jag bett om input i viktiga frågor men visst är kommentarer alltid skoj att få.
Om Ghana kommer jag att skriva och lägga ut här, det är en så stor del av mitt liv så det måste finnas med här. Tusen tack för råden för nätaccess gissar jag att vi inte kommer att ha varje dag precis eller ens hur det kommer att fungera ute i buschen 🙂 Särskilt viktigt är anteckningar till alla kort vi kommer att ta och nya möten eller nygamla dito 🙂
Jag var precis på väg att skriva ett inlägg om ert besök i går som var så roligt.
Kram på dig och njut nu av dagen. <3
Jag läser det du skriver, en av få.
Hoppas vi håller kontakten ändå. Men jag förstår också prioriteringen på annat.
Självklart håller vi kontakten, du har varit med hela vägen och mer än så. Vi har ju kontakt på andra sätt också. Du läser, ja, tur att där finns 2 som läser då 🙂 Det märkliga är att jag har lust att skriva små enkla vardagliga saker och annat också men samtidigt känner varför då, en dubbel sak det där. Som igår när vi höll på med maten, vi skulle inviga fonduegrytan fast det visste inte barnen om alls. Vi har tagit fram oxfilé så att det skulle hinna tina naturligt och bli som bäst då. När jag skall skära köttet har vi tagit fram lövbiff som var så bra packat och som jag flemärkt så det såg ut som filé. En sak är säker, KA och jag vet vad vi skall tillaga i dag, mycket lövbiff är det! Det blev till att mikrotina oxfilén men det gick det också.
Ett särskilt tack för allt stöd Åsa under alla dessa år, det har varit mer än värdefullt på flera olika sätt. Hoppas få träffa dig snart igen.
Varm kram och vi hörs och kanske läses också 😉