Mentalt slut

är vi nog flera som är efter veckan som gått, många tankar, känslor, funderingar och insikter, sorgligt nog. Självklarheter är inga självklarheter och det är sorgligt det också.

Har sovit, sovit och sovit massor. Klippte också håret i går, det var nödvändigt. Förundrad över att jag kan gå, trode kroppen skulle ta helt slut av allt men än så länge är det inte så illa, hoppas det håller sig borta för som det är nu funkar det.

Mardrömmar om döden, att KA dör och en massa obehagliga efterspel. Beslut tagna av det också. Måste bara få lite energi så att vi kan ta tag i dessa också.

KA är helt slut av att han vetat att vi slitit som djur och fått ihop ett 80-årigt liv på bara några få dagar. Allt är tömt, rensat och avslutat. Hela resan ner följde han oss på Latitude och Waze. Stod vi stilla för länge så ringde han och kollade att allt var ok.

Han hade förberett för nattgäster, mamma och Ylva, och kaffe var klart (syrran och jag ville ha kaffe trots den tidiga morgontimmen).

Jag hoppas jag får krafter tillbaka snart, för jag behöver det nu. Vi är/blir alla varslade på jobbet så det är dags att aktivt söka nytt jobb, industrin har det oerhört tungt och det slår hårt mot dom små först. Jag vill till Kista, gillar atmosfären där. Får sätta fart på den fronten också. Vem vill ha ”tanter” på 50 med stor kompetens och erfarenhet och önskan om att fortsätta lära sig nya saker? Tips mottages.

KA har varit och hämtat färdig mat, nu dags att äta.