Diskbråck/nervsmärtor är ett dj*a skräp faktiskt #blogg100

Förra året i mitten av september fick jag helt plötsligt som kuddar under hälarna och en öm/mör punkt ungefär där bh-bandet går på oss som använder sådan. Lite obehagligt var det men jag hade ju inte ont men hälarna var inte roligt.

Så kom mitten på oktober och helvetet bröt ut i nacke, axlar, ut mot armarna, hjärtat, andningen, svettningar på nätterna, en punkt i ryggen gjorde att det körde rätt upp i bakhuvudet.

En vecka gick och det blev värre, nästa vecka gick och det blev ännu värre. KA skällde på mig när jag började gråta av att jag hade så ont och brännande. Ringde iaf läkare och dom skickade mig till hjärtakuten. Den dagen hade det också satt igång igång i ländryggen riktigt djävligt och jag sprang och kissade hela tiden och det kändes nästan som njurbäckeninflammation  men ändå inte. Det hittades inga fel och hjärtat var dessutom friskt.

Jag räddades mycket av värme, KA hittade en värmeväst som gick på batteri och det räddade julhelgen och kommande veckor, det tillsammans med antiinflammatoriska starka tabletter, heta duscher och värmemadrass i sängen.

Den resan fortsätter än och ja, röntgen både vanlig och MR. MR konstaterade diskbråck i C6-C7 och degenering och förträngning i C4-C5 samt i ländryggen och det kontumret minns jag inte på rak arm. Nervsmärta är vidrigt, det bränner, strålar, sticker, domnar mm och det önskar jag ingen.

Hittade själv en sjukgymnast som har Mackenzieutbildning, som kan jobba med mig och mina skadade nackdelar och övriga kosntiga symptom i kroppen. Fick inte träna, bara promenader. Går dit varannan vecka. Jo där fick jag också rådet att skaffa fotbäddar och nackkrage samt när fotbäddarna kommit stå och arbeta så det gör jag ff. Funkar inte att sitta, då domnar jag från vänster sida av ländryggen och ner i benen. Så kan jag också domna bara stående men det händer inte lika ofta.

Fick hjälp med fotbäddar av Ortopetekniska på Sophiahemmet och av ortoped tillsagd att inte använda min Schollstofflor då dom ej har klack utan jag skulle använda Crocs, dvs äkta Foppatofflor (som är det fulaste jag vet)

Har varit på Spine Center och där hjälper dom mig inte med op (det fanns något att operera som skulle hjälpa mig) om jag inte är helt rökfri i 2 månader så rökfri är jag nu. Mycket tack vare Champix som gjorde att det faktiskt smakade skit och inte gick att röka. Så trots att jag inte alls var inne på att sluta röka behöver jag hjälp så jag måste men det satt långt inne. Ciggen är ju faktiskt en kompis. Jag skulle återkomma till dom när tiden gått och jag varit rökfri så det gör jag den 20 mars så får vi se vad som händer.

Tabletter i all ära och underbart att faktiskt kunna ha en bättre fungerande vardag med Gabapentin som tar ner/bort nervsmärtan som var vidrig. Jag har fått öka till 2 tabletter om dagen och jag borde egentligen öka ännu för det har dragit igång rejält igen men jag blir så trött, kan inte jobba med fyrtio saker samtidigt längre (kunde jag inte förr heller men ganska många saker samtidigt utan svårigheter) och måste koncentrera mig väldigt, kan tappa tråden om jag blir avbruten men hittar den igen bara jag får återgå till det jag skall göra. Säger fel ord och menar ett annat. Det betyder att jag kan inte öka dosen Gabapentin och fortsätta jobba som jag gör

Jag har hela tiden jobbat, för mig är det viktigt, jag vill ha en fungerande vardag och jag har inte mindre ont hemma men kan tänka mer på det vilket inte gör något bättre. Jag hoppas så att jag får hjälp när jag ringer till SpineCenter den 20, jag vill fungera normalt.

Drömmen om att köra/åka hoj hänger mycket på vad som händer, minsta lilla stött är som satan själv och det gör ju inte saken bättre.

Livet är annars ganska okej men detta tär och både KA och jag är tröttare än tröttast.

Jo, hur lilla pytteliten mår i dag då? Jotack, bara bra men den nyblivne fadern är alldeles för stressad så vi kunde varken filma eller ta kort.

Inlägg 7 av 100 #blogg100