Nyduschad och bajsad på

och det från 2 håll! Kurt satt på huvudet men mer bakåt, Mannfred satt mer åt min framsida till. Först bajsade Kurt o sedan bajsade Mannfred.

Dags att lägga sig kanske. Gökarna är iaf nattade, KA på väg till jobbet och jag skall bara fixa hans lilla present till i morgonbitti. Stackaren som bara får äta 2 skivor vitt bröd och 1 kokt ägg på hans 64 årsdag inför röntgen på torsdag. Vi firar honom på fredag istället.

The love of my life, must watch

Kärleken till chimpanser har få besökare missat. Jag är uppvuxen (ja, det är många år sedan men det har ändå präglat mig oerhört mycket) med en liten chimpansfröken som hette Cheeta (betyder hon och har inte med Tarzans chimpans Cheeta att göra).

Jag har alltid försökt förklara att dom är som små håriga bebisar och sedan övergår di små till håriga barn.

Kika på denna YouTube video på chimpansen Hjördis som räddades från en mindre glad mamma. Hon bor på Ölands Djurpark. Undrar någon över min Cheeta så finns det några bilder här

Kände du Ed Schultz, tomten på flotten, schimpansfarbrorn?

Researranemangen blev inte helt färdiga förrän ganska nyligen. En efterlysning till liberiasvenskar från Buchanan från 60- och början på 70talet som känner igen uncle Eddie, Ed Schultz, tomten som kom på flotten på stranden (skrämde slag på mig som var ganska liten då) och mannen med flera schimpanser.

tomten_web-thumb.jpgEd var gift och hade två barn, Sandy och Roger (Roger kommer också hit) och for hem till Ohio 1971 från Liberia. Ed hade naturligt nästan vitt hår så han var en perfekt tomte redan som ung. Denna bild visar min mamma, Cheeta och Herman och Ed´s dotter Sandy

cheetaoherman.jpgEd kommer till Sverige om en vecka och önskar träffa vänner från den tiden alternativt barn som minns och eller har en relation till Ed. Det kommer att vara en träff i Oxelösund för dom som har den möjligheten och Ed kommer också att vara i Stockholm en dag eller två därimellan kommer han att eventuellt att vistas lite i Norge tillsammans med Kicki Belldal Anderssons familj. Kicki är barn av den tiden precis som jag är. Vi har olika relationer till Uncle Eddie, Kicki blev räddad av honom på beachen och jag har Cheeta, min älskade lilla pälsklädda varelse och så hennes kompis Hermann. Ed tog med sig Cheeta och Hermann till Ohio där dom hade ett bra liv och sedan blev det Lowry Park Zoo, Tampa Florida för dom båda eftersom dom blev för stora och för starka. Snälla hör av er, sprid detta bland liberiasvenskarna och deras barn. Jag har skapat en provisorisk epostadress för kontakt med mig om detta och adressen är ed@gokboet.nu annars går det att använda kontaktformuläret eller skriva en kommentar i detta inlägg. Skicka gärna med telefonnummer och eller adress för även om du/dina föräldrar inte kan komma så önskar Ed kontakt och lycka vore ju åtminstone ett telefonsamtal om möjligt eller epost/brev. Ed är idag 80 år ung och en driven datoranvändare som gått kurs för att kunna hålla kontakt.

(1) Cheeta och Herman

Nu har det gått en tid sedan jag fick veta hur det gick för Cheeta, (mer om Cheeta finns här att läsa) hur det faktiskt per idag fortfarande går för Herman och jag känner bara en otrolig glädje. När jag först fick kontakt och även besked om hur landet faktiskt låg till gjorde det ondare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Mailet med infot kom på en fredag morgon och hela den helgen var jag i ett mentalt kaotiskt och emotionellt instabilt läge. Tårarna flödade och tankarna for, runt, drömmande, längtande och allt annat omtumlande. Sedan så liksom förlikade jag mig känslomässigt med allt och kunde sedan känna eufori över hur fint både Cheeta och Herman faktiskt fick det tillsammans i USA ända tills Cheeta gick bort 1987. I alla fall så är det så här.

Familjen som Herman levde med heter Schultz och pappan i den familjen heter Ed även kallad Uncle Eddie eller tillika Tomten som kom på flotten. Familjen tog hand om Cheeta och när dom skulle resa hem till Ohio i USA 1971 följde givetvis Cheeta, Herman, Rudy och en till liten chimpans med dom. Deras liv där började med det jag kallar utopi fast det var just ingen sådan. Dom var med i familjen och levde som små barn. Under vintern använde dom vinteroveraller och lekte som vilket barn som helt ute i snön. När det var väder för det satt Cheeta och Herman med på traktorn och for runt och grejade i åkern.

Åren gick och dom blev lite för stora och starka för att kunna leva i en familj på det viset. Uncle Eddie förhandlade med guvernören för Tampa i Florida för att Cheeta och Herman skulle få det bra på deras zoo och att dom skulle vara tillsammans osv. Ed krävde mycket men det var för att familjemedlemmerna skulle få ett bra liv utanför familjen Schultz. Årtalet vet jag inte när Cheeta (nambytt till Birgita och förkortat till Gita med tanke på Tarzans apa Cheeta) och Herman flyttade till Lowry Park Zoo i Tampa Florida. Jag vet iaf att Cheeta gick bort 1987 och det var ett par tre veckor innan det nya habitatet skulle invigas med Jane Goodall, allas vår chimpansräddare. Cheeta och Herman var tillsammans ända in det sista och ja, jag klistrar in orden Uncel Eddie skrev om när Cheeta dog och för mig är detta smärtsamt men samtidigt så fint.

—— Gita usually came out of the nightbox and layed on top of it in the morning. Now I will tell you what was told to me by the chimp keeper who was a good man. For about two days she lost her appetite, and ate very little. Now this is a fact, Herman would take a handfull of food to her and put it in her lap, then she ate a small amount. then Herman took a handfull of grapes, which as you know the chimps are wild about. and put them again in her lap. She ate a few but not much. The management then called the vet that afternoon. Well the next morning the keeper seen her lying on her nightbox, which was not unusual as she looked like she was sleeping. but after an hour they realized that something was wrong. So they had to give herman a sleeping pill (this is put in an apple or bannana) and when he went to sleep they took Gitta out and found out that she had passed away.. Later in the day they called me and I went to the vets hospital and they brought her to me. I just kept looking at her for a long time, remembering all the fun times we all had together.

Herman lever och har det bra på ”sitt” habitat på Lowry Park Zoo i Tampa Florida. Han och dom övriga chimpanser i habitatet har klarat orkanen väl trots att Tampa drabbats hårt av dessa. Han är en 40 årig herre som njuter av livet ff. Uncle Eddie kommer ff varje vecka och ger Herman det obligatoriska äpplet. Deras möten sker i dag på utsidan och en bit ifrån varandra men jag har fått se hur Herman reagerar när Ed kommer och ropar på honom och det är värme och ömhet mellan vänner. Herman reser sig upp och går mot kanten där han kommer närmast Ed och där står han redo att svinga sin näve för att fånga det bästa han vet, äpplet från Ed hans ”pappa”. En liten parantes, Ed är en vis man som blir 80 år nästa år. Han har lärt sig datorn för att kunna kommunicera även nätledes.

Uncle Eddies mail

(mail från Uncle Eddie skickat den 23 april 2004 04:41 )
Well Carina you can see I still remember the Swedesh greeting.
Thank you very much for the four pictures, the reason I seen then was that my son Roger, in his travels came through Tampa yesterday and stayed with me for a few hours. From his instructions I may be able to download pictures myself, if I havent forgetten how to do that. Now the picture with your mother holding the two chinps, Herman on the left and Gita on the right Is just great. Now the little girl on the left is no other than my daughter Sandy. Its great that you are writing to the Zoo, let me know what answeres they give you.

Now Carina, if they dont answer your questions, then address your letter to the president of the Zoo. His name is Lex Sallesbery. He is from Austrailia, and has been with the Zoo for about 17 years. He started in charge of the Aviary and worked his way up to the presidency. In fact Lex is the one who introduced me to Jane Goodall when she was here for a while. In fact Jane was in love with Herman, he was so differint from all the other chimps she has met and asked about his history and that is how I got to meet her. Believe me she is a nice sweet lady. Have some pictures with Jane and I and Kicki will see them when she comes.

Yes, now I see your mother holding the chimps in one picture, and I remember her very well. And your Dad too. We used to drink together now and then and had some good times together. Does Your dad have an email address? If so please send it to me. And be sure to tell him we are in contact. Am sending this email to about eight other people, am learning more each day about this computor business. Gita died in the late 80s about 2-3 weeks before we opened up the great addition to the zoo which included the chimp island. (thats when Jane Goodall came) anyway Herman is by far the oldest resident of the Zoo animals and people too.

Am sorry to say Carina that no one (outside of Lex) knew Gita. Gita usually came out of the nightbox and layed on top of it in the morning. Now I will tell you what was told to me by the chimp keeper who was a good man. For about two days she lost her appetite, and ate very little. Now this is a fact, Herman would take a handfull of food to her and put it in her lap, then she ate a small amount. then Herman took a handfull of grapes, which as you know the chimps are wild about. and put them again in her lap. She ate a few but not much. The management then called the vet that afternoon. Well the next morning the keeper seen her lying on her nightbox, which was not unusual as she looked like she was sleeping. but after an hour they realized that something was wrong. So they had to give herman a sleeping pill (this is put in an apple or bannana) and when he went to sleep they took Gitta out and found out that she had passed away..
Later in the day they called me and I went to the vets hospital and they brought her to me. I just kept looking at her for a long time, remembering all the fun times we all had together.

Its hard to remember all the things we had together in life, she was a full grown chimpanzee, and looked nothing like she was when she was young. When I donated them to the Zoo we had a written agreement signed by the mayor of tampa that the city of tampa would keep them forever ( I was offered $5000.00 for the pair from a medical firm and I told them to get lost)

From the first day in the zoo to the end never has a zoo employee ever gone in the cage with them. I went every week with apples fruit and cookies in my pockets, and of course had my own key to the cage and went in and played with them till about 1980, then after that common sense must prevail, ……..and no more. but however always fed them through the bars. There is a sharp line of definition between bravado and stupidity and common sense should prevail. Regardless of how much I played with the chimps I still have my ten fingers.

Well Carina one day we will meet and talk some more about chimps. Tell your Mother and Dad I said hello. And by the way tell your Dad that I still remember the way to make a scandinavian toast the way that he taught me to take a drink. (wonder if he remembers……I do) Will be looking forward to picking up Kicki at the airport at 5:35 May 7.

Love, Uncle Eddy Forgive any spelling errors, I dont use that computor benefit.
(Utdrag ur nästa mail också detta om Cheeta och Herman, skickat den 24 april 2004)

It sure broungt back memories, thinking about Birgita (cheeta) Looking at her on the table, and thinking of the good times we had together, when we came back from Africa we went back to Ohio where we came from, and bought a small farm with two nice houses on it, it came with a tractor & everything. We lived in one house and rented the other one out to a nice couple. On week-ends I used to take the tractor out and cut the high grass, and of course both chimps were on the tractor with me, they just loved it, Also in the winter time we made a snow man and dressed the chimps up in childrens winter clothes with boots on. (I have pictures of them running through the snow) and of course at x-mass time we have a nice picture of Liz and I and both children with both chimps on out laps in front of our x-mass tree.

Inget mail men

väl besökare från zoot. Jag fick ju ett kvitto på läst mail och jag var ju tvungen att kika efter ipadressen från kvittot i loggern och ja, dom har kikat på bilderna på Cheeta, sent i eftermiddag. Texten till är ju inte på engelska men foton talar för sig själv ibland. Nåja jag får väl hålla mig lite till tåls och hoppas att det kommer ett mail och helst med foton.
God natt och sov gott, det tänker jag göra.

Från zoo intet nytt

än så länge och jag vet iaf att mailet kommit fram och det är bra. Varför maila ett zoo i USA kanske kan undras men det är där Herman bor och där även Cheeta bott. Det jag hoppas på är en liten livshistoria om Cheeta och också Herman. Jag vill veta hur hon haft och hur gammal hon blev. Uncle Eddie som jag har fått kontakt med är gammal och jag vill inte tjata eller vara för ivrig så jag tar genvägen via zoo istället. Mera kaffe, återkommer senare.

Att det skulle kännas

så här trodde jag aldrig. Jag har nog inte varit med om något så här omtumlande vad jag minns och då var frökens ankomst och KA´s och mitt bröllop stora saker som kändes djupt men… Känslorna åker berg och dalbana och tårarna och skratten avlöser varandra och tankarna far som små skottspolar. Tänk om scenarion och många fler saker.

Att det efter dryga 35 år
skulle ställa till sådant emotionellt kaos kunde jag aldrig ana. Min saknad efter lilla fröken, mina rötter, min bakgrund och allt därikring måste ha varit mycket starkare än jag själv trodde. Jag menar att även om jag säkert nästan tog livet av människor som drabbades av mina varma och ivriga afrikaberättelser och visste att jag hade en djup längtan så har detta visat sig vara tungt men underbart samtidigt.

Det var tom så illa under natten för i morse hade jag värk i hela kroppen och ömmade både här och där. Jag drömde intensivt om Cheeta som sprang och mötte mig och kom ihåg mig, hur sannolikt är det på en skala? Liberia, Ghana, min första kärlek i en pojke, Paul Chappell från England och mycket annat som jag varit med om.

Jag lever inte genom dåtiden,
jag lever i nuet och så har det alltid varit. Jag känner mig levande tillsammans med min familj, mina nära på olika plan, min omgivning eller brist på densamma. Det är ändå något stort och det förstår nog ingen som inte upplevt liknande det jag gjort.

Nu idag är det många som åker både hit och dit och riktigt samma är det inte även om vissa saker går att jämföra. Då på 60 och även 70 talet var det i mångt och mycket pionjäranda och inget fanns. Det som blev skapades under tiden människorna levde där. En annan viktig sak kring detta med hur livet var. Så enkelt var det INTE att åka hem till det ursprungliga hemlandet, Sverige eller vilket det månne vara. Resandet blev enklare ju senare det blev i år räknat men under 60 talet var det mycket som behövdes för att allt skulle klaffa.

Människorna som hamnade i andra främmande länder under den tiden behövde varandra och levde i ett annat sorts symbiotiskt förhållande eftersom dom var så långt från det dom lärt sig vara civilisation. Så är det än idag men som jag uppfattat det inte riktigt likartat ändå. I dom flesta länderna samlas man landsmänsvis för att liksom få ha något som är som hemma nära. Vi ser detta även här i Sverige.

Nej nu flummar jag ut alldeles för mycket. Får försöka fokusera på annat och kanske rent av gå och lägga mig. KA har redan lagt sig och väntar på mig.

God natt!

Sökandet efter Cheeta är över

vad gäller om hon lever eller inte för det gör hon inte. Cheeta dog för 13 år sedan och Herman lever kvar. Jag har fått kontaktinformationen till Cheetas familj i USA och jag skall maila för att få veta mer om och hur hon har haft det under åren som gått från när jag var liten.

Cheeta min lilla underbara bästa och käraste lilla ”bebis”. Det är livslång kärlek som varat och varar säkerligen så länge jag kan älska. Om Cheeta finns lite under Afrika med bild och allt.

Vi fick lite besök också och nu är jag helt schack och matt i kropp och själ. Besöket tog inte musten av mig men ett samtal från tjejen som mailade mig och sedan lite efterföljande mailkontakt. Det är häftigt. Tydligen vann min mamma deras segelbåt när den familjen for hem till Sverige och det är små löjliga saker som ändå är gemensamma.

Tomten på flotten har vi alla upplevt och jag har fått en del foton från olika håll. Mamma har fått möjligheten att kika på alla dessa under kvällen (hon är hos syrran) och hon är salig mamma nu.

Nej, mycket Afrika för mig men det är det som cirkulerar i mina tankar. Underbart och ledsamt faktiskt.

God natt!

Jag har blivit riktigt sjuk!

Det är helt otroligt alltså. Det kom ett mail igår kväll när jag satt och grejade med lite papper (KA jobbade). Mailet handlade om Liberia och Cheeta, min älskade första bebis, jesus säger jag bara. En tjej som känner familjen som tog hem Cheeta och Herman till USA och enligt mailet lever Herman åtminstone. Gissa om jag satte igång att stortjuta och jag säger bara, det är helt otroligt, helt otroligt och det har jag tyckt hela natten och hittintills idag. Gissa vad mamma sa och min syster. Den här tjejen är några år äldre än jag och bodde där nere under perioden -61 till -66.

Det finns inte mycket annat som cirkulerar i mitt hjärnkontor just nu och jag har nu fastnat på ett par sidor där Liberia-svenskar har reunions, 1 och 2, och skriver minnen och annat. Det finns bilder från både då och nu. Recepten på min pepparsoppa bland annat finns där och annat från då som vi ändå bevarat iom att mamma kunde laga till det. Så häftigt och en sak är säker inte blev min längtan ”hem” mindre nu, jag känner mig alldeles trasig fast på ett positivt sätt hur nu det går ihop.

Intervjun då?
Den gick bra och fram kom jag även om frisyr jag hade inte längre var pga av snön som yrde ner och var rätt så blöt dessutom. Jag får besked senast i morgon och oavsett vad så vore det ett önskejobb från min sida men vi får se. Jag har rätt kvalifikationer iaf och den kombinationen är inte alltför vanlig.

KA är just nu
och fixar sina stackars tänder. Undra hur fattiga vi blir nu då? Jag sa åt KA att han kunde ge datorn som betalning om inte annat eller så kunde vi diska 😀