Nu är det bara 1 dag kvar fast

det stämmer inte heller. Vi skall jobba helg så det är 3 arbetsdagar kvar för oss. Ena jobbet blev det struligt med och därför kom det sent och så bidde det helg. Vi är vana även om ledigt i helgen hade varit skönt.
Dagen började motigt
men f*n är en bra kompis i bland. Åtminstone om man vänder på steken som vi faktiskt gjorde. Vi fick nämligen inplanerat besök av vår värsta f.d konkurrent som ville se om det fanns något hans bolag kunde fynda. Lite syniskt var det men jag satte på mig ”frans, kind och läpp” och log som bara den. Tanken från början var att inte vara på plats utan gå en sväng i centrum och då skulle KA fått vara ensam men det gick ju inte även om Kallemannen tyckte jag visst inte behövde vara där. Trevlig var jag också och pratade på som bara den. Vi fick lite beröm från konkursförvaltaren att vi gjorde det mer än bra och det kändes skönt.
Märkligt vilket lugn jag har kommit i
men det är endast korta stunder. I konkursens fotspår stängdes firmans telefon av för utgående samtal idag. Vi märkte inte när det stängdes av utan vi visste bara att det skulle ske under dagen. Oss gjorde det inte så mycket för vi har väl egentligen inga större behov av att ringa från firman mer än om det skulle vara något med kundernas material. Det finns epost och det finns det nya kontantkortsnumret så vadå!?
Förresten så har vi nu fått
socialbidrag och det var så mycket pengar så det kanske räcker till mat och arbetsresorna men till räkningar räcker det inte alls. Jag är inte synisk men sann för så är det. 2600:- räcker inte till sådant en hel månad och det vet nog alla människor. Det är inte norm utan något sorts jourbidrag eller vad sjutton det kan kallas för. Kanske kan vi få komplettering nästa vecka åtminstone så vi kan köpa månadskort för det måste vi ha om vi skall kunna söka jobb aktivt vilket krävs för att vi själva på sikt skall överleva. Jag är inte ledsen för det för rulla cigg gör jag och nudlar är billigt!
Nu tänker jag göra annat
än att sitta här och häcka. Söka jobb tex är väldigt viktigt så vi läses…

Gårdagen bjöd på ”fint” och mysigt besök

av både Anneli och lilla fröken Sofia. Det var så mysigt och värmande och jag tror det gjorde vår dag en hel del. Sofia sov när dom kom och jag lyckades antagligen väcka lilla trötta fröken när jag knöt upp babyhjälmen. Efter det var lilla fröken väldigt trött så skratt och ”pjat” varvades med gråt. Lillfröken blev 8 veckor i går. En stor och fin tjej. Morfar fick den stora äran (han stal åtminstone lillfröken) och körde henne lite i vagnen så hon slocknade och sedan när Sofia vaknade fick hon äntligen matro. Inte bara hon utan också kära mamma Anneli kunde ta det lugnt.
Tänk vilka underverk de små är och bara grejen att bli född är en stor och svettig kamp. Hon luktar så gott och babydoft kan inte jag få nog av. Runda fina kinder, små veck på armar och ben och glad. Vilket joller fröken bjöd på. En lisa för själen blev det och sådant behövs. Vi kommer om inte annat att få mer tid att umgås med både föräldrar och Sofia när allt lugnat ner sig och vi landat mentalt någonstans.
Landningen behöver inte ta lång tid, en vecka eller två och sedan hoppas vi att vi är ”fit for fight” igen. ”Fit for fight” att gå framåt och finna en god balansgång mellan vad som varit och vad som är. Vi kommer säkerligen att finna mer tid åt oss själva också. Tid som kan ge oss lite av det vi inte varken orkat eller hunnit med under dessa år som egna.
Nu skall jag greja lite med arbetet också. Vi får besök idag av en av våra kunder som vi arbetat med längst. Vi skall ta en fika och Karin, kunden, vill gärna se Mannfred också.
På återläsande senare!

Nu har jag sökt mitt första jobb.

Det vore om inte annat ett väldigt roligt jobb som det verkar och ett som jag tror mig kunna göra bra ifrån mig på. Jag skulle få använda mitt eget grundspråk som är engelskan och så eventuellt lite tyska och svenskan då såklart. Får väl sluta slarva så när jag skriver bara.
Samtalet var trevligt och jag skall skicka in ett personligt brev med referenser på. Programmen som används kan jag i princip utantill så där är det absolut inga problem. Tänk om men jag tänker inte tro fast på intervju vore det trevligt att komma på och kanske få visa att jag är duktig inom det jag kan.
Nu skall jag bidra till vår lön så nu blir det manuell kuvertering ett tag för att bytas ut mot inplastning. När det ena är klart tar det andra vid.
Tills vi läses igen!

Bröllopsdagen börjar inte bra alls,

ej heller sista arbetsveckan. Det är vår bröllopsdag idag, för 9 år sedan gifte vi oss. Då var det Kristi Himmelsfärdsdag och en torsdag. Jag har iaf grattat kär make men dagen känns inte alls speciell och det har ju sina orsaker.
Jag har feber och ont i nacken
och är aningen snuvig så det blir en perfekt start på det som känns som domedagen. Jag trodde det var pollensäsongen som hade satt i gång i går men så är det inte riktigt. Tog min Zyrlex och tyckte att stickningarna i näsan och nysningarna lugnade ner sig men det var antagligen bara önsketänkande.
Vi fick mycket gjort i går trots allt även om våra toleranser är på noll nivå. Det märktes väl i KA´s gästbok om inte annat i förrgår. Gisses vad arg Kallemannen blev för spammaren om vikt. Kallemannen är inte en person som blir arg fast undantag finns alltid. Vi rensade på balkongen så att den blev sittvänlig och grejade med massor, bla att håra av alla gardinerna från katthår och tom elementen fick sig en runda. Resten av hemmet ser ff ut som en liten krigszon men det tar sig när vi blir arbetssökande nästa vecka.
Middagen med ungdomarna
blev mysig och jobbig samtidigt. Det är svårt när känslan av skygghet tar över och det enda som känns rätt är att gömma sig. Vi åt gott och pratade, skålade i läsk och pratade lite till. KA och Björn ”slogs” om notan men till slut var vi alla nöjda och tom lit efterrätt fick plats. Tänk så det har varit under årens lopp på firman, alla som jobbat har ingått i familjeandan och det är på både gott och ont för inte är man som en vanlig arbetsgivare precis.
Sorgensenheten och ledsamheten
har mer och mer tagit över oss båda och vi är nere på under golvnivå. Visst vet vi båda att det kommer att vända men när och hur. Tanken att kunna få bo kvar känns som väldigt viktig men att ingenting få veta och inte heller riktigt när vi får veta är tungt.
Bara en sådan grej att spela musik och ha en trasa i handen är länge sedan men det gjorde jag bla i går. Jag både skrattade och grät till musiken och Kallemannen stackarn fick öronskav. Vissa låtar spelade jag högt och tårarna rann och sedan dansade jag runt som en kockonöt. Allt går i vågor och det river och sliter inombords. Jag grät även över pappa, särskilt vissa låtar som jag frivilligt spelade från åren i bla Ghana. Det är nästan otäckt att det gör så ont av honom för jag trodde jag hade blivit överens med mig själv att det var okej. Visst vet jag att allt rämnar när det blir något stort och kaotiskt men, men…
I dag skall vi till banken
och skriva om firmans lilla kredit på oss själva. Vi behöver inte vara oroliga säger dom kunniga men är det ändå. Vi vet ju att hemmet kan ryka när det börjar bli dags att jaga oss personligen för firmans skulder. Skulderna till leverantörer är knappa men det är till staten det mesta kommer att bli när allt är klart.
Näe nu blev det jobbigt. Till en annan gång, på återseende.

Nu skall vi åka hem som ”anställda” för första gången

på många år. Vi är ”anställda” av vårt eget konkursbo. Vi får lön under tiden vi jobbar färdigt jobben. Den tiden är inte särskilt lång, den varar tom nästa vecka på fredag när vi sedan packar ihop för sista gången. Ja sista gången förutom att vi lär vara med och ta reda på resterna av allt som ingen vill ha.
I morgon är en ny dag och kanske skiner solen då också. Jag skall försöka skriva lite mer specifikt om det som sker nu men vet inte om mina ord fungerar riktigt för hjärnan gör inte riktigt det.
Tänkte på en sak som kanske kan missförstås. Alla som jag anser vara vänner (URL eller IRL) har INTE vetat allt mer än att vi mått och mår väldigt, väldigt dåligt. Att inte ha vetat allt innebär inte att jag valt bort någon utan endast inte riktigt kunna säga allt och det har berott på rena självbevarelsedriften.
Tack än en gång för att ni alla funnits där för mig, för oss, oavsett vad du/ni egentligen har vetat.
Nu drar vi och skall försöka få i oss lite mat vilket kanske kan behövas för den sista tiden har vi båda magrat mer än vad som är bra. Fast KA, som inte hade något att ta av, har rasat mer än lovligt. Kanske dags att bli gödd på en farm av något slag. Lämpliga tips mottages tacksamt (skämt).
Ciao!

Nu var det (h)jort sa älgen

som tvättade sig ren. Kvarskatt blir det men vad f*n, det går väl att diska sig fram här i världen! Sent blev det också och siffrorna gick i kors för mig innan det gick att lämna in några deklarationer. Fel blankett hade jag också med det gör inget för det går alltid att lämna in rätt när det är lugnare.
Tänk vilket skitväder det är och humöret passar regndropparna som handen i handsken. Vi var på möte hela förmiddagen och Mannfred blev jätteglad när vi äntligen hämtade honom så att han fick följa med.
Nu skall vi försöka äta vår sena lunchmacka så får vi se vartåt det landar innan dagen är slut. Matro får vi inte eftersom det borras och borras ovanför. Kanske nya grannar, vem vet.
Over and out, till later!