Måste komma i mc-brallorna #blogg100 #bloggswe

annars blir det svårt att både köra och åka hoj.  Just nu kan vi inte ta ut hojarna eftersom dom är på verkstad för service men till helgen måste vi ha dom hemma, vore underbart om jag fick på mig brallorna då.

Jag har plockat fram körskoleböckerna så att jag får fingrarna ur och aktivt börjar läsa böckerna så att jag kan göra det där eviga teoriprovet. Jodå, jag har körkort för bil och det är bara att inse att det var några år sedan jag gjorde teorin. Många saker sitter i både kunskap och erfarenhet men många nya saker har det tillkommit plus att hojdelen är ju helt ny.

Iaf så för att komma i mc-brallorna igen måste mina midjemått förbättras ordentligt. Det är så oavsett varför dom ändrats så KA och jag tränar som fn, ja för oss är det som fn och så har vi börjat gå i rätt bra tempo och gör nästan 6 km på 1,12 timmar.

Kanske hjälper jag tarmarna på kuppen, dom kanske chockas igång, som läget är nu kan allt hända 🙂 Jo bilden jag föreställer mig är som bilden nedan men utan min gula väst.

Lilla bilden visar på uppställningen till föra årets avrostning där jag också oturligt nog bröt mitt knä 🙁 Vi skall göra avrostningen igen men denna gång utan att bryta något alls eller andra skador.

Inlägg 27  av 100 #blogg100

Maskanpassning, flåset och träning #blogg 100

Några veckar har gått med CPAP´en och det går åtminstone framåt. Jag upplever inte att jag alls är piggare men det börjar kännas i kroppen att det har blivit bättre.

Däremot ser jag ff ut som en liten michellingubbe och det tar väl några dagar till efter min stora dos med kortison jag fick äta i 5 dagar. Lungorna pep tydligen för mycket enligt astma- och allergiläkaren.

Det blev ett stort litet missöde under 5-dagars kuren också, det blev fel tabletter en av dagarna och jag reagerade kraftigt och likt när jag åt simvastatin som förstörde senare halvan av 2012 fram tom våren 2013. Tack och lov gick det bra, det kunde ha gått betydligt mycket värre för hjärtat rusade och hela kroppen kändes som kokt och värken jag fick då har släppt och det känns riktigt bra i kroppen.

Jo, träningen har vi återupptagit igen och det känns bra. Mina reaktioner på kortisondosen förra veckan (inte felmedicineringen) gjorde att det gick inte att träna, mådde som en trasig maskin och skakade en hel del.

Veckan före det var vi sjuka både KA och jag så ingen träning på över 2 veckor kändes i musklerna. Det är kul att åka iväg dit och köra maskiner och gå i ca 1½ timme. På det igen så snart vi åter är hemma från Göteborg.

#blogg100 inlägg 5 av 100

Träningen märks

och det har krympt lite både här och där och DET är roligt samtidigt som jag aldrig trodde det. Vi är jätteflitiga KA och jag, vi går våra 2/3 (varannan vecka) gånger per vecka och kämpar på i ca 1 timme.

Jag har själv märkt skillnad runt revbenen och att jag inte behöver springa på toa lika ofta, alltså stärker det alla muskler runt magen också. Det märkliga är att vikten är exakt densamma men jag tröstar mig med att muskler väger mer än fläsk 😉 Tur är att viktnedgång inte är målet heller eftersom jag efter nästan varje träningspass får sådant saltsug så jag vräker i mig en hög med lättsaltade chips, jag bara måste få i mig salt.

Jag har nu ett personligt mål, vilket jag aldrig hade en tanke på innan utan det var bara för att få nacke, axlar och höfter att hålla ihop några år till. Mitt personliga mål är jag skall tycka att jag duger i bikini lagom till sommarens stora resa till Ghana.

Träningen går framåt

KA och jag har fått ihop 3 tillfällen denna vecka. Måndag, onsdag och idag direkt efter jag slutade (fredagar 13:00). Nästa vecka blir det troligtvis bara 2 eftersom det inte funkar med KA´s nattpass och nej, jag åker inte själv och tränar, vi gör detta till vår grej då KA hämtar mig från jobbet åker vi direkt till Kallhäll och tränar på Forma. För att få ihop tiden krävs bil och jag åker pendel till och från dom andra dagarna. Det är roligt att göra det tillsammans också, vi peppar varandra eller så ger vi upp och åker hem 🙂 Nejdå, ärmarna har börjat strama så något händer det iaf på fläksfronten.

KA har sin helveteshelg (jo, jag kallar det för det och det gör han nästan själv också) av 6 näter på raken jobbar han 5 och helgen börjar med 3 nätter sedan måndag kväll sova hemma och så jobba 2 nätter. Nu är det bara ännu en sådan helg innan det nya livet börjar. Vi båda längtar till april då han kommer att ta ut pension, jobba hälften och bara ha en helg på 4 veckors pass och inte som nu varannan helg.

Det händer annars rätt mycket runt omkring och inom med eventuella autoimmuna skräpsaker och andra otäckheter men KA´s gastroskopi såg bra ut men slutligt besked där får vi inte förrän efter ca 4 veckor då det togs en del prover på 6-8 olika områden från magsäcken till tunntarmen (KA låg med ryggen mot så jag filmade så att han kunde kika efteråt). Läkaren manade KA att begära en tjocktarmsröntgen per omgående eftersom han har enorma problem att äta och får vansinningt ont i magen nedanför tunntarmen på ett ungefär, kilona har rasat och matlusten är typ obefintlig annars är det mesta bra.

Själv kommer jag mer och mer till ro i mig själv och det är en ganska skön känsla som jag gläds åt, särskilt när jag inte reagerar starkt på vissa saker längre.

Vi passade på och tog oss en matbit på Matador i Jakobsberg idag igen, direkt efter träningen, jag gillar verkligen deras Quesadillas och deras Gambas (räkor) i vitlök fast jag avstår gärna räkorna. Tur för KA att han jobbar i natt så den värsta stanken inte drabbar honom.

Dags att rulla några cigg och sedan lägga mig och läsa min bok.