Ja vi elsker detta landet, eller?

[Lystnar på: Love Is All Around – Wet Wet Wet – End Of Part One – Their Greatest hits (03:58)]


”HJÄLP”Vad är det för fel i min kod när flaggan inte syns och jag vill ha align eller float i koden?
hittat hos Bikupa
Det är INTE Norges nationaldag men väl Sveriges och jag hoppas verkligen att det inte blir en katastrofens dag denna första nationella helgdag för att fira Sveriges dag. Med katastrofens dag men jar det som redan börjat i går och som kan urarta riktigt illa. Ta tillbaka Svenska Flaggan och gör den till en god symbol för Sverige. Var nationalistisk utan undertoner eller andra anspelningar än att du gillar ditt land, det gäller alla som bor här, svart, gul, röd eller vit. Var stolt över där du bor och lever och visa det utan att döma ut andra.
Vi skall iväg till Sjöhistoriska Muséet och ha med oss Mannefredde och KA´s brukare så får vi se hur dagen fortlöpper. Mannefredde och hans polare skall bistå i att vara klappvänliga till besökare och vi päron skall stå iklädda pirathattar dagen till ära.
KA skall vara med brukaren och där finns fika och tilltugg för den som är sugen innan artisteriet börjar klockan 16:00. Insläppet är från klockan 14 så kom gärna. Det är nämligen Sverigegala med artister och trevligheter. Det kostar inträde men kikar man på startsidan så finns det erbjudande om gå två betala för en.
Vi har bara ett stort, stort aber. Våran bil har kanske brakat rejält men vi vet inte riktigt. KA är på verkstaden nu där Dino assisterar för han bryr sig inte om dagen som sådan 🙂 I onsdags så liksom röck (från ordet rycka inte rök) bilen när jag startade den och det bolmade vit rök från avgasröret och det var nästan så att jag skulle komma för sent till intervjun jag var på.
Bilen slutade ryka efter en stund och den hackade inte heller men skumt var det. KA gjorde några ärenden och hämtade sedan upp mig och då gjorde bilen samma sak. Under torsdagen märktes inget och vi båda trodde att det kanske var det där eviga bränslefiltret eller förgasaren som givit upp men bolmandet fick vi inte ihop riktigt. På fredagen när KA skulle iväg på samkväm på Solvalla med jobbet så gick tempmätaren upp högt och det rök och samkvämet blev intet för vattnet i det slutna systemet hade dragit sin kos och det var bara att fylla på vatten, åka hemåt och då knackade det i ventilerna så bilen måste ha kokat trots allt.
Vi skall väl vara glada ändå för bilen har gått utan konstigheter dom 6 åren bilen är gammal. Vi får se om det är dödsstöten eller om det är relativt smärtfritt att åtgärda men det verkar inte så på symptomen. Det är väl lite så att tur har man ett tag och sedan kanske turen är slut eller åtminstone krymper en aning och är det inget katastrofalt så går det att laga, annars vet jag inte, vi får la se.

Efter loppet var det mysigt!

[Lyssnar på: Afrikan Beat – Bert Kaempfert – Spanish eyes (02:26)]


(Fortsättning på föregående skriveri av Tjejtrampet)
Vi tog igen oss i godan ro och sedan bestämde vi oss för att få i oss något i magen. Hejarklacken/serviceteknikerna hade ätit under loppet då deras tjänster för tillfället inte behövdes (synd för dom för maten vi åt var så god och dom käkade burgare). Sandra och jag cyklade till bilarna och där – chock – BÖTER på 700:- och alla andra drygt 40 bilar hade samma fina böteslapp och skälet påstods vara något med terräng. Jag säger bara en sak, att cykla i Tjejtrampet var fasen så dyrt böterna inräknade.
Vi for iaf iväg förbittrade över böterna och insåg att en fight med Polisen över böterna inte var någon mening med alls och försökte förtränga eländet. Vi snurrade runt ut mot Djurgården och någon finurlig dam i resesällskapet pratade om Rosenträdgården och något sådant visste ingen av oss något om me rän att Sassa varit där för länge sedan. Vackert var det när vi väl hittade till rätt ställe, Rosendals Trädgård Kika i trädgården och tänk när solen skiner lite lagom och änder vankar av och an i väntan på en godbit eller två. Maten är dyr som attan men så gott det var och jag äter det gärna igen. Kaféet har en ekologisk linje med det mesta biodynamiskt egenodlat.
Vi satt där ett bra tag och bara njöt av den rogivande omgivningen men då satte nöden in (gisses vad stel och mörbultade jag kände mig när jag klev upp) och kön till toan tog lika lång tid som kön till den hemmagjorda glassen där KA köade. Glassen åts och vi satt en stund till i godan ro och sedan var det dags att knyta ihop dagen och styra kosan hemåt.
En underbar och slitsam men rolig dag fick ett lugnt och trivsamt avslut för både knopp och kropp och sällskapet gjorde sitt till trots den stinkande cykelbyxan med vadering i rumpan och trots böterna. JAg skulle utan att tveka göra om loppet och sedan åka med sällskapet till samma trädgård och åtnjuta friden. Frid och frid, änderna blev nog inte så glada när lyckliga småknattar jagade dom stackrarna, det var jakt med iver i fötterna och lycka i hela ansiktet.

Tjejtrampet gick över hövans :)

[Lystnar på: Roll With The Changes – Reo Speedwagon – The Hits (05:37)]


Det bästa av allt eller om det är det mesta överraskande att jag inte hade ett dugg ont och det får den som vill tro´t eller låta bli. Jag kände mig inte ens öm i rumpan även om jag kände av att jag något som liknar vid ben där när jag satte mig på köksstolen men det ömmade inte ens. Rumpan för nog tacka Sassa´s sambo som lånade ut sina cykelbyxor och dagen till ära stank dom dessutom rutten banan.
Det är då typiskt mig tänker jag ibland. Vi hade med oss påsen med cykelbyxor (ett par långa och ett par korta och hjälmen i en påse) som legat sedan vi hälsade på FRIH ordförande med päron och syster. Inte en tanke på att jag varit så dum att annat låg i denna plastpåse utan den hängde där så fint i hallen och när det var dags att åka tar jag fram båda paren och ja, den doften var inte angenäm precis. Det låg en banan i botten på påsen som alltså legat några veckor. Försökte tvätta dom långa byxorna men det var ju lönlöst att tro att dom skulle torka. Konstaterade att dom långa legat i botten och alltså borde dom korta klarat sig bättre och det var ju sant men fy så illa dom luktade ändå. Hittade några gamla jazzbyxor, benvärmare och i brist på regnjacka tog jag min tunna täckjacka och så drog vi in mot cykelkaoset.
Jag behövde ha alla kläderna inklusive täckjackan förutom benvärmarna som ändå låg så fint i min cykelkorg tillsammans med asthmamedicinen utifallatt, vattenflaskan och lite annat om utifallat. När jag blivit varm och go mör i kroppen åkte jackan av och då hade faktiskt solen kikat fram lite grann. Sista halvan gick fortare än den första delen gjorde är min uppfattning. Den fina cykeldatorn för 59 riksdaler vägrade gå igång så jag vet ärligt inte. Snitthastigheten var ändå hög i förhållande till kompetensen 🙂
Gissa tiden då? Det tog inte fjorton timmar, ej heller 5 utan bara 1 timme och ca 25 minuter (vi kikade på klockan efter en liiiten stund stående efter att vi kom i mål). Rökstopp bidde det inte heller, bara somliga andra vana cyklister gjorde det i väntan på en viss Wesenlund som hade det aningens segt i uppförsbacke. Jag kunde inte röka under cyklandet för jag behövde mina lungor till annat :). Jag är stolt över vad jag åstadkom faktiskt och nästa år blir det hela loppet fast kanske med en hel del träning bakom och då också en annan cykel som är mer tävlingsvänlig.
KA har filmat med min mobil men målfotot bidde inget av. Man ser ett par skuttande individer till uppvärmningen, den ena mer i form än den andra, gräset fick han med på en egen snutt. Upploppet var knäckande, plan mark och motvind och helt slut i benen men jag hjälpte till med trampandet med högra armen som tyngd neråt så jag kom ju i mål.

Jodå, jag har cykeltränat – liiite

[Lystnar på: Little Red Corvette – Prince – (04:57)]


och mer blir det i morgon har det bestämts och då blir det en längre runda än idag som bara var på ynka några kilometer. Det var både lite uppför och lite nedför och så plant. Jag tröck fel på cykeldatorn så hur jag långt jag egentligen kom vet jag som sagt inte. Ingen mjölksyra i benen, inga onda knän men jag känner av det i armarna och det begriper jag inte för inte sjutton cyklade jag med armarna utan dom användes bara till att hålla i styret. Jag har insett att det inte är särskilt praktiskt att cykla Tjejtrampet med en vanlig damcykel även om den är av modell nyare (helt oanvänd i två år, då vi köpte den för lönen vi fick av konkursförvaltaren, förutom ett par rundor den sommaren).
I morgon skall jag ta på mig mina knäskydd så att jag grejar det utan att ge upp i förtid. Det skall bli lite kul. Cyklar vi till Bro fram och åter så är det drygt 7,5 kilometer gånger två. Jag gissar att jag är helt slut efter en sådan tripp men jag måste greja det annars grejar jag inte loppet på söndag.
En liten eloge mindre onda ögat måste jag ge mig själv, kläderna som legat ouppackade sedan vi for på kryssningen till Åbo i mars har jag äntligen vikt in och lagt där dom skall ligga. KA tittade storögt på mig och undrade vad som felades och för att göra ännu mer av det hela så tvättade jag både i går idag och har också faktiskt hängt tvätten. Skämt åsido men ändå inte för det har varit segare än f*n själv och jag har inte sett velat se den fina högen som ville in i garderoberna och på rätt plats.
Dags att nana, natten är sen ändå så till another time and another text, bye bye!
P.S Låtarna som syns högst upp kommer automatiskt när jag spelar musik i Windows Media Player via en funktion i w.bloggar, kul tycker jag åtminstone. D.S

Så var 17:e mai slut

norge.bmp
utan vare sig norsk flagga, 17:e mai tåg eller kuligheter på Skansen. Någon gång skall jag väl komma dit också men gärna med min familj.
Sverige bevakar firandet och det är roligt eftersom jag kan hänga med på ett annat sätt för jag är väldigt norsk trots att jag bor här. Några artiklar för den som råkat missa begivenheten och kanske är intresserad ändå. Expressen, SVD, DN och Aftonbladet. Jag ids inte leta reda på dom andra länkarna för jag sparade dom ju inte innan.
Rätt kul ändå för i dag har vi varit förlovade i 12 år, 1 år mer än som gifta. Det roliga var att vi var i Oslo då hos föräldrarna innan dom skildes och jag bröt kontakten med faderen. Nog blir det någon fler gång till Oslo 17:e mai men då kanske vi kan vara i Oslo och bo på något bra och billigt ställe om inte annat finns ju tält även om allemansrätten inte riktigt finns i Norge.
IDAHO – den internationella dagen mot homofobi
homofobi.gif
Sorgligt att detta skall behöva manifesteras år 2005 med alla kunskaper vi har och dom möjligheter vi har/har haft att möta det som är utan att döma ut andra för vem dom älskar/vill vara med eller står för.
Natti och sov gott!