Några dagar sedan sist

men nu hade jag lust. Ärligt så försöker jag mig på att skapa detta kaos i html och någonstans på vägen verkar det som jag har kommit. Snart kanske Gökboet finns egenhändigt skapad. Får se om den blir som jag vill eller om sajten aldrig kommer upp. Trött som ett helt … men annars okej (det blir så när man sitter framför datorn halva nätterna.) Vilken djungel det finns med webguider både hit och dit och javascript och dhtml och javaapplets och xml och ”you name it”. Man blir ju pensionär bara av att gå igenom allt man hittat.
Tänker en hel del på mina vänner (ja, jag har några sådana trots att jag är som jag är – hopplös *ler*)
Vi är ett litet gäng vänner (riktiga vänner) som pratar om allt möjligt och omöjligt, mycket skratt men även en hel del tunga saker. Visst har vi en del i det förflutna som ligger och lurar och en del av oss har det i nuet också. Vissa blir visst aldrig fria samtidigt som några av oss har det hur bra som helst. Vardagen kan vara så enkel trots att man visserligen har sina dagar som inte är av den bästa sorten men samtidigt så har man det bra. Man har ett stabilt förhållande med stabila saker runt omkring (ja, inte ekonomin då men det blir väl aldrig stabilt …) Det förflutna hjälper ju en i vardagen och vissa saker kan man även delge andra i form av livserfarenheter. Problemet är när dessa saker inte räcker till och ens vänner halkar längre och längre ner i något så tungt så tungt så de inte vet var de skall ta vägen, vad gör man då. Jo, man väntar där för att finnas till hands när det behövs.
En del av vännernas barn fyller år under denna vecka och nästa. Huja, maj är tydligen en produktiv månad ur barnsynpunkt. Karl-Axel och hans sida av vår familj fyller under våren, min sida av familjen fyller nästan alla på hösten fast Tessan är ju ett januaribarn.
I morgon är det stora dagen för en viss person med barnaskara och då får vi se vad domen eller annat blir.. Håller alla tummar, tår, klor och svansar från övriga medlemmar här i hushållet.
En sak som kan vara bra att veta, med det förflutna menar jag inte brottsliga saker.
Nog svamlat för ikväll, tröttheten tar överhanden en hel del.
Jo en sak. Karl-Axel har startat en mailinglista för enbart män / killar som har eller vill ha en relation med en f.d misshandlad kvinna / tjej eller bara är vän med en. Detta började han med sedan han läste på en kvinnomisshandelsida och där blev han sporrad av sidans Joanna. Tänk vad han skulle ha behövt en sådan mailinglista för ca 10 år sedan men han har överlevt och tur är väl det för mig iaf. Han var rätt person, på rätt plats och med rätt sorts toleranser och tålamod. Är du uppriktigt intresserad av ämnet och man så maila Hönebjär (hans favvis när han var yngre).
Sov gott hörs en annan dag.

Först börjar man med det viktigaste,

i dag och just idag har vi varit förlovade sedan 1993, dvs 8 år. För den som undrar så visst gjorde vi det i Norge, hemma hos mina föräldrar (nu bor mamma i Götet) på Langhus, hitanför Oslo.
Ja, så var det dags att fira min dag i år igen. Har du någonsin varit på Karl Johan och sett det berömda BARNETÅGET, inte. Ja, då har du definitivt missat något. Det är en syn för vem som helst. Alla studenter från närområdet, alla skolbarn (i en viss ålder har glömt vilken), musikkårerna och folket. Vad är syttende mai utan alla dessa paraderande människor?! Det är häftigt det. Ja, norska är jag och faktiskt också stolt över det trots att jag bor i Sverige.
Här kommer lite fler länkar så ni kan kolla själv: Virtual sightseeing Karl-Johan gatan nu
Idag är Tessan där som representant för familjen (inte egentligen men man kan låtsas lite) eftersom hon och hennes bästa vän skall fira dagen. Hon kommer åter på måndag så då får hon väl delge mig the happenings..
Karl-Axel var med ett år, ja även barnen då och Anneli blev så fascinerad angående detta med studenterna för så ville hon också ha det. Studenterna har bilar (skåpvarianter olika bilmärken) som går i arv årskull till årskull. Dessa bilar är också enbart kördugliga under en intensiv vår period för att sedan gå i ide och vänta på nästa årskull. Om det kan jag skriva en annan gång, måste nämligen iväg till jobbet.

Denna dag var rätt

så annorlunda egentligen men inte med tanke på allt spännande som faktiskt inträffat under de senaste veckorna.
Vi mötte en speciell Mummi och hämtade cyklar på Silja terminalen. De gick faktiskt in 3 cyklar av 4 i vår lilla Skoda Felicia kombi plus att vi var 2 livs levande människor i bilen, Mummi tog den sista cykeln i hennes bil. Bilen styrdes sedan mot Örbyhus, den tidigare okända lilla orten utanför Uppsala.
Jag beundrar verkligen Tiina för hur hon håller ihop efter allt detta som skett i hennes liv de senaste 14 månaderna.
På returen från Tiina gjorde vi några småstopp i Uppsala på diverse ”fyndställen”, köpte färg, tapeter, spackel och annat. Diverse nödvändigt köpte jag också enligt min gode man då, han skrattade och undrade vad jag skulle med kryddpeppar påsen till! Länge sedan det blev mat lagad här….Han undrade alltså kort och koncist om jag tänkte laga middag, var han nu fick den tanken ifrån. Han skratt är så gött så man blir alltid glad av det. Skämt åsido, sällan blir det mat lagad här pga av vår lilla och värdefulla fritid. Finns det tid så blir det mat lagad men tryter tiden så blir det enkel och bra färdigmat, wok finns det ju gott om nu för tiden och överallt.
Dagens middag blev wok för mig och pizza slice för Karl-Axel från B & W i Uppsala, vilken trevlig affär det är.
Nu tänker jag faktiskt göra något annat.

Karl-axel har varit jätteflitig

idag och rivit ner väggarna i de två sovrum som vi skall slå ihop till ett sovrum. Vårat nuvarande sovrum skall bli del av vardagsrummet så slutresultatet kommer att bli en väldigt stor 2 rummare, 98 m2 Häftigt blir det iaf när det nu blir färdigt, jobben ligger nämligen på lur så det kanske inte blir så mycket fritid nu heller. Påsken har ju ett antal lediga dagar och då får vi spackla, slipa, tvätta, måla och slutligen tapetsera, håll tummarna att allt/det mesta iaf hinner bli färdigt, vill gärna flytta in dit.
Idag kommer det 2 storbesök fast inte till oss utan till en annan underbar god vän. Vi skall lotsa de båda (som kommer från helt olika ställen). Det blir lite spännande att se hur den ena fröken känner det efteråt, hon har nämligen inte träffat två av personerna IRL, som kommer att närvara.
Återkommer senare.
Nu är det senare och besökarna har åkt hem, varsin uppfart på motorvägen och sedan hemåt med full fart.
Underbart var det och tufft gjort, eloger till båda tjejerna. Vi är ett gäng vänner som har mycket och tät kontakt via nätet, telefonen och några av oss har setts. Just nu planerar vi en IRL träff med oss allihopa, hoppas bara att alla kan få ihop detta. Kvällen blir tidig med tanke på att vi måste ställa väckarklockan i morgon.
Min goda vän med familj måste jag tacka så hemskt mycket för maten, det var så gott och efterrätten också.
Resten av månaden finns i annan variant så den lägger jag in vartefter

Stackars Mannfred,

det är meningen att han skall utsättas för vatten. Idag trillade han ner i toastolen (som tur var var toan urspolad) så det blev till att hämta bilen till porten för han får inte bli förkyld. För den som undrar så trivs faktiskt fåglarna med kylan. Henning sitter ju på axeln vart vi åker men Mannfred får åka transportbur ett bra tag till tills han är van att sitta på axeln. Det skall bli roligt när båda ”gökarna” sitter på axeln när man är ute och rör sig bland övriga människor.
Läste en annan variant av min fröjd för några månader sedan, Giraffer tänk vilka vägar saker och ting kan gå ibland. Läs den, den är trevlig och med glimten i ögat.
Tessan är här och jobbar idag och det är bra för henne att komma iväg på något annat än att vara hemma. Det är lättare när man inte bara sitter hemma och tänker över livet.
Min huvudvärk verkar ha försvunnit helt och hållet men Karl-Axel har lite feber och kanske borde han stanna hemma i morgon. Envis är han iof så det tror jag inte riktigt på. Det passar rätt bra med jobbet att han är hemma och vilar men vi får väl se.
Vi fick en akut förfrågan om laserutskrifter i färg för ett utskick som skall ut i morgon. Filen kom och den gick definitivt inte att skriva ut, ena bilden var bara svart. Vi begärde en ny bild och sedan tog kvällen slut. Jag höll på med denna f-e fil och fick slutligen till den när klockan hunnit bli över 22:00, skickade iväg filen till utskrift och sedan gick vi hem. Vad gör man inte för att kunderna skall få sitt material, inte sjutton blir man rik på det heller men förhoppningsvis genererar det i sin tur nöjdare kunder och fler kunder.
Detta var slutet av februari år 2001, tiden går fort och man kan ofta undra var tiden tagit vägen.