Måste börja med ett grattis till alla MAMMOR,

vi är några stycken faktiskt. Fick en god kopp kaffe av Karl-Axel så här på morsdag. Förr så var det en viktig dag men inte nu längre, jo jag grattar min mamma och det är hon värd men inte att det skall göras något särskilt för mig. Nu trivs jag med att få ha lugn och ro, det är väl viktigast och att man kan få uppskattning av sina barn för den man är, vilket är svårt ibland, ja… ganska ofta då. Det kommer väl en tid för sådant också, kanske.
En helt annan sak, vi har fått en liten rymling här hos oss. Vår Bertil ”föflann” bara så där igår. Karl-Axel var ute med alla sköldpaddor så att de skulle få lite sol på sina ryggar och lite motion (de är överviktiga alla 3 -> för mycket mat). Esmeralda drog iväg och då vände K-A ryggen till, för att flytta tillbaks henne, och vips så var Bertil borta. Vi har letat och letat och finner henne inte (ja, det är en hon men vi visste inte det då) någonstans så skulle du eller någon annan hitta en sköldpadda så är det nog vår. Bertil är 13 år gammal (enligt uppgift) och enligt zoobutiken så kan hon klara sig hela sommaren ute även om det inte är så varmt ännu. Lappar skall upp och en del grannar vet redan. Ni får väl hålla tummarna. Jag är mest bekymrad över vägen och så också barn som i oförstånd petar på henne med vassa pinnar eller annat. Skalet är hårt men inte hennes kroppsdelar.
En sak jag glömt men som jag trots det vill ta fram är vår väns händelseförlopp i vissa hänseenden. Rättegången är över, eventuell överklagan kanske kommer men inte hittills iaf. Domen är klar och mer kan man läsa här , håll nu tummarna att det inte överklagas så att processen bara fortsätter.
En annan av mina vänner har ett rent helvete just nu men vi håller i henne så gott vi kan tills i morgon eftermiddag för då är det värsta över. Lycka till i morgon gumman, det kommer att gå bättre än du är rädd för.

För tillfället har jag ett odjur

som hänger i mitt hår och han vill inte därifrån. Undrar faktiskt mellan varven hur sjutton man kan betala de 7 pengarna för att frivilligt ha en sådan som familjemedlem. Men söt det är bara förnamnet. Mannfred är ett riktigt charmtroll och man fastnar gärna med ögonen på honom i stället för att arbeta, detta endast pga hans uppfinningsrikedom. Håret är en favoritplats, där kan Mannfred slänga sig runt (en mini lian) och kasta sig framåt, helst mot ansiktet där det finns både glasögon och annat att ta tag i. Ibland är det lite obehagligt nära mina ögon men han menar inget illa men visst, skador kan det bli iaf, typ olycksfall i arbetet.
Karl-Axel har gett sig attan på att Mannfred skall prata. Blir det prat så blir det väl endast ”HEJ” för det är vad Karl-Axel hela tiden tjatar om. Henning han sitter där nöjd med resterna av en tandborste, den senaste i raden av de. Vi har köpt en hårdare variant tandborste nu som inte är så enkel att tugga sönder.
Nu bör jag nog sluta med tangentbordsknackande för idag annars får Karl-Axel städa allt själv. Solen skiner hos oss så kanske kan det bli en kopp kaffe ute i det fria senare på em när solen hittat vår balkong.
Hejdå!

Några dagar sedan sist

men nu hade jag lust. Ärligt så försöker jag mig på att skapa detta kaos i html och någonstans på vägen verkar det som jag har kommit. Snart kanske Gökboet finns egenhändigt skapad. Får se om den blir som jag vill eller om sajten aldrig kommer upp. Trött som ett helt … men annars okej (det blir så när man sitter framför datorn halva nätterna.) Vilken djungel det finns med webguider både hit och dit och javascript och dhtml och javaapplets och xml och ”you name it”. Man blir ju pensionär bara av att gå igenom allt man hittat.
Tänker en hel del på mina vänner (ja, jag har några sådana trots att jag är som jag är – hopplös *ler*)
Vi är ett litet gäng vänner (riktiga vänner) som pratar om allt möjligt och omöjligt, mycket skratt men även en hel del tunga saker. Visst har vi en del i det förflutna som ligger och lurar och en del av oss har det i nuet också. Vissa blir visst aldrig fria samtidigt som några av oss har det hur bra som helst. Vardagen kan vara så enkel trots att man visserligen har sina dagar som inte är av den bästa sorten men samtidigt så har man det bra. Man har ett stabilt förhållande med stabila saker runt omkring (ja, inte ekonomin då men det blir väl aldrig stabilt …) Det förflutna hjälper ju en i vardagen och vissa saker kan man även delge andra i form av livserfarenheter. Problemet är när dessa saker inte räcker till och ens vänner halkar längre och längre ner i något så tungt så tungt så de inte vet var de skall ta vägen, vad gör man då. Jo, man väntar där för att finnas till hands när det behövs.
En del av vännernas barn fyller år under denna vecka och nästa. Huja, maj är tydligen en produktiv månad ur barnsynpunkt. Karl-Axel och hans sida av vår familj fyller under våren, min sida av familjen fyller nästan alla på hösten fast Tessan är ju ett januaribarn.
I morgon är det stora dagen för en viss person med barnaskara och då får vi se vad domen eller annat blir.. Håller alla tummar, tår, klor och svansar från övriga medlemmar här i hushållet.
En sak som kan vara bra att veta, med det förflutna menar jag inte brottsliga saker.
Nog svamlat för ikväll, tröttheten tar överhanden en hel del.
Jo en sak. Karl-Axel har startat en mailinglista för enbart män / killar som har eller vill ha en relation med en f.d misshandlad kvinna / tjej eller bara är vän med en. Detta började han med sedan han läste på en kvinnomisshandelsida och där blev han sporrad av sidans Joanna. Tänk vad han skulle ha behövt en sådan mailinglista för ca 10 år sedan men han har överlevt och tur är väl det för mig iaf. Han var rätt person, på rätt plats och med rätt sorts toleranser och tålamod. Är du uppriktigt intresserad av ämnet och man så maila Hönebjär (hans favvis när han var yngre).
Sov gott hörs en annan dag.

Först börjar man med det viktigaste,

i dag och just idag har vi varit förlovade sedan 1993, dvs 8 år. För den som undrar så visst gjorde vi det i Norge, hemma hos mina föräldrar (nu bor mamma i Götet) på Langhus, hitanför Oslo.
Ja, så var det dags att fira min dag i år igen. Har du någonsin varit på Karl Johan och sett det berömda BARNETÅGET, inte. Ja, då har du definitivt missat något. Det är en syn för vem som helst. Alla studenter från närområdet, alla skolbarn (i en viss ålder har glömt vilken), musikkårerna och folket. Vad är syttende mai utan alla dessa paraderande människor?! Det är häftigt det. Ja, norska är jag och faktiskt också stolt över det trots att jag bor i Sverige.
Här kommer lite fler länkar så ni kan kolla själv: Virtual sightseeing Karl-Johan gatan nu
Idag är Tessan där som representant för familjen (inte egentligen men man kan låtsas lite) eftersom hon och hennes bästa vän skall fira dagen. Hon kommer åter på måndag så då får hon väl delge mig the happenings..
Karl-Axel var med ett år, ja även barnen då och Anneli blev så fascinerad angående detta med studenterna för så ville hon också ha det. Studenterna har bilar (skåpvarianter olika bilmärken) som går i arv årskull till årskull. Dessa bilar är också enbart kördugliga under en intensiv vår period för att sedan gå i ide och vänta på nästa årskull. Om det kan jag skriva en annan gång, måste nämligen iväg till jobbet.

Denna dag var rätt

så annorlunda egentligen men inte med tanke på allt spännande som faktiskt inträffat under de senaste veckorna.
Vi mötte en speciell Mummi och hämtade cyklar på Silja terminalen. De gick faktiskt in 3 cyklar av 4 i vår lilla Skoda Felicia kombi plus att vi var 2 livs levande människor i bilen, Mummi tog den sista cykeln i hennes bil. Bilen styrdes sedan mot Örbyhus, den tidigare okända lilla orten utanför Uppsala.
Jag beundrar verkligen Tiina för hur hon håller ihop efter allt detta som skett i hennes liv de senaste 14 månaderna.
På returen från Tiina gjorde vi några småstopp i Uppsala på diverse ”fyndställen”, köpte färg, tapeter, spackel och annat. Diverse nödvändigt köpte jag också enligt min gode man då, han skrattade och undrade vad jag skulle med kryddpeppar påsen till! Länge sedan det blev mat lagad här….Han undrade alltså kort och koncist om jag tänkte laga middag, var han nu fick den tanken ifrån. Han skratt är så gött så man blir alltid glad av det. Skämt åsido, sällan blir det mat lagad här pga av vår lilla och värdefulla fritid. Finns det tid så blir det mat lagad men tryter tiden så blir det enkel och bra färdigmat, wok finns det ju gott om nu för tiden och överallt.
Dagens middag blev wok för mig och pizza slice för Karl-Axel från B & W i Uppsala, vilken trevlig affär det är.
Nu tänker jag faktiskt göra något annat.