Grattis Sofia, 9 år idag

Hipp, hipp hurra söta fröken. Tänk det är redan 9 år sedan KA och jag vankade fram och tillbaka oroliga. Ut kom det iaf en liten fröken och hur vi hängde med här

Vi skall iväg på kalas som går av stapeln klockan 14. På vägen plockar vi upp morbror Stoffe.

Alldeles strax ringer vi lilla stora fröken och sjunger men allsköns stämma 🙂

Ha en bra dag, det skall vi och det bästa är väl att solen skiner, himlen är blå och ja det är vår!

Cirkus här hemma

med 2 Gökarna Jonsson, Kurt och Mannfred, barögda kakaduan Bosse trumpet med meyerpolarna Alfa och Tintin (som är dom absolut lugnaste i hushållet) och 2 tvåbeningar vid namn Carina och KA.

Kul ibland och så är det väl. Handling står på listan att göra men vi har inte kommit iväg ännu, dom goda ambitionerna till trots. I morgon är det kalas, då fyller barnbarnet Sofia hela 9 år.

Domänet är verkligen passande när det är sådana här dagar och ja, det har det varit sedan förralördagen men alla gökarna vill säga 😉

Med stora tuttar och mage

får man vara mamma och får bestämma hävdar kära barnbarn Julia 4 år bestämt.

Så mycket som morfar och jag skrattat åt hennes otroliga inlevelseförmåga är det länge sedan men Julia är bara helt otrolig. Det är alla barn i betraktarens ögon, jag vet.

Alltså för att kunna vara den bestämmande så har hon till sin hjälp för att kunna ha tuttar fått ett par sockor som hon sätter på plats innanför sin tröja och sedan är hon helt klart mamma. Morfar var hennes man och jag, Julia båda föräldrar var hennes barn. Julia tog sin roll på största allvar och gick bara bet när ”barnet” (pappa Tomas) måste gå på toa, han gick inte att bära så dom fick köra låtsasrullstol.

Idag är ingen vanlig dag för det är Julia´s födelsedag

För 4 år sedan befann sig några personer på Karolinskas bb avdelning från kvällen den 21:a januari. Bland dom var KA och jag, Xxxxxx och Tomas och när miraklet till slut kom hade vi lyckats somna den lilla stunden vi var i väntrummet 🙂

Skrivet tidigare, 2, 3, 4, 5, 6 om lillfisen Julia som vi träffar senare idag. KA har sin arbetshelg så vi väntade så länge det gick för att ringa och sjunga men sedan fick han hoppa i säng och sova det lilla som går innan det är dags för kalas. Det blev att jag ringde och sjöng själv och jag började nästan gråta i telefonen och länge efteråt värkte det i kroppen av den reaktionen, det gör det lite ff men känns ändå mycket bättre.

Det är en mormors rätt att vara emotionell!