Vilken underbar eftermiddag/kväll

och det var så roligt att träffa hela högen inklusive delsbon och Siv. God mat, trevligt sällskap, skratt och bajs. Vi hade väldigt roligt och det uschliga i kroppen vek hädan en stund men så snart vi satte oss i bilen på väg hem kom nysandet igång igen. Skönt att det höll sig borta.
Foton kommer och visst är Mannfred number one hela tiden och han charmade även svårtflörtade Shw till allas vår förtjusning. Alla vuxna hade Mannfred och medföljande handduk och i det ingick skvättande chokladbitar, stänk av dryck, spridning av matbit osv, osv. Mannfred fick ändå vara med och jag måste erkänna att lille herrn visade sig från sin bästa sida hela tiden.
Nu måste sängen bli kompis med mig för jag skall ju faktiskt arbete i morgon.

Vi fick tårta igår,

en jättegod en och det tyckte även Mannfred som skvätte runt med det goda innehållet. Annica var här och timmarna rusade iväg. Det var väldigt roligt och trevligt. Vi grejade MT prylar och trixade och hade oss och mellan varven drack vi kaffe och rökte cigg.
Mannfred hade även han fullt upp med att härja som han brukar, i håret, på händerna, helt enkelt överallt. Märkligt men dagen tog slut fort och helt plötsligt var det kväll. Inte helt plötsligt men det kändes så.
Hade städplaner men
orken räckte inte till även om ambitionen fanns där. Hinken med skurvatten står kvar i kökte och dammsugaren står på sovrumsgolvet. Vi får se om vi har ork och energi till få färdigt det vi ville göra.
Trots min tidiga morgon
och lite sömn känner jag städlust och det är något bra. Tro om jag skall läsa tills lusten gått över eller sätta fart istället. Vi lär väl märka det innan dagen är över.
Nu ropar Mannfred att han vill komma ut, kanske bäst att assistera den lille herrn.

Gårdagen var underbar på flera olika sätt.

Detta till trots för att vi vaknade alldeles för sent i går morse. Tanken var att åka in med pendeln men vi hade inte stora chanser att hinna med tåget som gick vid 10 tiden så det blev bilen.

Efter en förvirrad morgon, nödinköp på Åhléns, en promenad till Berzeli Park såg vi Succéflaggan fast innan det såg vi en tjusig prideboa (i prides färger). Annica, Shw och Saffran hade kommit. Efter en liten stund kommer Arto med sambo, Bella och efter en till liten stund kommer Jerry, Åse och AG.

Vi fick ett telefonsamtal under picknicken i Berzeli Park också, från Tobbe som tyvärr inte kunde delta på plats men gjorde det via fonen istället.

Mannfred var med och han blev kär i en go tjej. Mannfreds färger matchade hennes perfekt när Mannfred sedan gick med henne i paraden. Dom var så fina tillsammans och kärleken misstänker jag var ömsesidig.

Några av oss gick med i paraden och jag säger bara en sak, mina höfter är helslut men motion fick jag och många med mig 😉 En liten reflektion kring min närvaro i paraden. En av paradens syften är lika rättigheter oavsett vilket kön man är kär i eller tycker om. För den sakens skull kände mig ändå hemma i paraden även om jag inte kunde sjunga med i ”kampsången” i gruppen vi gick med.

En särskild grupp, två egentligen, berörde mig mer än dom andra. Stolta Föräldrar med homosexuella barn. Gruppen var inte stor men den sa en hel del om vikten av ställningstagande kring frågan och engagemanget för lika rättigheter. Hivpositivas grupp är den andra. Så sorglig och grym och många av åskådarna tystnade när den delen av paraden kantade vägen. Lite av allvaret i deras situation och kunskapen om att döden lurar runt hörnet skapade nog tystnaden.

När vi kom till korsningen Hornsgatan Torkell Knutsson gata klev vi av tåget för att få vila fötterna och få i oss något drickbart för det var väldigt varmt. Där satt vi en stund för orka ta oss den sista biten till Pride Park, Tantolunden. Jag säger bara en sak, vilka köer. Vi stod i biljettkön ca en timme innan det var vår tur. Under hela den tiden var jag kissnödig och sedan var det inte bättre än att jag fick köa bra länge innan det var min tur med bajamajan.

Mannfred njöt även om han började bli väldigt trött. Vi var kvar i Pride Park till över 22:30 någon gång. Vi såg Samantha Fox och kände igen takterna från när jag var ca 15 år. Alcazar väntade vi inte på. Vi kramades hejdå och kände stor saknad redan när vi gick.

Sista delen av hemgången var evigt lång och kroppen den strejkade verkligen. Vi tog tunnelbanan från Zinkensdamm till T-Centralen för att gå dom sista långa metrarna till bilen. Mannfred sov gott redan under KA´s tröja även om han protesterade aldrig så lite innan han gav upp och sov. Lillkillen var ”tjött” så det bara stänkte om det. Vi kom hem strax före 24 med huvudvärk men ändå nöjda.

Bilder kommer när alla berörda sagt sitt. Ett stort cybertack till alla som faktiskt gjorde vår dag så underbar.

Idag skall KA jobba
med en av brukarna så det blir en vända till Wheels Nats i Barkarby även om hela jag hellre vill stanna hemma och göra absolut ingenting.

Molnen är mörka och tunga

och släpper ifrån sig konstiga blöta saker mellan varven, ibland oftare och mer än trevligt. Idag gjorde det väl inte så mycket men igår var de mindre lyckat. Vi var ju på Lida med KA´s ena brukare. Det gick bra trots att det blev lite blött i håret. Första timmen var solig och skön. KA´s brukare är söt och älskar kaffe. Mannfreds ljud frambringade många glädjetjut också. Vi hann inte med att göra det vi brukar göra men det var givande ändå.
Lite märkligt blev det också. Märkligt är väl fel ord men lustigt då. Det kom en kille och tjej och en Palle knatande. Palle är en svarthuvadvitbukspapegoja, precis som Mannfred och det roligaste av allt var väl att båda kom från samma ställe – Stinsens Zobutik i Sollentuna. Det skilde år på caiquarna men det gjorde inget. Söta var dom iaf. Mannfred bjöd på lite Cassis och det gillade Palle. Mannfred är 3 år och Palle är 8 månader. Palle hade även han sele på sig. Palles päron och vi skojade om att tänk om Palle är tjej, då kunde vi få bebisar ihop kanske. Häftigt vore det iaf.
KA fotade båda så vi får väl se om det blir offentliga foton eller ej. Min man är inte alltid så snabb på att ta fram korten även om han gärna fotar.
06:30 i morgon befinner
jag mig i besiktningskön i Rissne. Har vi tur så får vi besiktningen gjord i morgon, annars vetesjutton för det är sista dagen. Sena som vanligt men vi glömde faktiskt bort det helt och hållet. KA slipper för vid samma tid får han cykla till jobbet oavsett regn eller ej. Hoppas det regnar rejält för han skrattade åt mig och tiden jag får ge mig iväg. 😀 Observera att KA skrattade hjärtligt och INTE elakt. Vi är goa här och inte dumma mot varandra men retas kan vi göra ändå och ofta också.
Funderar på det här med ledsageri
vad gäller mig själv. Jag tycker om att assistera och vara lots och jag tror att jag skulle kunna uträtta något. Vi pratade om det och har även gjort det tidigare och jag skall vänta och se vad som händer och fötter i september först. Ingen vet ju något om något så vi kan inte bara dra igång saker och ting.
En sak som dock känns helt fel egentligen är att få/ta betalt för att göra just detta. När en av ”våra” tjejor bodde hos oss vägrade vi ta betalt från soc. Det var hjärtat som hjälpte till och inte plånboken. Det var tom jobbigt när soc bekostade glasögon och andra extra saker men vi var panka så vi kunde inte betala dom sakerna själva hur gärna vi än ville.
Det är skillnad att jobba inom hemtjänsten, vårdhemmet eller annan instans där det är mer arbete. Nu handlar det om att åka och göra saker med en person och få/ta betalt för det, konstig känsla.
Det bidde inget Vaxholm idag
för orken hade tagit slut tidigt i går. Idag har vi latat oss och latat oss ännu mer. Tänker fortsätta lata mig lite till innan det är dags att krypa till kojs inför den eftertaktade bilbesiktningen i morgon. Måste upp ca 05 – wow! Jag riktigt längtar (fy!) – INTE.

En solskens historia

får vara del av min dagens. En liten misse som numera heter E4 satt på räcket mellan körbanorna, mitt i rusningstrafiken, på Essingeleden vid Hornsberg. Usch som började med rena skräcken när dom sa det i gårdagens Radio Stockholms trafikrapportering. Vi var på väg hem från Vällingby/Hässelby då och dit det begav sig var det väldigt långt annars hade jag vänt bilen mot stan.
Iaf så var det en annan man som hade hört samma rapportering och spanade efter missen. Där satt hon så han la sig i vänstra körfältet, vevade ner rutan och greppade missen i farten sas. Vilken rädningsaktion säger jag bara. Det är så vi borde agera när någon är i nöd, agera och inte bara vara tysta åskådare. Här finns artikeln om händelsen.
Sådana historier behövs i dagens mediaflöde för inte är det givande att hänga med i flödet.
I morgon får vi hälsa
en snabbis på fröken Bella som reser lite hit och dit nu förtiden 😉 Vi möter på Arlanda och skjutsar in till stan där Bella och medresenärerna tar pendeln mot Södertälje. Kul att få säga hej, det har gått ett tag sedan sist. Bara vi kommer ihåg cd´n med filmen på Sofia så blir kanske mor och far glada också.
Bokslutsarbetet blir aldrig klart,
det är inte bra med extra tid heller för jag är iaf sådan att jag liksom låter det ta lite mer tid då. Hela veckan har jag haft på mig och är inte klar för jag har gjort annat. Surfat lite, gästbokat lite och mailat lite men jobbat… Jo nu ljög jag för visst har jag jobbat men inte lika effektivt jag hade kunnat. KA har däremot fåt massor gjort och nu ser vår arbetslokal nästan som ny ut. Flyttat hit och dit och ändrat, torkat av och röjt. Passar bra tills nästa vecka när det drar igång igen.
Nu är det matdags
och hungrig är jag för vi har inte ätit ett smack på hela dagen. Blev lite knäppt där eftersom vi fick besök mitt i mattankarna.
Kanske läses vi senare ikväll eller så lägger jag mig och läser en god bok. Till then, whenever that is.

Oj, oj vad man planerar men…

inte sjutton blir det som man tänkt sig riktigt. Gårdagen skulle bli si och så och – blev det inte. Kom nämligen på att momsrapporten skulle vara inne idag. Fattar inte att det är samma förbenade glömska som drabbar mig varje månad. Jag vet att rapporten skall vara inne vid nästan exakt samma datum varje månad och ändå blir det alltid i sista sekunden. Den blev iaf klar < vi kom iväg men vi orkade inte åka till stan utan vi valde Kista Centrum, vilken flopp.

Kista Towers/nya centrumet är verkligen överreklamerad även om det är tjusigt. Visst finns det många olika restauranger men, rättare sagt och? Vi gick genom hela alltet men fann ingenting särskilt i våra ögon. KA hittade iaf nytt batteripack till hans bärbara Doro, jobbets. Vi valde att äta i röran för vi var hungriga och maten jag fick var god, grillad regnbågsforell, men KA´s kebab var usel. Det var trots allt skönt att bara knata omkring, klappar såg vi inte röken av egentligen men det kan ha berott på att dagen var bra sen redan och vi, som vanligt, var trötta. (undrar när jag inte skall känna mig trött) Det var iaf roligt att göra något helt annat så där var det en stor vinst.

Vi valde att ha sovmorgon idag också
även om den inte blev lika lång. Redan i bilen på väg blev jag urförbannad. Post från vår bank där det helt plötsligt skall kosta att tex få in pengar på vårt bankgiro. Allt skall kosta extra förutom att företaget får betala en årsavgift för att ha ett bankkonto. Jag ringde banken när vi kom till jobbet och ifrågasatte hur dom kan göra på det här viset men fick till svar att allt kostar och det är förknippat med risktagande. Jag bara och?! Vi betalar en årsavgift och att bara ha betalningsmöjligheter är inte förenat med några som helst risker alltså kostar inte vi ett dugg. Jag lade också till att betalar man med bankkontot så dras pengarna samma dag men betalningsmottagaren får inga pengar förrän dagen efter. Betalar man med postgirot får betalningsmottagaren pengarna samma dag som dessa dras från kontot och det kostar gratis.

Även på Postgirot betalar vi en årsavgift på ungefär samma summa. Hur fasen kan banken ta betalt för att det sätts in pengar på kontot och när det betalas från kontot. Det slår kanske inte hårt mot stora företag som har helt andra betalningsupplägg men mot småföretagare slår det hårt. Just nu funderar vi på vad vi egentligen skall göra, vi får se men vi kommer definitivt att styra alla inbetalningar til postgirot hädanefter. Dagen slutade bättre iaf. Telemarketingen som vi hade möte om för ca 2 veckor sedan drar igång i morgon och en till ny kund har vi fått.

Det går ”sjukor” både här och där
och vi aktar oss noga från bacillerna. Fröken bor mitt emot och kompisens mamma (frökens hyresvärd) har fått kräksjuka, magsjuka eller vad det nu är. Herrskapet vi skall besöka i julveckan är sjuka nu. Jag vägrar bli sjuk och det går inte heller. Vi har inget motstånd alls just nu och det är ju det vi tänker bygga upp i lugn och ro under julveckan. Kom inte hit bacillerna!

Luciavaka, fylla och lite till
är väl kvällens normala mantra för många ungdomar. Minns min egen luciavaka och all fylla, jag var visserligen nyktrast av vårat gäng men ändå. I min och KA´s påbörjade relation nattvandrade vi många helger och alltid stroa ungdomshelger. En våldtäkt och en drunkning är dom allvarligaste sakerna om man inte räknar med grov misshandel och spritförgiftning som vi ingripit i. Farsor och Morsor på stan med röda respektive gröna jackor, det var roligt att gå och vi hade alla samma syfte, att stödja, dämpa och finnas till hands. En annan var helt rudis på droger och fick lära mig lukta på både det ena och det andra för att ha en aning om vad som kunde tänkas finnas lite här och där. Vi vuxna hade faktiskt roligt också. Jag och en kille, Affe, racade runt med ett barnvagnsunderede till ungdomarnas förtjusning. Några vuxna skämdes nog men vi hade roligt. Viktigt tycker jag att visa ungdomar att man kan vara galen och ha skoj spik nykter också och det hade vi ju 🙂

Tänk på att vara lite extra uppmärksam mot din omgivning, i närområdet där du bor, när du är ute och promenerar, lyssna extra noga. Det sker mycket bakom både fasader, dörrar och gardiner som ingen av oss kan förstå eller ens tro sker. Jag pratar om misshandel, våld i olika former osv som sker mer ofta under vissa särskilda kvällar och helger som tex Lucia faktiskt är. Gör din omgivning en tjänst och agera när du hör något som kan likna misshandel, hellre ett extra samtal i onödan än ett för lite. Låtsas inte INTE höra, det berör dig ändå vare sig du vill eller ej. Törs du inte vara den du är så ring anonymt. Bry dig om, det kostar egentligen så väldigt lite.

Nedresan är nu spikad så långt det är möjligt
Det blir den 20:e och på vägen dumpar vi en viss blå cykel hemma hos Tiina, ett litet stopp vid Söderköping och så ner till Göteborg. På lördag skall vi våldgästa Arto, julafton och annandagen är vi med mamma och familjen och sedan bär det av ner till Halland, och i bästa fall, en liten miniträff med några Succéare. Hemresan en natt i Göteborg och sedan hemma igen. ”Barnpassningen” (gökarna och sköldisarna) har vi löst hos Andreas, nu återstår enbart våra kära fyrbenta pälsbollar som vi till viss del har löst iaf.

Slut för minst en hel vecka 😉
med tanke på alla ord jag skrivit under en kväll. Natti!