It is about the finest thing in the world

Reshared post from +Mariannes Digart Hag

It is about the finest thing in the world, the absolutely most beautiful word and the best gift you can give to everyone,
Swedish below the English text
Share public – Dela offentligt
It is all about LOVE! The freedom to love to give and share to what or whom you want to share with or give to those who are in need for some gently caring.
”Who you are is the loving gift to you;
what you become is your gift to love.”
Yes I know that the whole campaign here in my capital city Stockholm only give people who have a facebook account the chance to support and I know we have googlians with account there,  Maybe next year we have g+ alternative to and can show our support for love. but…now we can do it only by our facebook…It is a little strange because in the same time Google have their bus rolling around the world. You can read about it here
http://www.ontopmag.com/article.aspx?id=12330&MediaType=1&Category=24#
I am not gay but full of love and if this help to accept the difference between us and give love all the chances in the world I do support it…so pleas share and do your thing to support so we can be 10 000 profiles on the Swedish bus in Stockholm…
This is the last day for you
****************************************************
Det handlar om det finaste i världen, den absolut vackraste ord och den bästa present du kan ge , det handlar om KÄRLEK! Friheten att älska att ge och dela med vad eller vem du vill dela med eller ge till dem som är i behov av ömsint omsorg.
”Vem du är, är en kärleksfull gåva till dig;
vad du blir är din gåva till kärlek. ”
Ja jag vet att hela kampanjen här i min huvudstad Stockholm bara ger personer som har ett Facebook-konto chansen att stödja och jag vet att vi har googlians med konto där, kanske nästa år har vi g + alternativ  och kan visa vårt stöd för kärlek . men … nu kan vi göra det bara genom vår Facebook … Det är lite konstigt eftersom sammatidigt har Google sin buss som rullar runt om i världen. Du kan läsa om det här
http://www.ontopmag.com/article.aspx?id=12330&MediaType=1&Category=24 #
Jag är inte gay men full av kärlek och om detta hjälper till att acceptera skillnaden mellan oss och ge älskande alla chanser i världen att visa och ge kärlek Vill jag stödja det … så snälla… dela och gör din grej för att stödja så att vi kan vara 10 000 profiler på den svenska bussen i Stockholm …
Du har bara idag på dig…
http://pride.sl.se/?ve=2012&lang=sv&sharename=me&rand=0.9001105637289584

Share public

Embedded Link

SL:s stoltaste buss någonsin
Min profilbild är med på bussen! Följ Prideparaden och SL:s stoltaste buss någonsin den 4 augusti. Välkommen ombord!

Google+: View post on Google+

Pridepicknick å katastrof

Vi blev inbjudna till den sedvanliga Pridepicknicken som brukar vara i samband med lördagens Prideparad. Denna gång skulle den vara på annan plats, Zinkensdamm, och mellan 11 och 14.

Eftersom jag inte är aktiv på Facebook längre tackade KA ja åt oss. Vi hade planerat att hämta Julia 10:30 och ta 10:59 pendeln från Jakobsberg och då skulle vi vara på plats strax efter 11:30.

Vi lyckades ta rätt buss men åt fel håll så vi fick hoppa av och hitta busshållplatsen så vi kom till rätt plats, inte bara åka med rätt buss. 🙁

Vi lyckades ta oss fram och hittade Zinkensdamm ca 30 minuter försenade men vi tyckte vi hade gjort det bra trots allt med både barnvagn, packning, fel buss och barnbarn. Vi letade övriga som skulle picknicka men vi hittade inte en kotte, efter ca 45 minuters farande runt på området ringde jag, (KA hade glömt sin mobil hemma) men ingen svarade trots flera försök, jag gissade att kanske hördes det inte för ljudnivån i området var inte särskilt låg.

Jag kommenterade ett foto som ett sätt att försöka få kontakt men lyckades inte. Jag ringde igen, ingen svarade då heller. Jag var väldigt i behov av en toa men inga bajamajor fanns i sikte 🙁 Vi gav upp til slut och dukade upp och satte oss ner.

Julia tyckte det var roligt och satt och dansade samtidigt som hon åt grillad kyckling. Precis då inser jag att min ryggsäck (typ handväska med alla mina saker i) är borta! Kalla kårar, mental tomhet och bara fy f*n. KA hade precis ställt sig upp för att fota (klockan hade nu närmat sig 13 tiden och paraden skulle börja då).

KA for runt och letade och jag satt kvar med Julia och kände bara total maktlöshet. Av någon underlig anledning hade jag ju mobilen på filten eftersom jag hade haft den i handen när jag försökte nå dom övriga och sedan satt den i min kjolficka, normalt har jag den alltid i sidofickan på ryggsäcken. När KA kom tillbaka gick jag en runda och såg många bruna väskor alla sorter men inte min nya ryggsäck. Vi turades om att leta i omårdet och till slut var jag tvungen att gå upp i skogen innan det hände en olycka.

Julia njöt av sin kyckling och satt och dansade samtidigt. Hon märkte inte av något mer än att varken mormor eller morfar åt något men var glad ändå.

Vi packade ihop så fort det bara gick, jag ringde Tessan som ringde och spärrade mina kort och sedan tog vi oss därifrån så snabbt det bara gick och det gick sakta. Paraden hade ju precis dragit i gång och människohavet var enormt tillsammans med ljudvolymen.

Alla nycklar, hem också, fanns ju där och det var den enda nyckeln för dagen 🙁 Visste att adressen fanns på mitt frikort och var också enkelt att få fram via nätet, finns få med mitt namn, typ bara jag.

Kontentan av det hela blev att ingen varit här och vi tog oss in (har lärt oss hur lätt det varit men inte längre är hos oss). Polisanmälan är gjord och ja, det är bara saker men allt är borta.

Sedan vet jag att bara för att man sagt att man kommer så räknas man inte in så inga fler, tacka ja saker här inte. Med det menar jag att dom ansåg att alla hade kommit så att där fanns ingen anledning att skriva att dom flyttat på sig redan 11:45. Det hade sparat oss att leta i onödan men så blev det… Hur kan alla ha kommit redan när fler hade anmält sig, that beats me!

Pridepicknicken var sådär härligt ”prideig”

men inte för blöt varken på ena sättet eller andra.Vi satt så bra under ett lövtätt träd och det var roligt att ses igen. Det har ju nästan blivit lite tradition så jag hoppas verkligen det fortsätter så. Susanne, Arto, Martin, Stoffe och jag mötte upp och hittade sedvanliga pridefirarna Suzann, Eva, Signe (Mannfreds stora kärlek paraden 2003, Mannfred deltog då sittande på Signes axel), Katarina, Kim som satt med Mannfred på axeln och sa att hon måste ha ett pridekoppel, får se om han grejar ett sådant.

Trots allt regn som inte var av det måttliga slaget höll dom blöta paradedeltagarna fanan  topp. Relativt många åskådare men det har varit roligt om det åtminstone hade kunnat varit uppehåll under paraden. Jag tyckte synd om alla som stod på flaken och som gick med i tåget för skönt var det inte. Tror också att publiken hade varit ännu hejigare om det inte hade regnat.

Susanne har lite bilder från picknicken, vi skall lägga upp våra också men som vanligt är vi inte så snabba längre 🙂

Picknickvädret är än så länge bättre än befarat

Väder: Just nu är det sunmen det blir mer och mer cloud

Jag hoppas innerligt att det åtminstone är regnfritt så att Europride Paraden blir så underbar som alla deltagare hoppas. 80000 anmälda deltagare säger sig självt att det blir stort. Paraden beräknas ta 3 timmar. Jag hoppas också att inga nötter står längs paradens väg och förstår med hånfulla ord och attacker mot paraddeltagarna.

Vi tar 10:23 pendeln in till stan och sedan vidare mot Humlegården, vi är väl där strax efter 11. Kom dit och träffa trevliga människor om du har lust. Där är alla sorters människor och dom flesta har en god människosyn och få fördomar 🙂

Dags att sätta rulle.

Så var det roliga slut

och vardagen har återgått till livet före semestern eller efter, det beror på hur man tänker lite grann kanske. 3 veckor tar slut ganska fort även om det känns som att dagarna inte rusat sin väg. Jag sov tom gott i natt även om jag trodde jag skulle sova oroligt.

Vi har gjort en del förutom rensat hemma och vi träffat människor men det där med Furuvik var en mäktig upplevelse. Jag började skriva om Furuvik men så blev det inte mer för hur sjutton förmedlar man en ganska omtumlande och oerhört emotionell upplevelse av att stå framför chimpanserna och bara känna.i få ord? Jag kan det inte men jag skal skriva färdigt. Jag var helt flut efter Furuvik och hade bara Cheeta i huvudet, tack än en gång för en livsupplevelse även om jag hade kunnat och ff kan ge vad som helst för en kram med di håriga släktingarna våra. En dag kanske jag får den chansen, jag hoppas iaf.

Helgens Pride gick väl ingen obemärkt förbi och vi hade en lätt picknick i Humlegården med trevliga möten inklusive kära återseeenden. Som Susanne sa det är ju nästan tradition (eller hur det nu var) som avslutades med en kaffe i Gamla Stan. Trevligt sällskap och så snart herr Jonsson (som skriver som han inte gjort på år och dagar) får ihop bilderna så kommer det lite text också.

Dags för en frans eller två och så den där koppen kaffe jag stirrat på ett tag innan det är dags att gå till bussen.

P.S. Tiina har återkommit till webröran och skrev flera dagar på raken 😉 D.S

Det blev träff i Humlegården

och vi hade båda gökarna med oss, det gick kanoonbra med lille herrn också även om han inte riktigt gillade selen till att börja med. På slutet satt även han och höll en äppelbit i foten och åt.
Det var kul att träffas och prata och skratta och varken vädret eller sällskapet gjorde saken sämre, snarare tvärtom. Något publikrekord såg inte vi, jag hade känslan av att det var färre än 2003 då vi picknickade också. Antagligen stod vi lite fel när vi såg tåget dundra förbi i olika musikaliska toner och olika kläder/klädliknande saker.
Det avslutades på en restaurang vid Skanstull och kvällen blev lite sen för di små men gissa om lyckan var fullständig på både herr och fru gök när vi satte oss i bilen vid pendelstågstationen för sista biten hem. Väl innanför dörren blev det snabbt mat och kutter och sedan somnade båda så ”tjötta” som bara upplevelserna gjorde dom båda.
Måste rusa, skall jobba några timmar så att jag kan fortsätta att njuta av mina återstående 2 semesterveckor.
Vilka var där? Ja länkar kommer sedan men ett nytt ansikte blev det även om jag hängt med och läste henne ett tag. Förresten så är vädret lika ljuvligt i dag som det var i går men kanske hinner jag också sitta ute en stund i eftermiddag.
Tack för i går och för somliga herrar – glöm inte älgen och inte hårfixerierna heller 🙂
Updaterad: Bättre sent än aldrig men här kommer människorna också och länkar där det finns sidor på webben.
r2 och M
AG med egna ord och theWitch med egna ord
Susanne
Monica som var den jag inte tidigare träffat och hennes ord från från dagen
Shw, K och S
Det är viktigt att träffa mysiga människor och få skratta samtidigt som man kan vara allvarlig. Jag vill ses igen och det snart. Det var förresten inte bara trötta och nöjda gökar som kom hem utan det var också 2 dito vuxna.

Prideparaden och soligt väder

Tanken var att åka in till stan med två stycken gökar och eventuellt träffa lite folk men ingen kontakt med folk så träff blir det inte. Inte heller två gökar blir det för herr Grönstedt vill inte sele och utan vågar vi inte trots att han inte flyger. Vi struntar nog i att åka in alls som det verkar, vi får se vad som blir av dagen.

Jag måste också jobba så jag kanske tar det i stället för i morgon. Hoppas alla som gör stan i dag får en kanoondag utan otrevliga incidenter eller myror där bak 😉 (sätter man sig på fel plats kan det bli så). Vädret är som upplagt för en härlig picknick, parad och att vara paradpublik. (Herr Grönstedt är en likadan som Mannfred fast en pojke på 12 år, en svarthuvad vitbukspapegoja alltså även kallad caique. Vi har honom som fodervärdar och kanske blir dom putskompisar eller inte, tiden får utvisa det.)

Priden och tankar kring det.

Att vara annorlunda
är svårt för dom flesta av oss när vi växer upp. Ibland följer det där annorlunda med oss för resten av livet. Hur gör vi med det annorlunda? Låter vi det som är annorlunda skapa bojor åt oss så att vi alltid ältar och lever genom det som skett eller vandrar vi vidare i livet och tar med oss upplevelserna som erfarenheter och växer därigenom eller hur gör vi?

Jag vet hur jag gjort och jag tror mig veta hur en del andra gjort och gör men jag är inte säker alls och viktigt är det inte heller i sig. Det viktiga är nog hur jag väljer att hantera mitt eget bagage i framtiden.

Jag har aldrig haft funderar kring
min egen sexuella tillhörighet eller om jag har rätten att få finnas till med dom känslor som rör mig och mitt kärleksliv. Jag har haft och har ff en hel del funderingar kring mitt eget varande, relationer till andra och om jag duger men det är inte riktigt samma sak.

Jag utgår från en heterosexuells
tankar kring att våga vara icke hetero, dvs homosexuell, transsexuell, bisexuell eller annan sexuell. Jag är hetero och just i dessa frågor tror jag det spelar stor roll för dom som inte är det för jag kan aldrig riktigt förstå den mentala kamp som pågår som förhoppningsvis leder till frigörelsen. Jag har betydligt svårare att riktigt förstå vilka helvetiska problem det är att få och våga vara HBT.

En heteros förvandling från barn, via tonåren till en vuxen är okej rent generellt sett och är heller inte förknippad med frågan om rätten att få existera pga av sexuell läggning är kärlekssökande. En person som inte är hetero och som förtvivlat söker sin rätt och sig själv på vägen från barn till vuxen går igenom ännu fler maror i livet, vägen till vuxenlivet är tungt nog ändå. Har personen i fråga dessutom annat i sitt bagage så blir livet en kamp, en smärtsam kamp om vem jaget är och säkert också rätten till sig själv.

Jag tror att Pride är viktig
för att kanske våga bli hel eller åtminstone börja på vägen till helhet. Det handlar om rätten att få vara den du är, älska den du vill och också i förlängningen tror jag att våga vara den du är.

Det jag också tycker är så sorgligt i detta med Pride är att ingen tidning skrev särskilt mycket om alla events runt omkring prideveckan. Det ända icke priderelaterade media skrev om och visade upp var Prideparaden, varför? Det slogs inte upp stort i media alla viktiga små workshops, kurser och kringhändelser som gavs och hade stort deltagande, det togs inte upp mycket alls förutom då debatterna kring Prideparaden och dessa eventuella motsatta effekt på homofober. Det är väldigt trist att Pride ”bara” blev det som syntes av paraden för dom av oss människor som inte är särskilt insatta i vad Pride egentligen handlar om. Om jag inte minns (det berättades för mig av en så go och varm man jag träffade under vår IRL och Pridedag) helt fel började detta redan kring -77 och då i Kungsträdgården. Gisses vilka modiga människor som vågade då när faktiskt annorlundahet vad gäller heteronormen var förbjudet, otillåtet och inte minst skamligt. Om inte jag är helt ute och cyklar (vilket jag gör lite för ofta) så sågs det på homosexuella som vi idag ser på pedofiler.

Jag vet ff egentligen inte särskilt mycket om Pride och alla evenemang men jag vet att dom är många och så viktiga för utvecklingen i rätten att få finnas till oavsett kärlekspreferens. Jag kan förstå att debatten kring prideparaden och dess varande kan ses som ett hån för HBT:are. För en del ses det som en ren sexparad och en hel del annat negativt. Jag kan förstå att en del HBT personer kan reagera negativt mot att hetero personer har åsikter kring Pride, som jag nu tex. Men det som jag känner är viktigast är att vi kan mötas och prata om våra olika uppfattningar och kanske tillsammans se det gemensamma, dvs rätten att vara den du är, tycka om den du vill och bejaka dig själv på vägen.

Jag fick den stora möjligheten
att själv känna mig väldigt delaktig i kampen om rätten till dig och dina känslor när jag gick med i paraden. Det var en väldigt häftig känsla att vara del i något som är så viktigt. För Prideparaden är viktig och kommer alltid så att vara oavsett konstellation. Jag gick där och tänkte en hel del tankar kring en del ekipage och blev tom lite ledsen i ögat av vissa saker jag såg men det är inte bara det som är Pride utan paraden är en liten del i något mycket större.

Det jag blev lite ledsen över är egentligen samma sak jag kände och tyckte förra året. Det att det extremt sexuella tas fram och anspelas på, dvs gränserna existerar inte och därigenom får tex homofober fritt spelrum för sina egna fördomar. Det var inte så i stora delar av paraden utan bara några men jag kände sorg ändå. Där tänkte jag också på alla som har förutfattade meningar som på ett ganska simpelt sätt hävdar sin sanning och pekar på vissa väl utvalda delar av allt som ändå Pride och på så vis för ”rätt”.

Jag kan förstå att homofober förstärker sin homfobi om paraden är det ända dom ser och tänker på vad gäller att inte vara hetero. En person som redan har fördomar förstärker säkerligen sina fördomar när personen ändå väljer att se paraden och också då titta på ekipaget som på en apa i bur. Det finns homosexuella som aldrig i stt liv skulle delta i paraden även om dom faktiskt bejakar rätten sig själva. Det finns alltså så totalt olika och annorlunda syn och åsikter på hur och kring detta med Pride är men jag tror att i debatterna kring Pride så glöms poängen bort. Poängen med rätten till dig, ditt liv och dina preferenser.

Pride behövs och är viktig
framförallt för att vi människor fortfarande är fulla av fördomar. Jag själv var aningen fördomsfull vad gäller manligt och kvinnligt inom HBT. Jag förväntade mig att i tex ett homosexuellt par skulle den ena mannen var mer kvinnlig och den andra vara mer man. Nu är det några år sedan jag tänkte så men jag skäms nästan för det än idag. Tänk så det kan vara när vi inte vet och det enda som säger något är vår fantasi eller brist på fantasi.

Det finns en viktig sak till jag känner motstånd för och det är att så fort det diskuteras HBT så är det sexet på något märkligt sätt som det handlar om och inte relationerna. En relation är inte sex utan det är så mycket mer än sex. Sex är för många ett komplement och för andra en förutsättning och säkert finns det men det är ändå inte det rätten att älska den du vill handlar om. Varför är vi så inskränkta och varför är vi så fördomsfulla?

Gårdagen var underbar på flera olika sätt.

Detta till trots för att vi vaknade alldeles för sent i går morse. Tanken var att åka in med pendeln men vi hade inte stora chanser att hinna med tåget som gick vid 10 tiden så det blev bilen.

Efter en förvirrad morgon, nödinköp på Åhléns, en promenad till Berzeli Park såg vi Succéflaggan fast innan det såg vi en tjusig prideboa (i prides färger). Annica, Shw och Saffran hade kommit. Efter en liten stund kommer Arto med sambo, Bella och efter en till liten stund kommer Jerry, Åse och AG.

Vi fick ett telefonsamtal under picknicken i Berzeli Park också, från Tobbe som tyvärr inte kunde delta på plats men gjorde det via fonen istället.

Mannfred var med och han blev kär i en go tjej. Mannfreds färger matchade hennes perfekt när Mannfred sedan gick med henne i paraden. Dom var så fina tillsammans och kärleken misstänker jag var ömsesidig.

Några av oss gick med i paraden och jag säger bara en sak, mina höfter är helslut men motion fick jag och många med mig 😉 En liten reflektion kring min närvaro i paraden. En av paradens syften är lika rättigheter oavsett vilket kön man är kär i eller tycker om. För den sakens skull kände mig ändå hemma i paraden även om jag inte kunde sjunga med i ”kampsången” i gruppen vi gick med.

En särskild grupp, två egentligen, berörde mig mer än dom andra. Stolta Föräldrar med homosexuella barn. Gruppen var inte stor men den sa en hel del om vikten av ställningstagande kring frågan och engagemanget för lika rättigheter. Hivpositivas grupp är den andra. Så sorglig och grym och många av åskådarna tystnade när den delen av paraden kantade vägen. Lite av allvaret i deras situation och kunskapen om att döden lurar runt hörnet skapade nog tystnaden.

När vi kom till korsningen Hornsgatan Torkell Knutsson gata klev vi av tåget för att få vila fötterna och få i oss något drickbart för det var väldigt varmt. Där satt vi en stund för orka ta oss den sista biten till Pride Park, Tantolunden. Jag säger bara en sak, vilka köer. Vi stod i biljettkön ca en timme innan det var vår tur. Under hela den tiden var jag kissnödig och sedan var det inte bättre än att jag fick köa bra länge innan det var min tur med bajamajan.

Mannfred njöt även om han började bli väldigt trött. Vi var kvar i Pride Park till över 22:30 någon gång. Vi såg Samantha Fox och kände igen takterna från när jag var ca 15 år. Alcazar väntade vi inte på. Vi kramades hejdå och kände stor saknad redan när vi gick.

Sista delen av hemgången var evigt lång och kroppen den strejkade verkligen. Vi tog tunnelbanan från Zinkensdamm till T-Centralen för att gå dom sista långa metrarna till bilen. Mannfred sov gott redan under KA´s tröja även om han protesterade aldrig så lite innan han gav upp och sov. Lillkillen var ”tjött” så det bara stänkte om det. Vi kom hem strax före 24 med huvudvärk men ändå nöjda.

Bilder kommer när alla berörda sagt sitt. Ett stort cybertack till alla som faktiskt gjorde vår dag så underbar.

Idag skall KA jobba
med en av brukarna så det blir en vända till Wheels Nats i Barkarby även om hela jag hellre vill stanna hemma och göra absolut ingenting.

Del 2 – Det har nog blivit lite

missförstånd kring vad jag menar trots allt. För enkelhetens skull tar jag det här i stället för att svara varje enskilt inlägg angående mina tankar kring Pride. Jag beundrar och respekterar människor och särskilt människor som står upp för sin sak och faktiskt tar ignoranta och eller okunniga människors kommentarer i våt och torrt. Observera nu att jag inte menar någon som skrivit i min gästbok så att ingen missförstår mig nu. Jag menar alltså i största allmänhet detta att inte acceptera att olikheter döms ut utan bejakas istället. Vi har nämligen rätten till våra liv.

Det jag menade vad gäller att det extrema sexuella framhävdes på Pride, observera att vi endast var där några timmar på söndagen. Grundsexualiteten är väsentlig och viktig för alla människor oavsett partnerpreferens. Grundsexualiteten är alltså inte alls det jag reagerade mot utan att det mer, för mig, extrema sexet drogs fram och pekades med. Det är för mig lite fel att pracka på våra ungdomar bilden av det extrema sexet, såom SM, dominans, bondage mm, och då spelar din sexuella tillhörighet ingen som helst roll. Jag är då så förutsägande att jag förutsätter att alla människor mer eller mindre gillar att ha sex, antingen som kärleksbekräftelse eller på sexuell lusta och det oavsett trans-, bi-, homo- eller heterosexuell.

Jag som är aningen utomstående (är heterosexuell) då vad gäller Pride osv tycker ävenså att det är en festens och glädjens plats, glitter, glamour och glädje. Ett sätt att bejaka sig själv, mötas, ha rätten att få finnas helt enkelt. Jag är för rätten till att älska vem du vill, rätten att leva med vem du vill osv. Jag har mött homosexuella människor, jag gillar människor och skiter faktiskt i deras partnerval eller kärlekspreferens och jag respekterar dom för dom om de är värda att respekteras. Med mig får man gärna hålla sin partner i handen och visa ömhetsbetygleser, så gör nämligen jag och det är fint att göra så med den man tycker om.

Att jag skrev som jag gjorde om att man kanske inte borde framhäva det grövsta i sexuell väg är för att jag tycker det är sådant våra kära ungdomar kan få upptäcka om det är så att det är vad de gillar att göra och inte att det skall vara det man ser mest utav på en festival. Jag känner att vi inte får ge fel bild till vad som faktiskt är mer att betrakta som ”normalt” vad gäller sex. Mycket sexuellt våld har förekommit bland våra unga i olika former vad gäller övergrepp tex från andra unga som faktiskt inte alltid begriper den skada de gör osv. Det finns många fler exempel varför jag tycker det är fel att påvisa det våldsamma i sex när man är ung. För mig personligen är sex en fin sak mellan mig och mannen jag älskar.

Del 1 Med en enkel tulipan på bemärkelsedagen Monica

Vi fortsätter att ta det lugnt och skall iväg en kort sväng för att förbereda inplastning som kommer in i morgon, känns bra att kunna få fakturera efter en dryg månad utan fakturor och vad det betyder i plånboken säger sig självt kanske men vi är glada ändå. Tiden är det som är nu, tiden.

Återkommer kanske senare är aningen trött men det är okej. Vill också lägga till en sak om gårdagens funderingar och det jag reagerat på är detta med framhävandet av extrem sex för att ge rätten till sin egen preferensram och detta med könslöshet, vi är inga det. Får utveckla det vidare senare Tiina när alla cellerna är på plats.