Väggarna, ja delar av dom iaf, är uppe nu!

Det betyder att under morgondagen eller torsdag kommer väggarna att vara helt uppe som vi förstått om inget annat kommer i vägen vill säga. Nu återstår egentligen bara att få priset på det hela så att försäkringsbolaget kan få det och ge oss våra kostnader så att vi kan ordna ekonomin med uppskov. Jag fasar lite för slutsumman där men, men, det skall göras oavsett vad så hit me´t. Vi får antagligen kostnadsdelen i morgon. Det är endast på återställningen av ytskikten och inte väggar och sådant för det är HSB´s ansvar precis som kostnaden för alla elåterställningar som uttag och kontakter är HSB´s del.

Jag har skrivit en massa om helgen i Kungälv men det är nog ingen som kommer att orka läsa det så jag finslipar det i godan ro för det är mest för mig och mina medliberiabarn och övriga ”medlidande” ;). Jag har delat upp det i 3 delar så att den som har lust kan ta det i delar och inte försmäkta av all text. Del 1 och Del 2. Kanske är det ointressant också men inte för mig. Det är mycket känsla och glädje, euforisk glädje och mest av allt att äntligen träffa andra ”osvenska” på det viset jag är. Tänk att alla var så ”osvenska” och jag kände mig så hemma i det gänget trots att jag inte kände någon egentligen förutom Kicki.

En liten förhandsmak om helgen för den som har lust kan man få via Lamco Reunion´s sida och där kika på alla reunions, ja det är jag med den skeva omlottkjolen, som är längre än den ser, på första raden. Glad var jag som synes,

 

 

 

 

Fotograf, Ann Huber

 

På årets del finns två filmsnuttar som du numera hittar här,  (funkar dom inte i Quick Time prova i Media Player, det fungerade för mig) från en finsk kille som bor i Norge och pratar svenska med lätt, lätt norsk brytning. Det häftiga med Tauno är att han även pratar ”flytande” liberian broken english, riktig engelska och så basa, ett av stamspråken från Liberia, detta trots att det är dryga 35 år sedan även han kom därifrån som 15 åring.

I filmsnuttarna tackar han för maten och manar på om att hålla listan med epostadresser osv uppdaterad och berättar om kaffet som Fars Hatt bjuder på på broken english á liberian style inklusive summan av kardemumman, jag skriver inte fel, lyssna i stället. Efter det började många av oss (inte jag, kommer inte ihåg ett smack tyvärr) prata på samma broken english och skratten tog aldrig slut. Gester och sättet är bara så Liberia så det finns inte, rättare sagt så mycket mitt Afrika.

Goder natt och tills nästa gång jag har lust att skriva vilket händer mer och mer sällan.

Kort skaderapport enligt önskemål ;)

Ingrid (och andra som önskar veta), här kommer liten rapport enligt önskemål.
Skadan från dagvattenröret är så pass omfattande så väggar mellan kök och badrum skall rivas = inte längre någon toalett eller tvättfat = går inte riktigt att ens ha detta som övernattningsalternativ. Vi försöker komma på en lösning men vi vet inte riktigt hur ännu, alternativet är en portabel toa (dom är dyra dessutom) i någon form.
Toan ryker inte förrän antagligen på måndag när dom kommer och river väggarna. Redan nu är det full insyn utifrån iom att väggar börjat skäras ner (i torsdags och helt i onödan) och då syns det direkt in via köksfönstrena och med direkt inblick på toaletten. Det har gått att lösa genom att sätta upp bakstycken från skåpen för det ena köksfönstret.
Hade inte ”trädgårdskillarna” anmodats (årliga buskklipp/rens/städ i området) att kapa ner buskarna utanför kök och balkong hade vi ändå haft insynsskydd men dom rök i torsdags. I den klippningen rök också Mannefreddes badbuskar (hemska tider) men samtidigt insåg vi att Mannefredde inte kommer att vara hemma igen förrän årets badsäsong är över och då spelar buskarna ingen roll men det kändes lite surt just då.
Byggfirman har/får ett smärre helvete med mattorna som legat i kök och hall eftersom det sitter en bra skikt med tjärliknande material underst och det går inte lätt att få bort. Mattorna är borta och det sista skiktet med ”filtliknande” innan fästmaterialet sitter kvar inklusive det tjärliknande materialet trots det bästa på marknaden i maskinväg att skrapa loss mattor med.
Lite mentalt knäckande var det i onsdags förmiddag när ena byggkillen meddelar oss att det är bara att packa ner innehållet i resterande köksskåp (på väggen mot badrummet) för att väggarna skulle rivas. Vi hade nämligen förlikat oss med tanken att det går att sas bo här och umgås mer med dotter och hennes sambo för middag, dusch osv och det fungerar ju och nu går ju inte det riktigt.
Enligt HSB´s försäkringskille som var här så skulle vi få någon form av besked om något under veckan men så har inte skett och vi vet varken mer eller mindre. På måndag bör vi få närmare besked om inte annat och då återkommer jag med vattenskadeinfo. Då är också vårt HSB kontor bemannat igen för då är semesterstängningen här över.

En lugn dag men trött så ända in i …

Det kom inga killar i morse och inte senare heller men det visade sig att dom åkt på ett akutjobb som tog precis hela dagen så vi har förstått att vi ser dom i morgon istället. Ganska skönt trots allt för vi betalade iväg alla räkningar, stämde av angående uppskovet som går till självrisken samt åldersavdrag för badrummet till att börja med. Vi stämmer av bättre när vi vet summan. Tur att badrummet tas med i beräkningarna och anses vara oförutsedda utgifter av mer både akut och nödvänding art, resterande tar vi när resterande vets mer om, borde få mer besked under veckan.
Känslan att vara här är jämförbar med en stuga du inte alls vill vara i som inte har något av bekvämligheter och som är ganska liten och trång. Nu finns ju faktiskt en toalett och också ett tvättfat med rinnande vatten så något bättre kanske än stugan jag beskrev. Det är lite teknik som krävs för att diska i tvätthon men det går men det får inte vara större grejor än våra stora themuggar. Visst kan man ta en balja men det går liksom inte att ställa den någonstans med risk för vatten på golvet och mer vatten vill vi inte ha.
Tessan med sambo kom förbi och tog en fika i sovrummet. *asg* Vi har också en gammal thevagn med utvikningsbara sidor och genast såg Tessan dess potential och hämtade en liten duk, en skål med blommor i och ställde dit sockerskålen. Vips hade vi en liten bordliknande thevagn i vårt sovrum och med två småpallar blev det riktigt sött. Att denna thevagn står framför KA´s gamla klädskåp (ett lågt sådant) som står vid fotänden av vår säng gör inget i sammanhanget för gulligt är det ändå. Hallmöblerna står här också i det enda rummet som ännu är ett rum och inte ett förvaringsutrymme. Resultatet bidde så här på ett ungefär,
fikastund i kaoset
Det är ingen som röker där även om askkoppen ligger på bordet.
Förresten så har vi en gammal liten tv som har stått här sedan urminnestider för tanken var att kunna mysa framför tv´n i sängen. Nu kan vi alltså sitta och titta på tv, antingen i våra kontorstolar som vänds från datorerna och sänks (jag sänker ner min) eller ligga i sängen och glo. Ganska okej i sammanhanget trots allt. En stor nackdel finns om både den är på, KA sitter och lyssnar på Stefan och Christer i datorn och jag sitter här med ”bruset” från dom varma vindarnas fläkt i köket och samtidigt hör klickandet från tangentbordet.
En sak till, visst har vi det bra så vi skall inte klaga men livet rämnar mellan varven och då känns det därefter också.

Sur gympasal luktar det i kök och hall

eller som jag alltid tänkt på den lukten som stinkande otvättade gamla gympaskor. Mattan i köket bestod av den nyare mattan och så något från urminnestider som ingen (mattläggaren som lade mattan) tog bort utan bara lät vara kvar och limmade den nya på. Synd att det företaget inte finns kvar längre.
Mitt i en turbulent situation hjälper det inte med 114 förslag och minst det dubbla med frågor och frågor och ifrågasättanden av riktigheten kring värden, skador, självrisker och annat vi förmedlar. Ifrågasättande kring så kan det inte vara, så kan dom inte göra och det är inte rimligt, hur vet ni det, kommer det att bli så, vet ni det helt säkert osv, osv då till slut gav jag upp och eftermiddagen blev värre än morgonen. Oavsett andras situationer så känns det för oss som att vi har fått mer än nog av allt och ännu mer och nu skulle vi ha lite tid att ta det lite lugnt och ladda och sedan faktiskt få ha det lite bra. Inget handlar om att ta ut saker i förskott utan vi lever i en verklighet som vi måste förutse i vissa aspekter för framtiden, vi måste gardera före för efteråt är det för sent då känns det ganska meninglöst med vet du det säkert osv. Man kan aldrig veta säkert men vi kan heller inte vänta och se för då är det för sent och helt utan återvändo. På vissa saker kan man inte vänta och se om utan se till att om inte blir möjlig.
Innan eftermiddagens emotionella kaos revs hela köket men inget slogs sönder utan bedömningen kvarstår av vad som slängs och vad som inte slängs. En hel del skåpbottnar har som kjolar (av fukten) på sina bärande ben och jag kan aldrig tänka mig att dessa skall återmonteras för det är inte logiskt men vad vet jag hur försäkringsbolag tänker. En av byggkillarna menade att skadorna är så omfattande att enklast vore att bara slå ner alla väggar, slänga ut allt och börja från början för det blir ett evigt pusslande och lappande både på gipsväggar och annat. Antagligen vore det den mest ekonomiska lösningen avseende totalkostnaden inklusive alla arbetstimmar och tidsåtgången som skulle minska drastiskt med den metoden = billigare totalkostnad. Skåp, väggar och liknande blir oftast dyrare att laga och lappa än att återställa nya.
HSB´s skadereglerare var här och dokumenterade kök/hall. Det som var väldigt positivt är att han känner våran kontaktperson på Länsförsäkringarna. Vi filmade ju fontänen ur dagvattenröret från i torsdagsnatt och den filmen samt korten vi tog ville han ha med sig som dokumentation och han fick med sig en bränd CD med detta på. Det känns bra att KA var så pass snabbtänkt att han tänkte på att dokumentera med videokameran.
Jag har uppfattat fel det är inte 3-4 månaders torktid utan 3-4 veckors torktid i köket och sedan får dom se hur lång tid resten tar. Vill man vända på det hela så kan vi passa på att måla taken och sedan måla/tapetsera väggarna i köket och likadant med hallen för allt är borta och den delen kostar oss åldersavdrag det försäkringen täcker.
I morgon skall golven skrapas fria från mattans underlägg/skydd i både kök och matta. Bäst att få några timmars sömn.

Ner som en pannkaka och inte upp som en sol

är väl som det känns just nu, inte tillstymmelse till uppkänsla finns att frambringa. Två stora skador med minimisjälvrisk på 6000:- max 18000:- och därimellan 10% per skada och sedan tillkommer åldersavdrag på det som är i badrummet med olika % på kakel och matta och sedan tillkommer åldersavdrag med % på matta, tapeter och färg för kök och hall. Fasta installationer såsom köksskåp och bänkar är det inga åldersavdrag på men jag antar att knappt något av dessa byts ut förutom det som stått på rörsidan.
Inte för att det är någon tröst i sammanhanget men självrisken på kök/hall får vi kräva av föreningen om dom/HSB är ansvariga och i min bok är dom det för vi har absolut inget med någon felande packning på dagvattenröret som vi inte ens kommer åt. Allt beror på vad försäkringsbolaget för HSB och vårt föräkringsbolag Länsförsäkringarna kommer överens om. Vi får se vad det blir i slutänden och under veckan borde vi veta precis hur landet ligger.

Gråt och tandagnisslan var gårdagen full av.

Fläktens brus är det enda som hörs och som mötte oss igår när vi kom hem efter att ha lämnat Mannefredde till Paula. Inte ett jamande ens en gång sa hej är ni hemma igen. Ingen som bråkar med mig i sängen och gör så att jag själv knappt får plats. Tomt är det, väldigt tomt och väldigt konstigt. Jag trodde inte jag skulle kunna sova utan fyrbenta sängkompisar men det gjorde jag trots fläktens ljud hela natten, sämre var det för KA som hört fläkten mer eller mindre hela natten.
Vi hann inte packa iordning en endaste pinal för dagen gick i ett med att ordna, ta reda på vad som gäller, hur gör vi och med vad. Vi var hemifrån före 11 och kom hem igen när klockan var närmare 19:30 och hade sagt hejdå till Mannefredde. Vi mellanlandade med kartongerna från IKEA och hämtade kissarna, viäg med dom och så upp till centrum för något i magen och sedan hem för att hämta Mannefredde och så plockade vi upp Paula från jobbet och iväg med dom två med stora buren och sedan hem till tomheten. Vi vet ju att Mannefredde har det bra men ändå, det är vår lillkille trots att han ibland önskas dit pepparn växer eller liknande sydligare nejder :).
Gubben, Maja och Martin grät och klagade så det stod härliga till när vi satte in dom i våra två transportburar (en stor och en vanlig). Dom åker inte ens transportbur till veterinären utan dom ligger bekvämt hos oss i bilen och sedan bär vi in dom (en av oss bär två, en i varje arm, och den andre bär en) och det mår dom bra av. Det var förtvivlad gråt, tandagnisslan och klagan och det kändes inte riktigt snällt om jag säger så. Martin, magkatarrskillen är lite räddare av sig för nya saker, så det var inte lätt att lämna honom men enligt samtal med pensionatet hade det gått hyfsat bra (kanske dom säger till alla). Jag bad KA ringa för annars skulle jag bara fråga, fråga och hålla på. Maja och Gubben började nästan bråka i den stora transportburen men dom lugnade ner sig som tur var men olyckliga plenty, jag också.
Asthman är lugnare och jag känner inte av den alls men det ytliga som låg har antagligen torkat så shit hits the fan i morgon när alla skåp samt mattor rivs av. KA har inget skrovligt i rösten eller känner sig tungandad mot i går och det bådar gott för dagens kamp mot klockan (jo och här sitter jag men kaffe skall jag ha i mig och då kan jag göra det framför datorn)
Det paradoxa i allt är att idag skiner solen och himlen ovan är blå, äntligen en dag för KA att kunna greja med altanen och färdigställande av dammen, inoljning av träsakerna men icke, det blir inomhus för hela slanten. Han blev bra besviken för regn idag hade känts mer rätt om jag får vara lite rolig.