Född i Kiruna, uppvuxen i Liberia och Ghana, gästade mitt biologiska hemland Norge 1 år innan vi återkom till Kiruna som blivande 15 åring.

Så var helgen slut

och besöket hos lilla Sofia också. Morfar och jag nästan slogs lite så där om lilla fröken. Inte riktigt men vi ville båda. Sofias föräldrar tyckte nog att vi skötte oss bra för ingen av dom verkade panikslagna. Jag böt tom bajsblöja och fick till blöjan rätt tom och DET kan vara svårt faktiskt. Vi fick jättegod mat som Jocke hade kockat. Mätta och belåtna var vi och antagligen var både Sofia och hennes föräldrar bra trötta på oss innan vi for hem. Domvar glada när vi kom men ännu gladare när vi for ;). Precis som det skall vara med andra ord.
Gökarna Jonsson klarade sig bra ensamma. Dom blev provisoriskt nattade när vi for och har fortsatt sova sedan vi kom hem så vi lät dom faktiskt vara i sitt rum. Får se när herr Henning vaknar med ett ryck i morgonbitti då. Hennings boeri fortsätter och det är faktiskt väldigt besvärligt när vi är lediga att vara här hemma. Det är fullskaligt krig om sovrummet men KA vinner än så länge. Henning är bra snabb.
Mannfred han är så nöjd där han sitter på hornet (renhorn – arvgods) vi har ovanför sovrumsdörren. Han klättrar dit helt frivilligt och det har hänt att vi nästan glömt bort honom när det är dags att natta herrarna gök. Om nu någon undrar så går nattningsprocessen till precis som med små barn och sedan säger vi natti och sov så gott och ses i morgon.
I fredags, när vi var hemma för att orka med Jerka, så hade herrarna gök öppnat burarna själva. Vi har en särskild krok som vi stänger burluckan med för öppna är annars en baggis för herrarna. Iaf så hade vi tydligen glömt dom förbenade krokarna och när vi går in i herrarnas rum så vad ser vi då där?! Jo, två herrar gök som struntar omkring på golvet och är väldigt glada och uppspelta. Henning hade bla tuggat sönder ett annat arvgods, en rakborste från KA´s pappa. Mannfred hade bara bajsat sin morgonbajs rätt rejält på golvet istället. Det kunde ha gått betydligt värre och det konstigaste (inte egentligen för busa är roligast när ingen ser, vet och kan ertappa en) av allt är att herrarna inte sa särskilt mycket utan var väldigt glada och nöjda över livet.
Att orka ta till sig allt
otäckt börjar nästan stå mig upp i halsen. Kriget är överallt och hela tiden. Jag lyssnar ändå och vill hänga med för kritisk till civilbefolkningens pris är jag. Jag är kritisk till att ett land tar sig rätten att nästan bestäma över hela världen för så känner jag att USA gör. Radion har nyhetsrapporteringar varje hel och halvtimme och det är i princip ingen skillnad från det föregående inslaget ändå tystnar både KA och jag för att höra vad som sägs. Det som känns jobbigt är att jag upplever mig själv nästan blasé även om jag absolut inte är det. Det känns nästan som att jaha och… trots att hela jag är både arg, ledsen och faktiskt orolig inför vad civilbefolkningen råkar ut för. Barnen här i landet är rädda och oroiga och här har Rädda Barnen startat upp en hjälptelefon men dom barn som direkt får betala priset, inte finns det nåon hjälptelefon för dom.
Allt kostar och hur hög skall kostnaden bli inte detta vansinne tar slut. Visst Saddam måste bort men till vilket pris och hur? Jag kan inte svara på den frågan men jag kan trots det känna väldigt mycket. Känner mig lite skurkaktig som INTE varit och demonstrerat även om jag i själ och hjärta är där. Jag vet, det är inget aktivt ställningstagande med att bara tycka och inget göra. Det kommer det också.
Dags att tänka på refrängen
för i morgon är det en ny arbetsvecka och det vore inte fel att vara lite pigg.
Natti och sov gott!

Tid har vi inte gott om även

om det finns massor av den. Tiden bara rusar och fortare går det ju äldre man blir och särskilt nu med lilla fröken Sofia (foton finns under KA´s Centrifug). Hon är redan 12 dagar gammal och vi skall träffa henne för 3:e gången fast idag åker vi dit och mat skulle vi också få, utan vitlök så KA slipper dö ;).
I går var vi en snabbis (var det tänkt) till Jakobsberg för att inhandla APS film. Den snabbisen tog för det första över 7 timmar och drog oss per automatik till barnkläderna i alla affärer. Alltså har man inga pengar att slösa så gör man trots det av med dom ;). Det bidde lite kläder till fröken och morfar ville gärna köpa skor också men jag sa nej, där måste vi vänta. Vi kikade, kände och tittade och tänkte och såg lilla fröken om några månader, om några år osv. Tänk så hjärncellerna ställer till det. Perfekt för henne blir det hos oss i sommar också. Vi har en plastpool som köptes för andra barn förförra året och vi har också andra barnsaker för samma barn. Tänk att vi nu kan ha dessa saker till Sofia, tur att jag inte kastade allt detta när vi röjde sist.
Tänk er lilla Sofia sittande i poolen och plaskandes med lite plastleksaker. Jag längtar så jag nästan blir sjuk och morfar är värre än jag. Fast först får vi hålla i oss så att hennes första år passerar i lugn och ro så att inget sker på vägen. Jag tar inte ut något men jag garderar mig för jag är orolig. Barns första år med spädbarnsdöd och allt annat som kan ske gör mig alldeles matt. Jag säger inget men jag tänker desto mer.
Besöket i Jakobsberg tog oss till IKEA för en kaffe och sedan flög fan i mig och jag ville kika på en motionscykel på f.d OBS i Rotebro. Motionscykel kan vi inte köpa nu men vi köpte en ny köksfläkt för det finns liten peng i bostadsrättsfonden. Firman fick lägga ut tills på måndag. En kolfilterfläkt för under 2000:- som dessutom är av den tysta sorten är inte illa alls.
Coop stängde lagom när vi betalade, då var klockan strax efter 19. Hela dagen försvann men vi hade roligt och som det oftast är med oss i butiker så satt kassörskan och skrattade gott när vi gick. Man skall ha roligt för annars blir livet så förbenat tråkigt, eller hur?! Det kostar egentligen ingenting att faktiskt helhjärtat bjuda på sig själv heller.
Nu har jag inte tid för
jag tänker vara fin när vi åker så tills dess – ha en underbar dag!

Vilken härlig kväll

vi fick även om jag inte vann ett öre på Jack Vegas 😉 trots min oerhört stora insats á 20:-. Showen var varken musikal eller teater utan en kombination av teater och sång. Det bästa av allt som jag kände var att se Jerkas otroliga glädje i det han gjorde och det dom andra gjorde. Hans mimik var talande som få och också leenden och skratten.
Det var Boppers, Jerka och en hel del andra som jag inte vet vilka dom var. Program köpte vi inget utan våra sista kontanter, 360:- gick till två cdskivor, en med Boppers och en med Jerka. Tänk vilken glöd hos en 60 årig artist. Peter Jerzewski var med också så det var lite pricken över i:et vad gäller Boppers.
Maten intogs på Gröne Jägaren, 1 trappa upp och det bidde planka denna gång och jag tog vitlöksstekta champinjoner på toast som förrätt. Dryck till blev ½ karaff husets röda som var precis lika god som sist. Servicen var väl inget att hurra för för virrigare servitris har jag inte sett på länge.
Inne på Göta Lejon drack jag en kaffe och vatten i pausen. Showen höll på i nästan 3 timmar inklusive paus. Nöjda och glada åkte vi kommunalt hem. En skön, glad och rolig kväll och jag rekomenderar det verkligen. Det som var andemeningen i showen var Jerry från tiden kring 62 fram till nu. Dom fick in hur det var på 60-talet och hur det är nu på et suveränt sätt. Tom ett lesbiskt tjejpar och en afrikan fanns med som verkligen förgyllde det hela. Många skratt och mycket medsjungande och ja, jag hade öronproppar fast bara i mitt vänstra öra.

Dagen har gått i lugnt tempo

men nu blev det nästan panik. Vi är bättre och skall äta middag innan. Åker in kommunalt för att kunna ta ett glas vin eller två till maten om det känns gott. Solen har varit framme men kall vindar och snudd på minugrader. Kanske våren fick lite hicka men den kommer väl igen.
Glad för småsaker
går det ofta att bli och det här är väl i sak ingen småsak men ändå ganska oviktig. Det har varit en hel del försök att kracka våra formailscript. Tack vare felmeddelandescriptet så syns alla sådana försök. En person har suttit och försökt kracka formmailscriptet vid 9 tillfällen och med olika adresser. Jag anmälde det till abuseansvarig för den ip adressen (USA) vid 11 tiden idag och gissa vad. Jag har redan fått svar och personen ifråga är spärrad, anslutningen är spärrad. Kanske återkommer personen men då i annan skepnad.
Nu hastar det så
till senare i kväll, i morgon eller annan gång. Ta det lugnt!

Tidigt hemma och allt för

att vi skall kunna gå på Jerka i morgon. KA´s feber har backat och han har nu endast en sjudj*a huvudvärk, precis som jag. Jobbet fick vi iväg iaf. Ett jobb väntar men det skall ut på måndag och tills dess är vi friska har vi bestämt.
Hela dagen har nyheterna
varit en central del av vårt mediaintag. Tyst, vad säger dom osv är väl det vi mest sagt. Mänskliga sköldar, avhopp från Iraks armé, kanske träffat viktiga medlemmar i Iraks regering, 1 död. Ja, det har snurrat så här hela dagen. Samtidigt så orkar inte jag reagera hela tiden. Jag känner avsky för det USA har gjort. Nu ser jag det som att vi måste rädda dom människor som drabbas och var
Resebranschen tex har redan fått betala ett högt pris och dagen idag har visat sig att det fortsätter. Högt pris och högt pris, i det här fallet handlar det om pengar och man kan inte jämföra människor mot pengar men det ger ringar på vattnet. Men många tror att vi bor i Sverige och kriget drabbar inte oss men se det gör det även om det inte handlar om stor risk för bomber och sådant det irakiska folket får kämpa mot. Dom ekonomiska konsekvenserna kommer att märkas även om det inte märks just idag. Ju längre tid kriget tar desto mer kostar det.
Med detta om resebranschen så förringar jag inte människorna som drabbas mer direkt av kriget men försöker bara spegla att ringar på vattnet sprider sig längre än man tror och ingen kan sitta och säga att kriget berör inte mig för det gör det.
Världen är sig lik
annars och många hemskheter sker även här i Sverige. Vad händer idag och framåt? Vad gör vi människor med våra medmänniskor? Det jag gör speglar sig tillbaks oavsett om jag vill det eller inte. Altlså innebär det att om jag försöker göra bra saker så genererar det åtmisntone något mot andra som kanske fortsätter och så sprider sig ringarna i mer positiv anda. Gör du det du kan för att vara en ringspridare i positiv anda? Gör du inte det ännu så försök för det kan resultera i en bättre värld på sikt. Jag menar nu inte att jag är varken bäst eller bra men jag gör vad jag kan utan att sluta vara jag.
Ha en fin kväll
det skall jag ha!

Så var det vi alla visste

skulle ske, kriget. Kriget är ett faktum och nu är det bara våra egna protester som kanske kan göra någon skillnad. Protesterna och att vi nu står redo att ta emot dom flyktingar som kommer att behöv vår hjälp.
Det finns inte särskilt mycket att säga mer än att detta är fördjävligt även om det absolut inte är någon överraskning. Busch stora ord gjorde det krassa faktumet oundvikligt. Han kunde inte gärna backa för politik är alltid politik. Hur sjuk är vår värld egentligen?
Friskt är det inte
varken hos Kallemannen eller mig men vi har en kuvertering som skall ut så det är bara att åka och kuvertera med glädje. Hoppas nu bara att vi är bättre på fredag, det är liksom dags för Jerka igen. Vi tänkte äta en bit på samma ställe som sist och också bidra med en 20:a i en JackVegas maskin.
Hos familjen Gök
kan allt hända och kanske kan vi säga att vi hade riktig tur eller kan det kallas för skicklighet. När vi kom hem igår låg sköldpaddornas ljusramp i badkaret. Vi använder oss av en jordfelsbrytare så ingen blev skadad, inte ens ljusrampen. KA är lite som han är och provade ljusrampen ganska snart (undrar om allt vatten hade försvunnit ens) och gissa vad – den fungerade! Tur är ju roligt att ha också.
Krafterna behövs
till kuverten så jobba väl, det skall vi och sedan sova. Till later!

Majas doktor sa att

Maja har inflammation i knäleden och hon är svullen. Det blev antiinflammatorisk medicin fast apoteket var stängt så det blir under dagen. Ingen större fara annars men det börjar bli dags att tänka på kosten. Alla 4 pälsbollarna behöver få kost för ”gamlingar” som inte är lika fet och också skonsam för njurarna. Dom äter Science Diet idag och vi får väl bara byta årgångssort så fungerar det nog bra.
För övrigt är det sjukt
här. Både KA och jag är mindre friska. Mitt bryter nog inte ut för det brukar det inte göra. KA´s har brutit ut i natt med feber. Jag har ff ont i halsen och vänstra örat samt kroppen strejkar lite med mörhet. Det går, allt går över men det är jobbigt. Det är märkligt det där när vi blir sjuka. Jag börjar få symptom men inte mer, oftast kommer KA´s dagen efter och han blir riktigt dålig och jag fortsätter att må knepigt en längre tid. Bara det inte blir något i hjärtsäcken blir jag åtminstone nöjd.
Det värsta i veckan är gjort vad gäller jobb, åtminstone sådana jobb som vi vet om. Vi har ett litet jobb idag som skall iväg till posten. Det tar ca 2 timmar och sedan åker vi hem igen.
Vädret är underbart
med solsken, blå himmel och +5 grader. Jag längtar tills jag kan använda mina fula tajts och cykelbyxorna igen. Det bör gå om inte alltför länge. Dunjackan åker snart in i förrådet och ersätts med lättare sommarvarianter. Så skönt det skall bli.
Mail väntar på mig
men orken är just nu i botten men det brukar snabbt gå över så jag återkommer så snart jag kan.
Ha en bra dag och kan du så njut av vädret. Ta den där glassen och sätt dig i solen och njut.

Maja skall till doktorn i dag,

kanske ingen människodoktor men väl djurdoktorn. Vår veterinär i Rinkeby. Maja är vår enda tjejpälsboll och hon haltar lite lätt. Det började strax efter att vi gick i fiskstrejk gentemot Martin. Vet inte men det kan vara ålder, njurar och gikt kanske rent av. Vi får se, Marie-Lousie får ta lite prover så löser det sig ganska snabbt hoppas vi. Maja har inga större problem men det gör ont i mig när jag ser henne halta lite. Vissa dagar mer och vissa mindre men hältan är där.
Henning sitter på min
datorskärm och tycker att livet är skönt och varmt. Henning är lustig, på kvällarna får herrarna Gök färskt vatten och mat samt lite mer fågelfrön. Henning äter inte då men på morgnarna när vi skall åka till jobbet, då sätter han igång och äter så vi får snällt stå där och bara vänta, vänta och vänta lite till för bråttomt har han inte. I morse fick han med sig en kokt potatis med sås på, den återfinns numera i mitt hår (inte allt men delar av den). Henning håller i mitt hår när vi går och idag fanns det en potatisbit med sås på i näbben. I bilen fortsatte han att äta och det är lite guppigt när man åker bil så resten av potatisen hamnade – i håret. Det är lindrigt och lätt att få bort.
Hennings friartag fortsätter på samma vis som dom började. Han boar in sig mer och mer i vårt sovrum så det knappt går att bädda sängen innan han kommer farande för att få ha sitt hus ifred. Vi skäller och han skuttar ut snabbt som ögat och så vips, är han lika snabbt inne igen.
Mannfred har redan hunnit få burarrest så att vi får en chans att arbeta i fred. Den lilla gynnaren är makalös. Alla som träffar honom blir näst intill lite kära och dom skulle bara veta att skenet kan bedra men underbart charmig är vår lilla miniterrorist.
Gårdagen gick precis som den var tänkt
även om morgonen började med en försovning. Vi hade glömt ställa klockan på ringning så det blev lite bråttomt. Vi hann med all inplastning och det gick fortare än i fredags så det är iaf något bra. Idag är det en del att göra, 3 nya jobb ramlade in igår och skall ut idag.
Nu kallar jobbet på mig
så jag säger hasta la vista por la mañana!

Kriget närmar sig med stormsteg

och allas vår vardag fortgår som vanligt. Inte riktigt men nästan och antagligen bara i Europa för nere i mellanöstern, USA och en del närliggande länder pågår allt annat än den vanliga vardagen.
Jag har tidigare känt oro och stor sorg över detta med ett till krig. Dom känslorna har övergått i krasst konstaterande att krig det blir det eftersom det har Mr. Bush bestämt och sorgen har mer övergått i ren vanmakt. Jag som 1 person kan inget göra för att stoppa galenskapen. Vad jag än känner för Saddam så drabbar knappast kriget honom som person, snarare alla andra oskyldiga. Hur många kommer att få betala krigspriset utan att den önskade vinsten kommer att infrias? Jag betvivlar starkt på att detta kommer att få bort Saddam men många helt oskyldiga kommer att försvinna. Det priset är tydligen värt det i USA´s ögon och ävenså både Spaniens och Englands ögon. Hur är vi funtade som tar oss sådana rättigheter egentligen?
Människorna i Irak har det svårt men krig hjälper inte dom att återfå sina rättigheter och sina livsförhållanden. Dialog tror jag på och kommer aldrig att sluta tro på och att lösa saker genom att döda andra kan bara skapa mer hat och mer aggressioner mot väst vilket i sin tur generar fler och fler s.k. terroristattacker som i många fall enbart är rena rama desperata försök till självbevarelse.
Krasst sagt och också tänkt så drabbar kriget även oss men på helt andra plan, dom rent egoistiska planen. Världen blir en väldigt osäker plats att vistas i men det är inte det jag menar eller ens tänker på utan konjunkturen, dom ekeonomiska konsekvenserna, konkurserna osv. Här i västvärlden är dessa saker som kommer att öka även om det aldrig kan drabba oss som kriget för civilbefolkningen där nere.
På sikt kan kanske Saddams hot drabba oss på fler sätt än vi någonsin önskat. Vi kan bara titta på och se tiden an för kriget drabbar oss vilken dag som helst oavsett var vi än befinner oss i världen. Makabert men jag kan iaf titta på tv´n och konstatera detta, tänk på alla som sitter rädda för sina liv och bara väntar på smällen. Smällen lär jag slippa här i Sverige åtminstone.
/Dagsfunderingar om kriget som kommer oavsett vad du eller jag vill